Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
0,169 fö jernoxid jemte spår af R:mt R:dr öre.
mång; n ......à w öre »i
2,486 » fosforsyra .....„ 32 » 79.55
0,104 59 svafvelsyra.....„ 0,2 n 0.02
4,845 n kiselsyra......„ » n n
459,000 n vatten.......„ » » n
9,240 „ under förbränningen bildad
kolsyra, i aska qvarstående
oförbrända kolpartiklar, samt å
grenar och barr vidhäftande
mekaniska föroreningar, damm m. m. „
1000,279 fö Summa värde 4: 37.82
4 Rdr 37 öre eller c:a 1 rub. 65 kop. är sålunda
det värde vi på förestående grunder skulle tillerkänna 50
lisp. granris såsom strö. Dock anse vi ingalunda att dessa
prisbestämningar ega sitt egenlliga värde såsom absoluta
tal. Långt derifrån äro vi öfvertygade om att det endast
är genom att efter samma grunder värdera något annat i
landet allmänt kändt och för samma ändamål begagnadt
ämne, samt genom att med hvarandra, äfvensom med
handelspriset å den till jemförelse valda artikeln, jemföra dessa
värden, som man kan komma till något resultat häruti.
Uppställa vi enligt samma grunder, som vi här ofvan
användt för granriset, råghalmens gödselvärde så finna vi
att 50 lisp. deraf motsvara ett gödselvärde af 5 Rdr 20
öre R:mt eller c:a 1 rub. 95 kop. silfver.
De penningevärden vi här uppgifvit såsom
motsvarande de båda ströämnenas gödselvärde, må föröfrigt för
våra finska förhållanden vara något för höga eller för låga
— någon större origtighet hoppas vi att deruti ej skall
förefinnas — så äro de dock uppställda enligt samma
grunder och derföre relativt rigtiga. Vi kunna derföre taga dem
till utgångspunkt lör en jemförelse emellan de båda
ämnenas gödande kraft, men måste dock dervid förutskicka
några anmärkningar.
En betydlig del af de qväfvefria organiska
beståndsdelarne hos granriset (234 fö) utgöres af vedtibrer och
cellulosa och af dem ega de förra, såsom svårare
förmultnande, ett något ringare gödselvärde än halmens motsvarande
beståndsdelar. En annan del af dessa qväfvefria
föreningar (22 fö i 1000 fö granris) utgöres af hartsartade
ämnen, hvilka visserligen ega sitt värde såsom skyddsmedel
emot rotmask å den säd vi odla, men som å en annan
sida verka skadligt genom att fördröja de öfriga
ämnenas förmultning. Slutligen är äfven att anmärka att
granriset är vida mindre poröst än halm, och derföre eger
mindre förmåga att insuga och qvarhålla såväl de flytande, som
de flygtiga beståndsdelarne hos den gödsel med hvilken det
komposteras, hvaremot granriset i ladugårdar utan golf,
eller rättare med jordgolf, genom sin fasthet kan göra
något mera nytta än halmen, vid beredandet af ett snyggt
läger åt djuren, äfvensom luften i stallen till följd af
granrisets etheriska oljor antager en behagligare lukt.
1 det föregående hafva vi, endast med stöd af deras
kemiska sammansättning, beräknat att granrisets
gödselvärde stode till råghalmens såsom 165 till 195 eller 11 till
13. Vi anse dock att man kommer verkligheten närmare
om man, tillföljd af "ofvanstående omständigheter, något
modifierar dessa proportionstal och antager granrisets värde i
förhållande till råghalmens såsom 5—7 och efter dessa
siffror vore det då lätt att för hvarje fall uträkna huruvida
arbetet med granrisets anskaffande och häckning lönar sig,
eller om halm till strö på orten kan fås lör relativt billigare
pris. — Detta beror naturligtvis alldeles på lokala
förhållanden, men vi äro dock öfvertygade om att jemförelsevis
få lägenheter i Finland finnas, der afstånden äro så stora
att det ej skulle löna sig mer än väl att noga tillvarataga
riset efter allt det virke som fälles, för att använda det till
strö, då inan i de flesta fall ej på annat håll skall kunna
billigare erhålla ett surrogat för detta af ålder hos oss
begagnade ströämne. B.
