Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
pital, ty öfvergången till ett annat system skulle med ens
ruinera honom. Då nu i ett land flertalet af näringar äro
underkastade reglementariska ingrepp, hvilka ovilkorligen
menligt inverka äfven på de öfriga, måste i detsamma
uppkomma en allmän osäkerhet, hvarigenom en stor del
kapitaler komma att ligga obegagnade.
Det torde icke vara svårt att säga hvar brådstörtade
förändringar äro mera att befara, uti ett land der politisk
frihet finnes, eller der den icke finnes.
Att ju mera den enskiltas verksamhet inskränkes, desto
mera måste statens utvidgas, är äfven lätt att inse. Staten
åter kan ej utöfva någon synnerlig verksamhet derest den
icke har en talrik emhetsmannakår i sin tjenst. Att
underhållet af en sådan någonstädes bidragit att höja det
materiella välståndet torde historien icke intyga.
Uppå ofvanstående kunde Litteraturbladet svara alt
historien, oaktadt alla bevis att det borde förhålla sig
annorlunda, visar obestridligt att välståndet har funnits och
finnes friheten förutan. JNå välan, låtom oss då se åt om vi finna
den bevittna, alt välstånd funnits der despotismen rådt.
Af historien vet man att fordom vid Eufrat och
Tigris funnits riken, styrda med den mest oinskränkta makt,
hvars hufvudstäder Babylon och Ninive prydts af
monumen-ter, hvilka kunnat räknas till byggnadskonstens under, och
hvilkas hof lefde i den mest raffinerade lyx, den tiden hade
begrepp om. Utan tvifvel fordrades härtill oerhörda
summor, men icke kan man deraf, att de dervarande regenterna
kunde disponera desamma, sluta dertill, att något välstånd, i
den mening vi uppfatta delta ord, funnits i dessa riken.
Man kan enligt vår åsigt icke kalla ett land välmående
endast derföre, att några der utveckla mycken prakt, att
städerna prydas af sköna byggnader, alt templen äro rikligt
utsirade med guld och silfver: dertill fordras ännu att den
egentliga medborgaren, den som på ett eller annat sätt
skaffat medlen till allt detta, skall kunna i någon mån tillegna
sig lifvets beqvämligheter och kulturens fördelar. Men till
något sådant tillstånd visar historien i nyssnämnde länder
intet spår. De styrande och deras gunstlingar erhöllo de
medel, som erfordrades för att möjliggöra deras slöseri,
genom tributer från underkufvade folkslag, krigsbyte och
utpressningar från undersåtarne, medan sjelfva iolket hölls
i slafveri och förtryck, hvarföre också alla de ofantliga
rikedomar der funnos icke utöfvade den moraliska förädling,
som vanligen är en följd af det genom arbetet ernådda
välståndet. Också voro dessa rikens innevånare försjunkna i
de råaste laster. Då folket icke egde något af värde att
försvara, föllo äfven dessa monarkier vid första stöt, och
väldet öfvergick till andra herrskare, hvilka, följande samma
system, drabbades af samma öde. Det enda spåret af denna
civilisation, hvilken icke hade några rötter i folket, är också
blott några gruskullar, och sjelfva länderna, hvilka (ordom
räknades till de bördigaste trakter på jorden, äro numera
endast af röfvare och nomader kringströfvade öknar.
Samma sorgliga anblick företer Roms historie efter
frihetens förlust. Medan Iinperatorerna förskönade släden
och de rika förde den mest förfinade lefnad, tillvexte
oupphörligt en klass af proletärer, som måste roas med
skådespel och födas med spanmålsskatter från de underkufvade
folkslagen, under det att landets egna fält vanvårdades, så
att en stor del deraf redan innan barbarernas inbrott var
förvandladt till en ödemark.
