Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÄRKANDET AV UNGDOMENS ANSVARSKÄNSLA 67
sam. det är det klart uttalade mål. mot vilket de amerikanska skolorna
arbeta. Ocli i de engelska skolorna, särskilt i de s. k. »public schools»
är som bekant principen om äldre elevers ansvarsplikt gent emot yngre
en gammal tradition. Att varje organisation, som mer eller mindre
kunnat karaktäriseras som »självstyrelse» hittills saknats i våra
svenska skolor, beror på flera omständigheter. Ett av skälen tror jag vara
att tilliten till, att religionsundervisningen sköter den etiska sidan av
f ost rargärningen, medvetet eller omedvetet kommit den svenska skolan
att försumma en mera praktisk social träning. Vår skola bar aldrig
såsom t. ex. <len amerikanska, varit konfessionslös. Ungdomen ställes
tidigt inför den kristna religionens krav. »Du skall älska din nästa
såsom dig själv» — »Allt vad i viljen att människorna skola göra Eder.
det gören i ock dem». Felet har varit, att man lagt för litet an på
den praktiska tillämpningen av dessa etiska bud. Barnen måste få
hjälp att förstå, att dessa krav icke bara äro en söndagslyrik, till
vilken man respektfullt lyssnar vid högtidliga tillfällen, utan att de
uttrycka ett praktiskt livsvärde, som man icke utan skada för den
mänskliga samlevnaden kan åsidosätta.
I land, där skolan icke meddelar religionsundervisning, kommer
man snart under fund med, att om icke de ungas karaktärsutveckling
skall fortgå utan kontakt med etiska värden, måste man gripa sig an
med en rent praktisk etisk fostran. Svagheten märkes kanske inte så
länge man ännu kan leva högt på gångna generationers samlade
religiösa medvetande, så länge detta medvetande så att säga ingår som en
rik fond i ett folks andliga struktur. Men när detta medvetande så
småningom förbleknar och kanske helt försvinner, då först ställes
uppfostraren inför den frågan : »Varifrån skall jag taga bröd för att mätta
ungdomens religiösa och etiska hunger». Det är därför belt naturligt,
att det är i länder med konfessionslösa skolor, som problemet 0111
ungdomens sociala fostran så starkt trängt sig i förgunden, och att
motsatsen varit fallet t. ex. i våra svenska skolor.
Ett annat skäl, varför denna fråga så länge dröjt att bliva aktuell
hos oss, torde vara att söka i ett nationellt lynnesdrag. som är l)åde
en styrka och en svaghet. Svensken är utpräglad individualist, ban
har därför en viss svårighet att underordna sig, liksom ban också
Iiesväras av en viss blyghet, när det gäller att ta befäl. Särskilt de
bildade klasserna visa ofta en viss motvilja mot att ägna sig åt sociala
angelägenheter. Varpå detta beror skulle föra för långt att gå in på.
Det är ett faktum, och det är märkbart redan bland barnen i skolan.
Många försök med självstyrelseorganisationer i svenska skolor ha
också måst uppgivas på grund av en djupt rotad misstro mot att
jämnåriga skulle få en viss rätt att bestämma över andra jämnåriga.
Vårt skolsystem med sina förtjänster och fel är ju en produkt av
vår nationella egenart. Dess starkt intellektuella inriktning, dess
ensidiga lietonande av den enskilde individens examensresultat, har för
skolorna betänkligt bortskymt frågan om samlevnadens ansvar. Det
är därför en anledning till glädje, att frågan om kamrat- och med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
