Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
BEUTEL NYBERG
tillvaron för nära för att i detta fall — då nv födelsen gällde de
andliga livet — kunna tjäna som bild. Voro strömmar, älvar ocb
vattenfall, liksom »det gyllene regnet» heliga redan under hedentid,
skänktes det stänkta vattnet av den kristna kyrkan en ännu långt
upphöjdare helgd. Pånyttfödelsen ansågs ju som ett direkt under,
förorsakad av vigvattnet såsom sådant.
Att det här verkligen var fråga om rinnande vatten i motsats till
kärrets döda pölar, framgår av den äldsta seden att vid dopet
nedstiga i floden eller bli vattenöst. »Kraka . .. faeddi eitt sveirnbarn,
og var sveirninn vattne ausinn, og nafn gefin». Sedan inom kyrkan
floden av praktiska skäl ersatts med vattnet i dopfunten och den
vuxne med barnet, fortlevde en längre tid bruket att tieddoppa bela
kroppen i vattnet, tills slutligen övergjutningen av barnet, den gamla
hedniska seden, befanns tillfyllest.
En annan vid de äldre dopsederna bruklig symbol var saltet, givet
redan av romarna som ett magiskt läkemedel åt dop föremålet och
av kyrkan använt på samma sätt långt in i medeltiden. Dess
sinnebildliga betydelse av ett mystiskt livsmedium är ju allbekant. Som
tredje symbol tillkom det brinnande ljuset. Yttermera hörde till den
kristna utstyrseln den vita dopkolten, tecknet för en iklädd ny andlig
lekamen. Till sist gav namnet den sociala stämpeln.
Betecknade knäsättningen och dess syskonbruk upptagandet genom
en andra »födelse» i den patriarkaliska familjen, så var dopet den
legitimationshandling, varigenom barnet genom nyfödelsens had blev
en medlem i det kristna samfundet. Här skall icke dopets verkningar
för övrigt följas, de äro kända av en var. Men i stället må en blick
ägnas dem, som av en eller annan orsak ej undfått sakramentet.
Vi finna här en grell motsvarighet till både det utsatta och det
illegitima barnet. All den synd, som gångna tider begått mot den
icke som livsvärdig erkända sonen eller dottern, upprepas nu i fråga
om ilen odöpta; parallellismen är fullständig. Hedendomen tillät
utsättningen av barn i ödemarken, kristendomen utstötte en icke döpt,
en »non regcneratus baptismatis sacramento» ur all gemenskap med
rättssamhället, ja än mer: ödemarken var för en sådan bastard för
god; ban skulle, om än dödfödd, enligt biskop Fulgentius förpassas
att brinna i en evig eld. Ocb då denna dom av andra befanns för
ett menlöst barn något för sträng, fann, som bekant, Innocentius III
på utvägen att förkunna tillvaron av ett särskilt för de dödfödda
och de odöpta barnen iordningsställt »barnhelvete», limbus puerorum,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
