Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade mannen, “är du nu påfve?“ — “Ja, nu
är jag påfve!“ svarade hon. “Gif dig då
tillfreds, nu kan du icke blifva mera.“ —
“Det kommer derpå an!“ sade hustrun;
och derefter gingo de till sängs. Men hon
var ännu icke belåten; äregirigheten jagade
sömnen från hennes ögon. Hon tänkte blott
på, hur hon skulle kunna bli någonting
ännu högre. I detsamma gick solen upp; då
fick hon en ljus idé, stötte mannen i sidan,
och sade: “Upp och gå till flundran! Jag
vill bli detsamma, som Vär Herre.“ Mannen
blef så yrvaken och förskräckt, att han
trillade ur sängen. “Jag är icke belåten, jag
har ingen ro, när jag ser solen och månen
gå upp, om inte också jag kan låta dem
uppgå.“ — “Ack, hustru!“ sade mannen,
“kejsare och påfvar kan flundran göra, men
ingen lika med Vår Herre.“ — “Gå, annars
bannlyser jag dig!“ skrek hustrun, och
mannen måste gå.
Han skälfde af ångest i alla leder; men
stormen rasade, så träd och klippor bäfvade
och himmelen var svart med blixt och åska.
Böljorna på sjön voro som svarta berg med
hvita spetsar af skum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
