Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
fabrikater till föremål för sin verksamhet, skyddas på
bekostnad af öfriga näringar, hvilka i och för sig sjelfva kunde
ega bestånd.
Frihet från utskylder, lån och penninge-understöd,
skydd mot utländsk konkurrens, voro de medel, hvarigenom
nian sökte vinna sitt ändamål.
Mot dessa statsekonomiska läror, hvilka förorsakat
mer än ett blodigt krig, höjde sig redan för mer än
hundrade år sedan röster, hvilka förkunnade en annan åsigt
och, påpekande de oriktiga principer på hvilka de förra
lärorna hvilade, framhöllo att ett sådant system, långt
ifrån att göra nationerna rika, tvertom skulle göra dem
fattiga. Dessa röster väckte snart genklang. Småningom
bildade sig i motsatts till det merkantilistiska, och dess sednare
utveckling protektions, systemets anhängare ett annat parti,
som lärde att det icke är det förmånligaste att tillverka
allting hemma hos sig, utan att det är vida fördelaktigare att
inskränka sin industri endast till producerandet af de varor,
hvilkas tillverkning är af lokala förhållanden mest gynnad, och
att mot dessa tillbyta sig alla andra behof. Sedan detta
sednare parti under tidernas lopp allt mer och mer lyckats
utbreda sina åsigter, vann det ändtligen 1846 sin första
stora seger genom de engelska spanmålslagarnes afskaffande.
Efter denna tid har den merkantilistiska principen
fortfarande fått gifva vika, så att den inom den
nationalekonomiska vetenskapen numera är utdömd. Men de skadliga
verkningar densamma utöfvat äro ännu langl ifrån
utplånade, och i praxis följes den tyvärr ännu på många orter.
Äfven i Finland har protektionssyslemet i
århundraden varit rådande. Liksom annorstädes, har man också
här försökt att på artificiel väg bringa handel och
näringar i ett blomstrande skick. Med hvad framgång detta
skett, vet en och hvar.
Det har hos oss på sednare tider blifvit mycket
skrifvet om protektions-principen, och derunder klarligen
bevisadt huru skadligt det är för landets hufvudnäring,
jordbruket, alt de flesta fabriksalster måste betalas med ett
öfverdrifvet högt pris. Denna verkan af protektionssystemet
har blifvit på det klaraste skärskådad, men man liar
underlåtit att betrakta en annan följd deraf, nemligen
beskattningens oproportionerliga fördelning. Jordbruket lår nära nog
uteslutande bära alla direkta utskylder under det att de
egentliga fabrikerna äro derifrån fullkomligt befriade. För att
närmare förtydliga hvart ett sådant system slutligen leder,
skola vi söka visa huru stora de utskylder, hvilka den
finska jordbrukaren erlägger, egentligen äro och huru
mycket han betalar pr tunnland odlad jord. En sådan
beräkning är förenad med stora svårigheter, då inga säkra
statistiska uppgifter finnas att tillgå; emellertid skola vi
söka att komma sanningen så nära som möjligt.
Enligt Statsrådet Gyldéns i Prof. Reins finska
statistik meddelade uppgift utgjorde år 1852 arealen af odlad
jord i Finland 883,000 tunnland åker och 3,083,000
tunnland äng, eller tillsammans 3,906,000 tunnland *).
Om man antager att jordens odling fortskridit i samma
proportion som befolkningens tillvext så skulle nu den
odlade jorden utgöra omkring 4,200,000 tunnland.
För dessa har jordegaren alt betala följande afgifter:
Enligt 1857 års bokslut utgjorde de från jorden till
staten utgående utskylder (skatter af jord och lägenheter
å landet)................ 1,051,136 r. 52 k.
