Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄR BARNSKYDDET EN SOCIAL UPPGIFT
9
righeten att förvärva ny hemortsrätt avsevärda olägenheter —
kanske främst för de nödställda bland barnen.
Det måste givetvis och oförbehållsamt erkännas, att en utveckling
till det bättre numera kommer til synes i nästan alla kulturländers
och ävan i värt lands fattigvårdslagstiftning, och att denna
utveckling i en del länder t. o. m. gått mycket långt. Men fattigvården, som
ingalunda endast skall komma de minderåriga till godo, kan icke —
redan dess namn ger sådant vid handen — ägna uppmärksamhet åt
andra iin åt dem, vilka med egna medel eller egna krafter eller annans
omvårdnad icke kunna komma till rätta. Om också et nytt begrepp,
den förebyggande fattigvården, allt mer och mer vill göra sig
gällande, så kan detsamma, huru vidsträckt det än tages, icke utvecklas
till att avse den samhällshjälp eller det samhällsskydd, varav stora
massor av de minderåriga vid sidan av hem och skola äro i behov
för att kunna bliva ej blott arbetsskickliga och sunda människor,
utan och sedliga och rättskaffens samhällsmedlemmar. Samhällena ha
under loppet av i runt tal ett sekel i ständigt växande gracl kommit
underfund med, att s;i är fallet. Ett nytt samhällsåliggande har
småningom och med ökade krav trätt i förgrunden. Dess namn kan vara
barnavård eller barnskydd eller något annat därmed likartat. Namnet
är givetvis av underordnad betydelse. Vi ha tagit i bruk benämningen
»barnskydd», och denna kan vara lika god och törhända t. o. m.
bättre än mången annan.
De till barnens uppfostran, vård och all sidiga skydd enligt
naturens ordning pliktiga föräldrarna ha aldrig undantagslöst och helt
kunnat fylla sina plikter. De ha icke alla kunnat vårda sig om eller
skydda sina barn på ett tillfredsställande sätt. Icke heller ha de
kunnat utan samhällets hjälp bibringa barnen det förrad av
kunskaper, som barnen äro i behov av för att kunna utnyttja livets
möjligheter och vara med detsamma tilfreds. Därför funno sig först
kyrkan och den enskilda företagsamheten samt sedermera den legala
fattigvården föranledda att träda emellan, och därför ha samhällena
numera sett sig nödsakade att inkräkta på hemmens
sjölvbestäm-ningsrätt ända därhän, att de dekreterat läroplikt eller alla barns
skyldighet att med eller mot föräldrarnas vilja mottaga ett visst mått
av kunskaper. Bägge dessa nödigbefunna och av samhällena beaktade
skyldigheter kunna utan tvivel betecknas som desamme åliggande
»sociala» uppgifter. Att så är fallet med fattigvården, torde av ingen
bestridas. Och beträffande skolan kunde detta också — i all
synnerhet i våra dagar — äga sin riktighet, om skolan, sedan den icke blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
