Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans proviant var slut; hungrig och
skälfvande af köld kröp han längst in i
bergshålan; här lade han sig, betäckte sig med
sin yfviga svans, och njöt en kort sömn,
ehuru han ofta väktes af kölden och stormen,
som brusade utanför.
Morgonen frambröt öfver bergens
toppar, då ekorren; nästan död af hunger och
köld, kröp fram ur sitt nattherrberge och
närmade sig, så godt han kunde, branten,
för att se, hvilken väg han skulle taga.
Bäst han nu sålunda kröp och smög, fick
en hök, som sväfvade i luften, ögonen på
honom, slog ner, och flög åter upp med
honom i sina klor. Den stackars ekorren,
som af förskräckelse mistade all sans,
bortfördes med blixtens hastighet. Det tycktes
nu vara slut med ekorren, som utan
räddning syntes bestämd att uppätas af hökens
ungar. Men en örn, som sett höken gripa
ett rof, förföljde honom, för att taga bytet
från honom; och då örnen upphunnit höken,
gaf han honom ett så häftigt slag med
vingarna, att denne, för att försvara sig
sjelf, måste låta ekorren falla. Han föll en
lång sträcka genom luften, tills han slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
