Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öppnade honom derföre och märkte, att det
var brödkakan som tyngde mest.
Då gick han in i närmaste hus och
sade till husfolket: “Goda menniskor ha
gifvit mig en brödkaka, men hon är mig för
tung att bära, vill ni inte köpa henne?“
“Jo!“ blef svaret. Han fick, hvad
kakan kunde vara värd, och gick vidare.
Hustrun, som köpt brödet, sade till sin
man: “I går lånade jag en kaka hos
smedens; låt oss betala denna igen; brödet har
god vigt.“ Kakan var naturligtvis tung af
penningarna, som voro inbakade i henne.
Brödkakan skickades nu till smedens, med
tack för lånet. Pål och hans hustru blefvo
icke litet förundrade öfver att penningarna
sålunda återvände till dem. Men de ville ej
begagna dem, utan beslöto gömma dem, tills
Per en gång kom igen. Detta skedde dock
aldrig, ty efter några dagar blef han funnen
död i ett dike vid landsvägen, med sin käpp
och säck. Då menade Pål, att han med
godt samvete kunde taga penningarna, som
sin egendom, och sedan lefde han sina gamla
dagar i lycka och välstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
