Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄN B A RNA VÄRDSKONGRESSEN I PARIS
123
Flera av de nya republikerna i Europa ha i sina konstitutioner
inryckt bestämmelser om statens skyldighet att draga forsorg om
hjälp-behövande barn. Så är fallet i Polen, Österrike, Tjeckoslovakiet,
Jugoslavien och Tyskland.
Det av sociala arbetare påyrkade kravet på en planläggning av bela
arbetet för barnen och insamling av allt behövligt material för
bedömande av orsakerna till nödställdhet har tillgodosetts på olika sätt,
och till följd därav har tillkommit många olika metoder för hjälp,
bl. a. de engelska och tyska försäkringslagarna och moderspensionerna
i Förenta staterna.
En del sociala arbetare finnas, vilka betrakta det som ett steg bakåt,
att staten övertager de enskilda företagens uppgifter, andra se just i
denna övergång ett avgjort framsteg, men flertalet intressera sig mest
för frågan huruvida praktiskt taget fördelarna överväga enligt den
ena eller andra metoden. Engelsmännen synas vilja lösa frågan på
det sättet att i de fall, där arbetet tillfredsställande utföres på enskild
väg, skall man få fortsätta därmed.
Den omfattning, som nödställdheten bland barnen numera fått, torde
dock ha klargjort, att enskilda företag ej kunna till fullo sörja för
barnen i fråga. Men resultatet av samhällets ingripande har ej
överallt visat sig tillfredsställande. Den engelska referenten ansåg således
att den engelska änkeförsäkringen hade sänkt standarden, jämförd med
resultatet av den föregående enskilda hjälpverksamheten, och
samtidigt som den i hög grad ökat behovet av arbetskrafter hade den
minskat intresset för enskild hjälpverksamhet. De tyska referenterna
uttalade åter sin stora belåtenhet med att ståt och kommun övertagit
ansvaret för detta viktiga arbete. Det mest förhoppningsfulla på
detta område är emellertid den uppfattning, som synes tränga sig
fram särskilt i Tyskland och Amerika, att ett samarbete mellan
samhället och enskilda företag är icke endast behövligt utan nödvändigt
och att därför en organiserad arbetsfördelning bör komma till stånd.
Alla barn äro ju, lämnade åt sig själva, värnlösa. De som behöva
vända sig till samhället för att få den hjälp, som deras föräldrar
skulle giva, äro framför allt följande grupper: 1) barn födda utom
äktenskap; 2) föräldralösa barn. vilkas fäder ej lämnat medel för
deras underhåll; 3) barn. vilkas fäder äro arbetslösa eller ej förtjäna
tillräckligt för familjens behov; 4) barn, som äro övergivna, samt de
försummade eller vanvårdade, vilka måste skiljas från hemmet.
De utomäktenskapliga barnens ställning har starkt påverkats av de
nordeuropeiska folkens lagar, av vilka de Castbergska i Xorge äro
de mest kända utomlands. Den gamla uppfattningen, att moralen
skulle främjas genom att de ogifta mödrarna behandlades hårt. har
allmänt övergivits. Redan St. Vincent de Paul reagerade mot denna
orättvisa mot de utomäktenskapliga barnen, och nya lagar i flera av
Amerikas förenta stater, sex provinser i Canada, liksom i flera
europeiska länder visa, att man numera erkänner, att varje barn har två
föräldrar och att båda efter måttet av sin förmåga skola bidraga till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
