Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV II ADOLF OCII BARNAVÅRDEN
119
första i norden, som tar avstånd från den sedan urminnes tider så
gott som allena härskande straffteorien i fråga om unga lättingar och
brottslingar. Han bryter med det gamla äskådningssättet, icke för
att i dess ställe, liksom påvekyrkan, tillämpa en barmhärtighet, för
vilken nöd och uselhct var ett mer eller mindre nödvändigt objekt,
utan därför att ban ser den främsta orsaken därtill ligga i bristfulla
samhällsfunktioner: ä ena sidan slatcns otillräckliga hjälpanordningar,
a andra sidan föräldrarnas otillfredsställande upptostringsförmäga.
Detta låter något modernt, men vi skola se, att så faktiskt förhöll
sig. Så otroligt det än förefaller i fråga om 1600-talet, detta
häxprocessernas och den ursinniga vantrons århundrade, skall det framgå,
att vikten av att »förebygga» genom att i tid uppbygga för den stora
troshjälten stod langt klarare än för mången statsman i det tjugonde
seklet. Men när så var fallet, förstå vi även att han, så vitt man
vill bedöma värdet av hans lagstiftningsåtgärder efter antalet rent
påtagliga frukter, ohjälpligen måste i kampen mot de samhälleliga
tröghetsmakterna draga det kortare strået. Han stod som social
reformator i ensamt majestät höjd över massorna.
Gustav II Adolfs stora sociala program för anryckningen mot allt
vad nöd och elände hette gick till en början i hospitalisationens tecken.
Däri låg ännu intet nytt; tvärtom. Men det nya var kravet gent
emot samhället: obligatoriska hjälp- ocli skyddsanordningar! Det var
statens, provinsstyrelsernas och städernas skyldighet att inrätta
hospital för fattiga, skröpliga, ofärdiga och åldringar, sjukstugor för
kroppsligt lidande och barnhus för värnlösa minderåriga under sju år. Av
de sistnämnda skulle upprättas ett (större) för varje provins och ett
(mindre) för varje stad. Barn skulle nämligen icke få fösas samman
med samhällets mer eller mindre moraliskt smittosamma vuxna i
hospitalen; i dessa skulle helst inga minderåriga intagas. Han ville taga
de små »uthj hägn, wärn, frid och förswar för all öfwerwåld och
orätt» och bjöd därför att för dem skulle skapas egna vårdanstalter.
Dessa skulle jämte hospitalen stå under ett General-Consistorium. en
högsta övervakande socialmyndighet således. De arbetsföra bland
barnen, d. v. s. enligt den tidens uppfattning barn från 7-års åldern, skulle
sändas i hantverkslära eller i tjänst — såframt de ej voro skapta
för boken.
Sådant var i korta ordalag Gustav II Adolfs logiskt uppbyggda och
metodiskt väl balanserade reformsystem, gällande såväl vuxna som
minderåriga.
Men tiderna voro fyllda av krig och örlig. Det unnades icke den
stora konungen att genomdriva dessa förordningar, vilkas antagande
ej allenast inom bondeståndet utan även, väl att märka, bland
prästerskapet rönt segt motstånd — icke utan en blandning av ironi. När
initiativtagaren själv bortryckts, var det mer än frestande att
undandraga sig förpliktelserna, så mycket mer som skattetungan var stor
nog dessa kulturutgifter förutan. Reformerna stannade i
huvudsak-till pappers, dock med några undantag, av vilka det märkligaste väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
