Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV II ADOLF OCII BARNAVÅRDEN
121
nens vidkommande hade klarat situationen: ej bettlande längre utan
obligatoriskt och tillräckligt understöd för den tid skolgången varade.
Även detta stadgande stötte på patrull. Det väckte en storm av
förbittring bos bönderna, i all synnerhet som det gällde de största
jordägarna, adeln, endast »effter som dheras–-godhe willie»
det krävde och tillät. Ånyo hänvisades till den olidliga skattebördan,
och Gustav II Adolf fann sig slutligen, mitt under brinnande krig,
år 1630, nödsakad att upphäva denna sista förordning. Inte heller
nu var han emellertid rådlös: sockengången ställdes under sträng
kontroll, utövad av skol föreståndarna. Och därmed förblev det.
Utom till de hittills nämnda värnlösa barnen och brödlösa scolares
utsträckte Gustav II Adolf sina åtgärder även till en tredje grupp
av växande medborgare: barnen i borgarhemmen, av vilka så många
fördrevo sin uppväxttid med sysslolöshet och allsköns odygd.
På samma personliga sätt som i fråga om djäknerna drog ban nu
i härnad mot de håglösa ungdomarna från städerna. Här gällde
frågan icke försörjningen, utan utbildningen. Utgångspunkten var dock
densamma: den växande ungdomens böjelse för dagdriveri och
brottslighet. Det sätt på vilket han här gick till väga, är synnerligen
kännetecknande för arten av lians socialpedagogiska strävanden: ban söker
rätt på orsakerna till missförhållandena och vill undanskaffa dem.
Han vänder sig denna gång främst mot föräldrarna.
Som ett exempel må här nämnas hans åtgöranden i fråga om de
goda borgarna i staden Jönköping anno Domini 1625. Kungen hade
nedlagt stor omsorg om stadens förkovran, men hans goda tro om
den mänskliga naturen hade kommit på skam. Lättja och dådlöshet
hade omintetgjort frukterna av hans bemödanden, och nu tillställde
han borgerskapet en förmaning, som i sitt slag torde vara tämligen
enastående. Hävdaböckerna må själva förtälja.
»Påbud om Barns i Jönköping optuclitclsc.
Datum Jönköping den 28 Febr. 1625.
WIJ Gustaf Adolph etc. etc. etc. Giöre witterligit, at effter som
Wij Oss serdeles hafwe winlagt, at bringa denne War Stad
Jön-kiöping til en god nähring, och deroppå gjordt myckiii omkostnat,
at före här in åtskillige Handtwärcker och Embeter, förmedelst hwilke
en Ehrlig Borgersmän sig torfftelig så och nyttig kan nähra och sitt
Huushåld ährlig uppehålla: Ja der flijt och idkesamheet kommer der
til, sigh och så ryclite och förkofre: Så finnes ibland andre binder
den oachtsamhcct ocli wanskiotsel, som Föräldrarne hafzue uti deras
Barns upfödsel’), serdeles den lättian de sielfwe äre upfödde uthi.
och den som serdeles på Barnen ärfwes, at wara det förste som
förtager Ungdomen at icke komma til någon rätt forfarenhed, anten i
Kiöphandel eller ITandwerk.»
’) Kursiveringarna äro mina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
