Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
BERTEL NYBERG
Om försäljning, uthyrning och pantsättning
av barn under gångna tider.
Handeln med barn har fordomdags varit ett så gott som överallt
utbrett och av rättsmedvetandet villkorligt eller ovillkorligt
sanktionerat bruk. Sålunda liar denna sedvänja varit tillåten eller tolererad
hos de flesta semitiska och indoeuropeiska folk samt därjämte hos
kineserna, japanerna, mongolerna, melanesierna, negrerna, indianerna
och andra.
Vi kunna vara övertygade om att föräldrakärleken innerst
protesterat mot nödvändigheten att stundom falhälla barn, och att i regeln
endast den tvingande nöden kunnat därtill förmå en fader och en
moder. Annorlunda ba självfallet utanför blodsgemenskapen stående
personer, sådana som omhändertagarna av hittebarn, ställt sig till
frågan — för att icke tala om de uppenbara eller maskerade
slavhandlarna. Och det är icke heller svårt att förstå, att de illegitima
barnen också i detta hänseende framför andra blivit utsedda till offer.
Deras saga världshistorien igenom bar med några frapperande
undantag varit upprörande; de ha på svaga skuldror burit några av
mänsklighetens grövsta synder. Mänsklighetens syndabock par
pré-fcrancc heter: det utom äktenskap födda barnet.
Hos gamla testamentets hebreer, hos romarna under kejsartiden
samt hos medeltidens germaner var nödtillståndet det enda motiv,
som ansågs berättiga en avyttring av barn mot vedergällning in natura
eller i gångbart mynt. Bland babylonierna, som icke drogo sig för
att straffa sina olydaktiga barn med stympning, hade
försäljningsrätten ingen som helst gräns, om barnet förhållit sig pietetslöst mot
fadern. Denne kunde då med sin son förfara såsom ban för gott
fann. Hade däremot ett hrott mot lydnadsplikten icke blivit av sonen
begånget, kunde denne säljas till annan person endast för en tid av
fyra år, men köparen kunde därunder utnyttja gossen efter
förgott-finnande och om han det ville pålägga honom det tyngsta slavarbete.
Följden var naturligtvis ofta den, att gossen, när tiden för
köpekontraktet gick ut — i detta fall således närmast en »uthyrning» — icke
längre kunde glädja sig åt sin frihet, utan var bruten för livet.
Hos de gamla judarna var sagda tid utsträckt till sex år, men
försäljningen fick ske endast till trosförvanter, ej till hedningar, och
gossen fick icke av köparen behandlas som träl. Endast ifall han
själv uttalade som sin önskan att få stanna hos sin nya ägare, var
denna berättigad att kvarhålla honom utöver de sex åren. Gälidé
kontraktet en flicka, följde därmed för köparen skyldigheten att i
sinom tid taga henne till hustru eller att till följeslagare i livet skänka
henne sin son. Mot föräldrarna uppstudsiga barn kommo troligen
ej hos judarna i fråga såsom handelsobjekt: dessa barns öde var
nämligen att — stenas till döds. Det onda skulle en gång för alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
