- Project Runeberg -  Barn och Ungdom. Nordisk Social-Pedagogisk Tidskrift / Årgång 1922-1923 /
74

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1923 - Almén, Gunhild: Allmänna Barnhuset och dess verksamhet. I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74

komlingar med kanske de allra sämsta anlag! Ja, det är sant. uppgifven
att söka göra folk av dem är svår, men därför också stor. Ännu är det
ju. Gudskelov, icke vetenskapligt bevisat, att ett bam av dåliga
föräldrar, omplanterat i ny jordmån, ej kan bli en bra människa. Och så
länge samhället låter dessa barn med sannolikt dåliga anlag komma till,
så länge är det också samhällets oavvisliga plikt att göra sitt yttersta, för
att dessa olyckligas liv må bli det bästa möjliga, och dit hör absolut att
deFinitivt avklippa bandet med deras dagars upphov och ’åta dem så
tidigt som möjligt börja livet på egen hand. Annars är det fara värt. att
barnen på sig själva tillämpa den moderna ärftlighetsläran och säga som
ett barn jag hörde talas om: „Jag rår nog inte för att jag är så stygg, för
min morfar var Sveriges värsta brottsling."

Det finns emell. också en hel del barn, som ej kommit till under
några upprörande förhållanden alls och som kanske haft en lycklig första
barndom i eget hem. men för vilka det ändå kan vara en stor förmån att
få bli barnhusbarn. Det är fattigvårdens föräldralösa små. som sakna
släktingar, lämpliga och villiga attta hand om dem. Finnas föräldrar eller
andra anhöriga i livet, är det ju fattigvårdens sak att genom understöd
söka möjliggöra, att barnet får växa upp hos de sina, så att släktbandet
icke slites; för rotlöshetens fara bör varje handhavare av samhällets
barnavård ha ögonen öppna. Men det finns en hel del fattiga små, som
stå alldeles ensamma, utan någon, som kan ta sig an dem. och dessa
böra enligt mm åsikt i framtiden få bli barnhusbarn. Och varför detta?
Jo. för att därigenom för dem öppnas större möilighet att få den bästa
ersättningen för det förlorade egna hemmet, nämligen ett gott
adop-tivhem.

För närvarande är det verkligen sä i vårt land. att personer, som
önska med kärlek och ansvar ta sig an ett litet barn för att sedermera, om
allt går väl, adoptera det, faktiskt icke veta vart de skola vända sig för
att få tag i ett lämpligt barn. Ofta tillgripes därför annonsering med alla
dess risker för ovederhäftiga och partiska uppgifter, och adoptionen
påskyndas det mesta möjliga av oro För att barnet eljes kan ryckas från sitt
nya hem. Och kommer adoption så verkligen till stånd, kanske det barn,
som adopteras, har en mor, som mycket väl själv kunde haft hand om
sitt barn och endast i ett svagt ögonblick tyckte det var skönt att komma
ifrån allt besvär. Under tiden sitter där kanske i en avlägsen kommun
ett litet föräldralöst fattigvårdsbarn, rart och älskligt, just ett sådant där
barn, som skulle kunna bli en mammas egen solstråle, men i den
kommunen är det ingen, som lägger märke till annonsen, och detta ham,
som är fött i äktenskap, har ej heller någon barnavårdsman, som håller
utkik för dess räkning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:19:35 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/barnungdom/1922-23/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free