Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
S. V.
ilen tager initiativet till åvägabringande av en dylik arbetsgemenskap.
Lämpligt vore kanhända att barnavårdsnämnderna, åtminstone i stora och
medelstora kommuner, inbjöde representanter för alla i kommunen
arbetande ideella föreningar för att undersöka möjligheten av att åstadkomma
en permanent samarbetskommitté och dryfta grundlinjerna för en dylik
kommittés verksamhet.
8. Av tillgängliga, dock mycket begränsade fondmedel kan
Centralförbundet för socialt arbete lämna vissa anslag till de barnavårdsnämnder,
Som önska stöd i sin verksamhet genom anordnande av föreläsningar,
avsedda för såväl föräldrar och uppfostrare som för ungdomen själv.
Ansökningar om dylikt anslag ställas till styrelsen för Centralförbundet
för socialt arbete, Norrtullsgatan 8 B, Stockholm, och böra åtföljas av
uppgifter om föreläsares namn, ämnet för föreläsningen och för vilka
densamma är avsedd. I den mån så är möjligt skall Centralförbundet
söka fönnedla lämpliga föreläsare.
9. Slutligen får förbundet tillkännagiva, att en enligt dess uppdrag av
rektorn Anna Sörensen utarbetad skrift angående ungdomens moraliska
fostran kommer att på begäran kostnadsfritt tillhandahållas
barnavårdsnämnder, som önska utdela densamma till föräldrar och uppfostrare.
Rekvisition därav ställes till Centralförbundet för socialt arbete,
Norrtullsgatan 8 B, Stockholm.
Arbeidet for de vanfore i Norge
Lloyd George skal engång Iki sagt: »Et folks kultur bedømmes best
av hvordan landet drar omsorg for sine vanskelig stillede elier
hjelpe-løse medborgere». Skal vi legge denne målestokk til grunn for
bedømmelsen av kulturen, så synes kulturen å ha vokset nokså trægt
frem. Det er først i det 19 og 20 hundredår at man kan si at den
kristelige og humanrikere medfølelse vågner helt op for den opgave
som de mer eller mindre hjelpeløse medmennesker stiller frem. Det
gjelder de blinde, de døve, de åndssvake, sindssyke — i det hele alle
dem som på en eller ånnen måle er defekte, skiller sig fra det
normale — fysisk og åndelig. Således også de vanføre, som er
kommet sist i rekken med kravet på omsorg.
Dét er en trist skjebne å vokse op som barn med defekthet av
hvilken art denne enn er. Og denne skjebne kaller især på hjertelaget
hos alle.
Jeg vil i det følgende gi en kort redegjørelse for hvad der er gjort
i Norge for de vanføre.
Det er underlig å legge merke til at fra først av utgår i dette
tilfelle som i så månge andre tilfeller tiltaket fra enkelt person, fra
privat hold, fra et medfølende sind. Først langt senere blir det en
samfundssak. Samfundet kommer først bakefter med sin støttende
hånd.
Således også for de vanføres vedkommende. 1 1892 nådde
beve-gelseiv for omsorgen for de vanføre op til Norge. Det var frk.ne
Agnes og Nanna Fleischer som oprettet en arljeidsskole for vanføre.
Dette arbeide fikk en mere omfattende karakter, da Kong Oscar i
1902 skjenket til arbeidet den jubileumsgave av 189/ som var samlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
