Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
apothekare att endast beräkna 10 uns pr libra, då deremot
vid de i fråga varande beräkningarna 12 uns Öfverallt
antagas på libran". Vi hafva alldeles icke förbisett detta
stadgande, men det har med vår beräkning platt intet att skaffa,
ty medicinalier utminuteras vanligen icke libratals.
Vidare anför tidningen att del blysocker, som i
Hamburg kostar IG kop. pr libra, är endast ett råämne hvaraf
det i farmakopén föreskrifna preparatet genom en kostsam
reningsprocess måste framställas. l)el vore intressant att
veta hvarifrån tidningen hemtat denna uppgift.
Tidningen menar sedermera alt den ringa afsättning
åtskilliga varor hafva, samt den försämring några undergå,
jemte besväret och kostnaderna vid läkemedlens tillredning,
göra att nettovinsten blir belt annan än den oerhörda
bruttovinst vi uppgifvit. Att neltobebållningen blir mindre, kan
icke falla oss in att betvifla. Vi ha också ej föreslagit alt
medicinaltaxan skulle nedsättas efter den norm bruttovinsten
angifver, men vi måste anse sagde vinst vara så hög, att
nettobehållningen, efter afdrag af de förluster, som uppkomma
genom varors förskänming och förspillning vid utniinu tering,
samt alla öfriga omkostnader, ändock blefve tillräckligt stor,
äfven om medicinaltaxan skulle nedsättas i högst betydlig mon.
Derom måste vi vara så mycket mera öfvertygade som
bruttoinkomsten ännu betydligen förstoras genom det „pro labore",
i många fall üfverstigande drogens pris, apothekarne få
beräkna.
Att, såsom tidningen tyckes vilja påstå, det vore ett
ingrepp mot cgenderätten att nedsätta medicinaltaxan är elt
verkligen enfaldigt påslående. Ilar eganderätten kanske icke
något att skaffa dermed att allmänheten tvingas att betala sin
medicin med elt öfverdrifvet högt pris? Att en och annan
apothekare skulle gå förlustig en del af sitt inköpspris,
derest medicinaltaxan undergingo en förändring, är ganska
möjligt, men denna chance har hvar och en, som vill göra
anspråk på något förutseende, rnåstat taga med i beräkningen
vid köps afslutande, ty medicinaltaxan liar icke blifvit
bestämd att oföränderligen gälla i evighet. Det kan icke
nekas alt apothekarnes ekonomiska ställning nu hvilar på en
högst prekär grund, men detsamma är fallet med idkarne
af all industri, som är på ett onaturligt säll reglementcrad.
Det har ofta inträffat att upphäfvandet af orättvisa
stadganden, jemte allmän båtnad, medfört enskilta förluster, men
detta har ej kunnat vara ett hinder för framåtskridandet. De
förluster, som uppkomma genom prisnedsätlningar, äro också
vanligen icke så betydande som de först framställas, ty
nedsatta priser medföra i de flesta fall ökad afsättning. Om
också förluster inträffa, hvilken billighet dikterar att den
sjuke skall få betala desamma? Det är svårt alt föreställa
sig, det någon i eganderättens namn vill beskatta den
fattiges helsa.
Folkskolcfrågan.
fSe föregående N:o).