Magdalena Charlotta Rudenskjöld.
(Sjelfbiografi.)
Ur Läsning vid Husliga Härden af Joh. Gabr. Carlén.
Min uppfostran har varit mycket vårdslösad.
Bortskämd af mina föräldrars ovanliga godhet och efterlålenhet,
knappast egande ett sundt begrepp om religionens
sanningar, inträdde jag på hofvet vid sexton års ålder. Ung,
obetänksam, glad och yr, i högsta grad okonstlad, begrep
jag ej huru man kunde dölja sina tankar, mycket mindre
förtiga sanningen. Uppträdande der sådan och i förening
med ungdomens behag, blef jag snart omtyckt och bemött
med fjäs och smicker. Men ingenting behagade mig
särskildt: allt roade mig eller väckte mitt åtlöje. Delta öppna
och uppriktiga sätt var ett hufvudfel i min karakter,
hvarjemte jag egde ett öfverdrifvit högmod eller god tanke oin
mig sjelf: jag njöt lifvet med alla min själs krafter och
tackade Gud hvarje morgon för det jag ännu fick lefva en
dàg för nöjet.
Baron Stjerneld friade då till mig med mycken
enträgenhet och var gillad af min slägt såsom ett rikt och i
alla afseenden passande giftermål; men jag fann mig så
lycklig i den ställning jag var, att jag med bäfvan motsåg
äktenskapets pligter, sade honom det rent ut och att jag inom
tre år ej kunde förmå mig till ett så allvarsamt steg, och
han höll nog utaf mig för att vilja afbida den tiden, om
jag blott med det vilkoret gaf mitt samtycke. Men jag
lofvade ingenting. Med den glädtighet, jag må säga
lättsinnighet, hvarmed jag handterade allting, handterade jag
äfven kärleken, skrattade åt den och kände den blott till
namnet. Ett år tillbragte jag i denna glada
sinnesförfattning. Gustaf 111 var då i Italien. Vid sin återkomst
kallade han hela hofvet till Drottningholm, presenterade der
lör prinsessan sin gunstling Armfelt, som sednare
återkommit, utrustad med snille och skönhet, men med ett
förderfvadt hjerta, som han visste att dölja, åtminstone för
mig. Då lian blef varse mig, som stod bakom prinsessan,
stannade ban i sin komplimang till henne och tillade blott:
„Ers höghets hof har blifvit förskönadt!" samt fästade
dervid ögonen på mig. Jag rodnade: mitt öde var afgjordt
och för evigt fästadt vid hans tänkesätt för mig — det ban
ej heller dröjde att upptäcka enligt mitt hjertas önskan.
Jag fann ingenting rimligare än att ban gille sig med mig,
ehuru hvarken han eller jag egde två styfver. Min
eftertanke sträckte sig ej så långt. En tid derefter sade
Gustaf III till mig:
„Ni älskar Armfelt, jag vet det, ty då jag i dag ville
öfvertala honom att göra allvar och gifta sig med fröken
de la Gardie, fruktade ban för den sorg, ban skulle göra er."
„Han nekade således att gifta sig med henne?"
frågade jag.
„Nej, ban tvekade blott och syntes villrådig, och jag
föresatte mig att förmå er öfvertala honom dertill, då jag
känner er själsstyrka och dessutom har vigliga politiska
orsaker att önska detta giftermål."
En sådan tanke om min själsstyrka smickrade mitt
högmod. Jag lofvade likväl ingenting, innan jag fått tala
vid Armfelt, men öfvertygade mig genast, att om han äl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
