Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
emot mig under min förvillelsetid, då alla omgåfvo mig med
smicker, kom hon nu öm och god, med religionens
barmhertighet och tröstade mig. Jag får likväl nämna att
Adlersparre, general Löwenhjelm, Stenbock och stallmästaren
Rothlieb hade vunnit fångvaktaren och med hans tillstånd
kommo de ofta och helsade på mig, och likväl var då
Adlersparre tjenstgörande adjutant hos hertigen och
Löwenhjelm tjenstgörande kammarherre. I den tillgifvenhet, de
visade mig, trotsade de den fara, som hertigens vrede
alltid hotade dem med. Äfven emottog jag många andra
välviljans bevis, såsom t. ex. då egaren till en hyrvagn
svarade Adlersparre, när ban ville betala honom hvad resan
hade kostat: „Nej, herre, jag tager ingen betalning! Om ni
alla dagar vill fara till denna olyckliga, skall ni få min vagn
för intet".
En annan välvilja erinrar jag mig äfven med rörelse.
Julaftonen skickade mig nemligen bagaresocieteten stora
korgar med fint bröd, hvarmed jag lät traktera alla
arrestan-terna. Äfven slagtarne sände mig kött, kryddkrämarne alla
sorter specerier — med ett ord: sålunda erhöll jag i
öfverflöd allt hvad till mitt hushåll kunde behöfvas,
oberäknadt en mängd andra julklappar med de mest. smickrande
allegorier. När det, led mot slutet af de tre och tjugu
månaderna jag satt på spinnhuset, skickade hertigen bud på
bud till mig med tillsägelse att jag skulle bli fri, om jag
åtnöjde mig att ej återfå mitt namn och dess rättigheter.
I sjelfva verket var det mig lika att kallas fröken
Uuden-sköld eller blott Magdalena Charlotta Karlsdotter; men
såvida detta afTordrades mig som en skamfläck, svarade jag
alt utan en fullkomlig rehabilitation gick jag ej utur
arresten, der jag i annat fall beslutit att dö.
Ändtligen den 24 juni öfverlemnade förutnämnde herr
Edman mig hertigens patent på en fullkomlig upprättelse
samt skänkte mig, till ersättning för hvad jag lidit i
förlusten af mina löner och pensioner, ett hemman på Gottland
af tretusen riksdalers värde. Jag tackade för min
upprättelse, men vore nöjd att tigga hellre än att fara till
Gottland, såvida jag ej der fick hafva min fullkomliga frihet,
hvilken ej varit tanken att lemna mig. Det beviljades mig
äfven mot mitt skriftliga löfte att ej lemna ön utan
kungligt tillstånd, hvilken skrift jag inlemnade och som
förvarades och återgafs mig, då jag befriades. Det gladde mig att
de egde aktning för mitt hedersord. Hertigens jakt
ekipe-rades, och jag fördes till Gottland, endast åtföljd af Bengt
och en doktor vid namn Tidström, hvilken återvände genast.
Jag blef i sex månader på Gottland. Den första akt,
Gustaf Adolf undertecknade, då ban tog emot regeringen, var
min befrielse. Men detta var också det enda han gjort
för mig.
Ilär sluta mina politiska öden, och jag är glad att
med lugn, utan oförsonlighet, kunna påminna mig dem,
men är nog djupt sårad att inom mitt inre förvara ett evigt
ämne till sorger, som ofta upplifvas, antingen af nya
olyckor men också ofta blott af ett enda ord, som erinrar mig
om hvad jag lidit. Från denna ömtåliga känslighet
härleder sig olikheten nu mot förr i mitt lynne, och den gör
mig stundom till och med för mig sjelf odräglig i andras
sällskap och ensamheten deremot så nödvändig för min själ,
emedan endast den förmår att bibehålla jemnviglen inom
mig. Ingen, som känner mina öden och mig, torde kunna
förundra sig öfver, om jag lärt mig afsky onödiga och tomma
sällskaper, der jag måste tillgripa den der ytliga
glädtighe-ten, som numera är så främmande Tör mitt hjerta *).
*) Om fröken Rudenskölds seduare lefnadsöden må här, efter
ett enskilt bref, tilläggas att hon efter befrielsen ur fångenskapen
N»
på Gottland bosatte sig i Schweiz. Der umgicks hon mycket med
den berömda skriftstallarinnan madame Stael. År 1813 begaf hon
sig hem till sin bror, som blifvit enkling. Kort innan han 1823
upplöste sitt landthushåll, afflyttadc hon till Stockholm, hvarest hon
dog och blef begrafven i sin faders graf under Klara kyrka. Det
berättas att flere af heuncs efterlemnade papper finnas förvarade
under hennes hufvudgärd i kistan. (Not af Husl. Härd. utgifvare.)
