Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
G. II. VOX KOCII
seder, som inbjuda till utomiiktenskapliga förbindelser. Ar 1911
uppgingo sådana födelser till uära 20 000, utgörande 14.8procent av
antalet födda barn. Att dessa barns och deras mödrars ställning i
många avseenden var ytterst ofördelaktig, bottnade i forna tiders
bestämda uppfattning, att sedeslösheten bäst bekämpades genom
att den utomäktenskapliga modern och hennes barn behandlades
hårt. Det visade sig emellertid genom lagberedningens utredning
av denna fråga, att just denna hårdhet och den rättslöshet, vari
dessa personer ställdes, hade ökat missförhållandena och lett till
att ännu flera barn utom äktenskapet kommit till världen. Den
intressanta statistik, som lagberedningen lade fram, visade
övertygande, vilken ogynsam ställning de s.k. «oäkta» barnen hade ifråga
om förfall till dryckenskap, brott, lösdriveri o. s. v. Genom den
nya «lagen om barn utom äktenskapet drog man därför ett streck
över gamla tider? uppfattning och gav ifrågavarande barn en
rättsställning, som de förut saknat. 1 detalj förordnades hur man
skulle ga till väga vid utforskandet av faderskapet, fastställandet
av underhållsplikten gentemot barnet, åtnjutande av ersättning
för förlossningskostnader för modern m. ni. Man fastslog vidare
att barnet skall i regel bära moderns namn och äga arvsrätt efter
henne, varjämte modern alltid skall vara barnets förmyndare ifall
hon ej visar sig oduglig därtill. För ett särskilt slags barn, de
s. k. trolovningsbarnen (där äktenskapslöfte givits) medgavs dock
särskilda förmåner, i det dessa barn ärva jämväl fadern och kunna
få bära lians namn.
Man stannade emellertid ej vid, att på sa sätt giva dessa barn en
särställning och lägga ansvaret för deras underhåll och fostran
där det bör läggas, nämligen hos föräldrarna. Man gick ett steg
längre och tillförsäkrade barnen ett särskilt skydd frän samhällets
sida genom att vid barnets och moderns sida ställa en särskild
hjälpare, den s.k. barnavdrdsviannen. Denne skulle icke tillsättas
allenast i ett eller annan undantagsfall, utan för varje barn, som
föddes utom äktenskapet, skulle utses en sådan förtroendeman; och
dennes uppgifter skulle ej sluta förr än barnet legitimerats, avlidit
(iller nått 18 ars ålder.
Det är lätt att förstå, att denna liaruavärdsinanna-institution
medfört mycket arbete och kostnader för samhället. Till en början
och ännu i stor utsträckning har uppgiften betraktats som ett
oavlönat förtroendeuppdrag, men alltmera synes man komma att
övergå till på ett eller annat sätt avlönade barnavårdsmän. I Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
