Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stor kräfta, hvilken låg och sof i närheten
i vassen, vaknade vid denna jämmer, såg
sig förundrad om, och när hon fick syn på
måsen, kröp hon rörd fram till stranden,
och frågade deltagande efter orsaken till hans
bedröfvelse. “Ack!“ utbrast måsen, “det är
slut med oss, vi ha bara död och undergång
att vänta. För min egen del är jag väl icke
stort bekymrad, ty jag är gammal och kan
ej ha många dagar igen. Men det gör mig
ondt om den stackars fisken, som jag hela
mitt lif igenom så omhuldat, när jag tänker
på hans sorgliga öde.“ — “För guds skull,
sade kräftan ännu mera rörd, hvilken olycka
väntar oss då? man vill väl icke tappa ut
sjön heller?“ — “Inte just det, men
någonting lika så ondt“, svarade måsen. “Hör
mig, och döm sedan. I morse såg jag
några skogstjufvar, som jag länge följt med
min uppmärksamhet, stå bakom den der hvita
klippan och prata med hvaraudra. Just som
jag stod midt för dem, stack jag hufvudet
mellan vingarna och lyssnade. “Månne det
inte kan vara mycket fisk i sjön här?“
började den ene. “Jo, säkert“, svarade den
andre, “ty det är ingen, som fiskar här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
