93 (Barn och Ungdom. Nordisk Social-Pedagogisk Tidskrift / Årgång 1928)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT KLÖVERBLAD UR BARNETS HISTORIA

93

det nyfödda livet sin tribut, eftersom han ej skänkt det sitt
erkännande.

Det kan knappast vara någon tillfällighet, att just mytologiska
centralgestalter sådana som Cvhele. Terra Mater o. a., stora
jordemödrar skildras såsom i sin tidigaste barndom utsatta. Utsättningen
var av allt att döma den yttre bekräftelsen på, symbolen för dessas
jordsamhörighet. Deras kretslopp var icke de apolliniska sol
väsendenas, utan de neptunisk-dionysiska stoftvarelsernas, vilka voro
dömda att återgå dit, där de hade sitt ursprung.

Var det icke måhända därför, som ursprungligen ingen synd
vidlådde utsättningen? Var denna inte belt enkelt jordens tribut åt
jorden. Kronos som slukade sina egna barn? Jordandarna krävde
denna spis såsom en dem tillhörig rätt. Tillfredsställdes de ej. så
avtynade jordens växtkraft, markens gröda, djurvärldens avföda och
kvinnans säd. (ijorde icke allt detta det möjligt att överse med
det slöseri av liv utsättningen innebar? Och voro icke dessa motiv
även våra fäders, tills för nordens vidkommande landskapslagarna
förbjödo seden: »Thet ier nu thi nest., at barn lmert scal ala (leva)

sum fyt verdlir a landi oru, oc ekki utcasta» (Gotlandslagen).

Utsättningen av barn står i norden, såsom över allt annanstädes,
i motsats till den handling, som principiellt var avsedd att
tillförsäkra barnet dess första och största skydd: agn i ti ön en, faderns
högtidliga erkännande av barnet såsom sitt. I barnskyddets ännu alltför
brist fullt tecknade historia har ringa, om alls någon uppmärksamhet
ägnats denna ålderdomliga och vördnadsvärda sedvänja, som vid ett
närmare studium skall visa sig belysa ett av de mest omstridda och
svårlösta specialproblemen på de folkliga sedvänjornas område.

Många drag från äldsta tider och från ännu levande
naturfolk-tyda på att ett offentligt erkännande av barnet, antingen detta var
fött inom ett enligt vår uppfattning regelrätt äktenskap eller icke
(och i synnerhet i sistnämnda fall), varit ett nödvändigt villkor för
barnets rätt till liv och arvsgemenskap. Enligt gammalromersk och
forngermansk sed skulle det nyfödda barnet, såsom första åtgärd,
nedläggas på bara marken, humi positio infantum, och underställas
faderns kritik. Erkände ban det såsom sitt och ville rädda det åt
livet, så lyfte ban det från marken (snblatio) — eller lät amman

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 14:31:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/barnungdom/1928/0095.html

		Barn och Ungdom. Nordisk Social-Pedagogisk Tidskrift / Årgång 1928 / 93 Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|