Krönika.
Stackars krönika, hvad du har blifvit tillbakasalt i dag, —
knappast har du fått ål dig den allrasista spalten 1 Men så går det,
när man är en obetydlig passagerare, som har litet eller intet att
påstå.
Hvad för en tid vi också må lefva uti, en ruskighetens eller
duskighetens, icke är det åtminstone en krönikans tid. Menniskorna
lefva som snäckan i sitt skal, arbetsanaheten råder, promenaderna
äro öde, kapellet supplicerar med bedröflig uppsyn och fladdrande
trasor om hvila efter sina öfveranslrängningar, höslvädrets små
genier, snufvor och förkylningar, trycka sin stämpel än på den enas
än på den andras humör.
Intet under föröfrigt om man denna tid helst lefver stilla och
sitter hemma. Man har ju så mycket att läsa. Bokpressarne
arbeta utan uppehåll, isynnerhet för universitetets räkning. Vi ha åter
Ivå intressanta disputationer att anmäla: »Skolan, Pedagogiskt
utkast med hänsigt till bestående förhållanden i Skandinavien,
Tyskland och Schweiz» af D:r Z. J. Cleve, och »Om Bibliografiska
Systemer och Bibliotheksmelboder» af Lektor K. Collan. Den förra af
dessa ventileras den 2, den senare den 5 Okt.
På Th. Sederholms förlag har i veckan utkommit: Anvisning
till Valtenkurens utöfning, efter J. H. Rausse; Muiden maiden
mar-joja I. Kertoelmia, Nepomukilta. Suomennos; — samt Tre sånger
ur sagospelet Prinsessan af Cypern, satta i musik af Fr. Pacius.
Man har länge längtat efler att erhålla tryckta dessa vackra sånger,
som man vid theaterinvigningen med så mycken njutning åhörde. —
En tilldragelse har denna vecka dock att förtälja, hvars minne
ej så snart förgår, som mångt och mycket af det som proklameras
såsom vigtigt här i verlden. Det var med känslor af på engång
vemod och stolthet, man i tisdags om qvällen samlades i
socie-telshusels stora salong, för att fira en fest till Werner Holmbergs
minne. Salen, för öfrigt icke festligt smyckad, var dock skönare
prydd än kanske någonsin förut: der sågos nära trettio af Werner
Holmbergs taflor. — Festen öppnades med den vackra och sorgsna
Marche funèbre af Chopin, utförd af hr v. Schantz, orkester; sedan
höll prof. Z. Topelius ett föredrag, deri han tolkade festens djupa
betydelse och skildrade den hädangångnes lif och rastlösa
verksamhet samt karakteren och rigtningen af hans konstnärssnille-. Del
var en biografi, som man såväl för dess ämnes skuld, som för dess
egen flärdfria skönhet, afhörde med djupaste intresse. — Till slut
afsjöngs af studenternas sångarchör, med accompagnement af
orkestern, en kantat af Rietz, till hvilken prof. Topelius författat
orden. Äfven prof. Cygnæus hade skrifvit och låtit trycka verser för
denna fest.
Prof. v. Willebrand har i onsdags återvändt från sin resa till
Christiania-universitetets semisekularfest.
Herr v. Schantz’ orkester lärer komma att i nästa vecka gifva
konserter i Wiborg.
I Tavastehus timade natten mot den 22 Sept. en eldsvåda.
Det nedbrunna var försäkradt i allm. brandstodsbol. för 2,450 rub.
Det vid föreningsbankens senaste bolagsstämma valda
bankutskottet har inom sig till ledamöter i centralstyrelsen utsett
kon-sulerne R. Frenckell och C. Hernmark samt j. u. kand. H.
Borgström, hvilka åter sig emellan utsett j. u. kand. Borgström till
föreningsbankens verkställande direktör.
På begäran få vi meddela att vår artikel om Medicinallaxan
snart torde kommenteras af några i saken intresserade. — Då
ämnet ännu på långt när icke är uttömdt, skola vi med nöje fortsätta
diskussionen häruti.
Helsingfors, Finska Litteratur-Sällskapets tryckeri, 1861.
Imprimatur: L. Heimbürger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
