Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke derom. “Penningar äro skuld till all
min olycka“, sade han; “Jag har icke lust
att börja ny handel; det gör ju detsamma,
hur jag framsläpar de sista dagarne af mitt
usla lif.“
Smeden ville åtminstone dela med
honom, eller taga honom i sitt hus och vårda
honom, men icke heller härpå ville han
ingå. “Det likar mig bäst“, sade han, “att
vandra omkring, då jag ändå aldrig kan få
någon ro, men jag skall väl komma igen
och hälsa på dig, min ungdoms vän!“
Han lät icke öfvertala sig; redan
nästa morgon ville han åter begifva sig på
vandring. Då han ej ville taga ett enda
mynt af de funna penningarne, hade
smedhustrun hemligen, i samråd med sin man,
inbakat en hop af penningarne i en
brödkaka, som hon ville ge tiggaren till
matsäck. Smedfolket tänkte: “när han finner
penningarna, komma de honom nog till nytta.“
Hon fyllde sedan hans säck med goda
matvaror, och lade brödkakan på botten.
Per tog farväl, lofvade att komma snart
igen, och gick så med sin tiggarstaf.
Men säcken blef honom för tung; han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