Presterskapets och klockarnes från
jorden utgående aflöning stiger enligt
en på grund af stiftsmatriklarnes
uppgifter gjord kalkyl*) till ....... 550,000 r. —
Jordegaren har dessutom ännu att
vidkännas utgifter för: Lagmäns,
domares, nämndemäns, bro- och
skallfogdars, kyrkoväktares och
sockneskolmästares aflöning, kyrkors och
åbygg-nadernas à prestgårdarne nybyggande
och reparation, läsförhörs hållande,
vägars och broars underhåll,
snöplog-ning, håll- och transport-skjuts,
fång-föring och fattigvård. Då de af dessa
uftgifter hvilka vanligen äro synliga i
egendomsegares böcker (sällan ser man
så nogrannt lörde att alla
ofvanuppräk-nade poster skulle vara upptagna, och
de utgå ej heller alla årligen från hvarje
ställe; i de flesta fall stiga till ett
högre belopp än afgifterna till
prester-skap och klockare, så torde det icke
vara origtigt att upptaga summan al
dessa utgifter för bela landet årligen till 550,000 r. —
*) Vi känna icke huru säkra dessa uppgifter äro. Så vida
man genom att af innevånarnes antal beräkna det qvantiun säd, som
för laudets behof är nödvändigt, kan draga några slutsatser, så
äro de någotsånär rigtiga.
Således utgör summan af de
utskylder den finska jorden årligen har alt
erlägga.................2,151,136 r. 52 k.
Derigenom kommer på hvart tunnland odlad jord en
afgift af litet öfver 51 kopek. Om man beräknar medeltalet
af hela landets afkastning till sn och en half rubel pr
tunnland i netto behållning, så utgöra utlagorna 34
procent af inkomsten, eller mer än inkomsttaxan i något land. **)
Vi veta ganska väl att ofvanstående kalkyl icke är
rigtig, såtillvida som skatten icke är jemt fördelad på
jorden i förhållande till dess afkastning och värde, utan tvertom
tynger ganska ojemnt. Under det beskattningen så godt
som alls icke drabbar några, så träffar den just derigenom
andra så mycket svårare. Detta gör att en del hemman
endast kunna bebos derigenom att den ena åbon efter den
andra blir utarmad och får lemna rum åt en ny, hvilken
i sin tur drabbas af samma öde, samt alt man emellanåt
får se den sorgliga synen af en gård, annoncerad att gå
under klubban lör så och så många års oerlaggda
krono-utskvlder.
*) Det är icke den lättaste uppgift att göra en sådan
beräkning så, alt inga anmärkningar mot densamma kunna göras. Huru
skall man noga i pengar värdera ett pastorats inkomster då det
står att den eller den saken utgår »efter gamla vanligheten" eller
att pastor får: „1 kappa ärter, i kappa hafra, 3 marker lin, 4
marker palvadt fårkött, 1 st. ljus, 1 kärfva halm, 2 ostar och 1 mark
humla från hvarje hemman." Allt som ej ined säkerhet kan
beräknas är derföre upptaget till det al|dra lägsta möjliga värde.
Spanmål, fisk, smör, kött in. m. äro föröfrigt förvandlade till pengar
efter markegångspris. Alla afgifter från stadsförsamlingar och
per-sonela utskylder äro icke upptagna.
Boställenas afkastning är beräknad dels efter tnld — då
hvarje sådant åker ansetts gifva två och hvarje tnld äng en rub. i
årlig netto reveny — dels efter det uppgifna utsädet, då
boställs-jorden, såsom delvis mindre väl skött, ansetts lemna endast
andra kornet i beliåll efter afdrag af utsäde och arbetskostnad.
Då ängarnes areal icke stått utsatt har höet värderats à 5 kop. pr. Lft.
Ingen torde betvifla att icke boställenas afkastning i
verkligheten är vida större.
Klockarenas aflöning har, dä den icke stått utsatt, antagits vara
i medeltal 75 rub. för hvarje.
**) I England är inkomst-taxan 9 pence för en inkomst af ett
pund, d. v. s. 3% %.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