Vill man taga exempel från en tid, som mera närmar
sig vår, så finner man Spanien, till hvilket efter Amerikas
upptäckt omätliga rikedomar strömmade och som dock
utarmades, medan Nederländerna samtidigt afskuddade sig det
Spanska oket med tillhjelp af det välstånd, som friheten
förut gifvit dem.
Vi kunna icke inse hvad som i den förflutna tidens
historie berättigar Litteraturbladet att säga, det frihet icke
är ett nödvändigt vilkor för det mateiiella välståndet, eller
alt det „funnits och finnes friheten förutan", hvilket skulle
häntyda på att, under föröfrigt likartade förhållanden,
välståndet icke ovilkorligen är större i ett fritt, än i ett ofritt
samhälle. I historien finnes inga bevis för, men väl många
bevis emot dessa satser.
Vill man åter lemna det förflutna och hålla sig till
den närvarande tiden, så finner man äfven att Europas
rikaste länder äro de, hvilka åtnjuta en fri regeringsform;
ett förhållande om hvilket Litteraturbladet besynnerligt nog
tyckes sväfva i fullkomlig okunnighet.
Man har visserligen i historien sett att
nationalvälmå-gan ibland tillvext "efter det någon bemäktigat sig ett
oinskränkt herravälde, men då har den icke tilltagit derföre
att friheten förlorats utan derföre att ens envälde varit
lättare att bära än förtrycket utöfvadt af en hel klass eller ett
helt stånd. Endast derigenom att de, såsom t. ex. skråen
vid sin första uppkomst, utgjort ett skydd mot annat ännu
värre förtryck, hafva restriktiva åtgärder höjt välståndet.
Det är således icke dessa utan den relativt mindre
despotismen, som medfört denna verkan, hvarföre man torde
kunna räkna Litteraturbladets påstående till antalet af
ohållbara och farliga paradoxer.
Några reflexioner om medicinaltaxan.
Då det ansetts nödigt att låta medikamenter få ett
annat pris än det, som uppkommer af överenskommelsen
mellan köpare och säljare, med ett ord, att genom en taxa
reglementera detsamma, så skulle man tycka att ändamålet
med denna reglemcntering hade varit att mot egennyttans
öfverdrifna anspråk skydda den enskilta, som i händelse af
sjukdom icke har lid att begagna sig af det medel mot
dylika fordringar konkurrensen annars erbjuder. Detta borde
vara ändamålet med en medicinaltaxa, men läser man den
finska, måste man anse dess uppkomst härröra af andra
grunder och tro densamma hafva tillkommit endast för att
rikta apothekarne. Dessa herrar hafva nemligen på flere de
aldranödvändigasle läkemedel en vinst af åtskilliga hundrade
procent. Denna härrör endast af skilnaden i priset på
drogerna utomlands och här; dertill kommer ännu pro labore
och expeditionsafgift, uppgående för många, ja tillochmed de
flesta, i mindre doser nyttjade sammansatta mixturer,
pulver m. m. till samma belopp som de deruti ingående
ingrediensernas pris, och detta oaktadt detsamma är nog högt.
För att närmare bevisa ofvanstående och åskådliggöra
hvilka oerhörda anspråk allmänheten har att tillfredsställa,
ha vi intagit följande jemförelse mellan priset å
medicina-lier utomlands och i Finland enligt medicinaltaxan. De
utländska priserna äro tagna ur en räkning från hrr G.
Lip-man & Geffcken, drogerihandlande i Hamburg, utfärdad i
slutet af Juli 1860. Vid förvandling till rub. och kop. har
den då gällande kursen 31 £ sk., hvarigenom en mark B:co
gäller 51i kop. blifvit följd.
Kinin (Subsulph. cliin.) kostar i Hamburg
pr uns 5 mark — 2 r. 56 k.
I Finland enligt med.tax. 2 kop. pr gran,
således pr uns = 9 „ 60 „
Apolhekarens brutto-vinst = 275 procent.
Kinabark (Cortex chin. fusc.) i Hbg pr lib.
36 sk. = 1 „ 15 ,,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