Herr Cygnæi försvar kastar i allmänhet en
fördelaktigare belysning på åtskilliga af de angripna punkterna i
förslagen. Han har bär nedstigit från idealiserandets höjder,
der man under läsningen af förslagen nog ofta påträffar
honom. Anmärkningarne ha framkallat motivering å hans
sida, så mycket mera nödvändig, när man vill bryta väg
för något nytt. Emellertid torde lians vederläggning dock
icke kunnat återskänka förslagen det fulla förtroendet hos
allmänheten — och detta borde de dock äga för att kunna
realiseras. En nog allmänt gängse uppfattning af förslagen
är den, att de icke framgått ur en tillräcklig kännedom af
våra nationela förhållanden, utan söka införa hos oss ut-
ländska inrättningar som aldrig bär kunna frodas och lända
till fromma. Hvad sjelfva folkskolan vidkommer, torde hr
C. verkligen hafva svårt att bevisa den praktiska
utförbar-lieten af densamma, sådan han projekterat den, i
internat-form, med barnträdgård o. ni. d. samt med det stora
antal elever skoltvånget skulle bringa den. Äfven om en
sådan folkskola vore nyttig och önskvärd, förbjuder den sig
sjelf: våra med så otroliga utgifter (utgifter som till det
mesta äro oundvikliga) af alla slag belastade kommuner
kunna absolut icke prestera de stora summor som för detta
ändamål vore nödiga; och alt bidragen af statsmedel ioke
kunna bli betydliga, det torde enhvar förmå inse som
lyckats förskaffa sig helst någon notis om, på hvilka fötter
vår statshushållning står. Endast om, genom en tolal
omskapning af denna, statens tillgångar förstoras, blir af dem
ett kraftigt bidrag för folkskolan möjligt, antingen då i
direkt anslag, eller genom att några af kommunens bördor
öfverlagas af staten, så att de för dem utgående summor
kunna användas på skolor. Men hålla vi oss till det
förnärvarande möjliga, så måste visserligen enklare och andra
slags, än de af br C. föreslagna, folkskolor inrättas. Och
detta torde väl äfven hr C. sjelf hellre se än att man,
väntande på kommande rikedomar som göra de storartade
internatcrua möjliga, lemnar vårt folk ulan skolor.
Huruvida åter internatseminariet kan öfverensstämma
med vårt lands förhållanden eller, äfven det, förtjenar
förebråelsen om utländskhet, tyskeri, detta kan väl ingen på
förhand afgöra, då man för bedömandet häraf icke har
någon ledning af erfarenheten. Dess inrättande blir mer
eller mindre ett experiment, för hvilket man dock icke torde
behöfva frukta så mycket, då många goda skäl tala derför,
att folkskolelärare-seminariet bör inrättas på Jandet och som
internat. Vi taga dock för afgjordt, alt det icke kommer
alt ske i de af br C. föreslagna dimensioner, samt att
framförallt den klosterlika afstängdhet, seminariet enligt hr C:s
projekt skulle komma att påtryckas, undvikes, så alt
eleverna få andas frisk lifsluft och äfven under sin studiitid
blicka något omkring sig i den verld, för hvars
förhållanden de, utträdande ur seminariet, skola i sin mon
förbereda landets ungdom.
Hr C. tyckes sjelf icke vänta sig förslagens
fullständiga genomförande, alt dömma af ett ställe i hans försvar,
der ban säger: „Ändamalet ined mitt sakallade minutiösa
reglementerande var dock ingalunda alt allt skulle stadfästas
som lag, utan blott att framställa en ungefärlig bild af en
tidsenlig folkskola och derigenom öppna för folkbildningen
i Finland högre, vidsträcktare, ljusare vyer än den i vårt
land hittills haft". Men månne icke hr G förfarit klokare
och rigtigare om han i dessa förslag, som ju dock skola
vara förslag till lag för folkskoleväsendet i landet, icke
framställt, „en ungefärlig bild af en tidsenlig folkskola", ulan
sådana stadganden för folkskoleväsendet, som äro i vårt
land utförbara? Att det lyckats honom att „öppna för
folkbildningen i Finland högre, vidsträcktare, ljusare vyer",
det hoppas vi säkert, — äfven bekänna vi att det är
upplyftande all läsa det myckna ädla, varma, poetiska, i
förslagen, — men allt detta skall icke kunna rädda dem från
stränga reduktioner. Lag bör vara sådan att den han
efterlefvas, icke fordrar det omöjliga. Annars undergräfves
snart aktningen för densamma. Vår tanke är, all hr G.
icke gjort den tillbörliga åtskillnaden mellan det som skall
gälla som lag och det som möjligen är önskligt. Om man
nu l. ex. med br C. stadgade atl för intagning i seminariet
erfordras „ anlag för sång eller åtminstone musikaliskt öra",
att således seminariet är stängdt för alla dem som icke äro
musikaliska, de må lör öfrigt hafva de yppersta läraregåf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
