- Project Runeberg -  Barometern 1861 /
44

(1861) Author: Christoffer Anders Ernst Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44

Ett sådant system förutsätter inga nogranna kalkyler, och står
alldeles i strid med första regeln vid bestämmandet af elfvens
genomloppsöppning (Durchflussöffnung). Man har i det fallet endast stödt
sig på »praktisk erfarenhet» och godtycke, med förbiseende af all
teori. Följderna kunna ej heller uteblifva; vid fiodüden inträffa
is-patningar, fördämningar och öfversvämningar, och är elfven djup och
något så när strid, så tvingas den, att afvika från sin egentliga
rigtning, smärre strömdrag uppstå, ärbottnet ej fast, bildas
bankar på ett och fördjupningar på elt annat ställe, hvilket allt kan
hafva bela bropelarens eller landfästets instörtande till följd. Emot
dessa anordningar, hvilkas oändamålsenlighet och onaturlighet ren
länge varit insedda, träder äfven vclenskapen i afgjord opposition;
den bevisar alla olägenheterna af, att midt i stora elfvar hopa
främmande kroppar, hvilka sälla hinder i vägen för deras normala lopp
och störande inverka på deras hydrauliska system. Få, men staika
pelare, och så stora spännvidder, som omständigheterna möjligen
tillåta, utgöra nu en ny, från Amerika utgången, grundsats vid
brobyggnader, och den har äfven, sedan den bevisat sig vara god och
motsvarande alla fordringar, förskaffat sig inträde öfverallt.

Hvad nu dessa »bärare med slort spann» (charpentes ä grande
portée) angår, hvilka blifva oundgängliga genom förminskandet af
bropelarnes antal, så hafva de småningom utbildat sig från Here
komplicerade kombinationer af de gamla spräng- och
hängverksyste-men med hvarandra och med bågen, och småningom genom
förbättringar och nya uppfinningar nått den höjd af fulländring, som de
nu så beryktade Amerikanska broarna äga. Deras historia i få ord.
De äldre konslruktionerna, som kommo öfver från Europa, ägde ej
mer tillräcklig bärkraft för stora spann, då de skulle användas vid
jernvägsbroar. Burr begagnade väl ännu bågen i förening med
fackverk; den jättebro Brown byggde öfver elt 300 fot bredt svalg
på Eriebanan, är hufvudsakligen en båge, som öfversig uppbär den
egentliga farbanan genom dubbla radialslräfvor och poster. Dock
dessa "måste snart vika för nya uppfinningar. Town införde först
en ny konstruktion; ban ersatte de enkla sträckbjelkarna (resp.
bärarena) genom ett korsverk (lattice-work) af snedt mot hvarandra
ställda och hopnaglade plankor, hvilka i förening med den öfra och
nedra sträckbjelken bildade den egentliga »bärväggen» (Tragwand).
Det Long’ska systemet är en modifikation af äldre bågverksyslem;
bågen ersattes af sträfvor, hvilka upptaga den i fält indelade
bär-väggen, och spänstigheten i systemet åstadkommes genom kilar, hvilka
befinna sig emellan" ramposterna och sträckbjelkarna.

Dessa tvänne system, hvilka mest kommit i användning,
vidlåda dock några bristfälligheter, som nästan’helt ocli hållet
föranledt deras utträngande genom del Howe’ska systemet. Ända till
min-sia detaljer, med ovanlig sinnrikhet beräknadt, eger del de begge
föregåendes förtjenster af enkelhet i konstruktion och stor spännvidd,
utan att så fort, som dessa, undergå någon menlig förändring
genom förlorandet af sin elastiska kapacitet. Den af öfra och nedra
tredubbla sträckbjelkar och hufvud-, samt motsträfvor sammansatta
bärväggen*) förvandlas genom tvänne emellan de förra vertikalt
placerade rader af bullar med skrufgängor och muttrar, hvilka efter
förhållandena kunna tilldragas, till en fullkomligt elastisk kropp, om
man så får säga, lill en bjelke af ofantliga dimensioner, som öfver
bropelarne är sträckt från det ena landfästet till del andra, och just
i denna orubbliga sammanhållning, som under årens lopp alllid
genom muttrarnas förnyade tilldragning kan hållas vid makt, ligger
systemels styrka och dess företräde framför de Tovnska och Long’ska
broarna. Vid de förra försvagas trädets hållfasthet genom naglarna,
hvilka dessutom afnötas och lossna, och sålunda gifva anledning
till en sättning i bela systemet, som kan öfvergå lill brott; i de
sednare uppstår samma fara genom kilarne, hvilka jemnt måste vara
hårdt indrifna, för att någon spänstighet och bärkraft hos det hela
skall finnas. IIowe’ska broarnes bärkraft och soliditet bevisas bäst
af deras användande lill jernvägsbroar, der de tunga och
snabbgående trainerna fordra den största säkerhet, och hafva de äfven i
detta hänseende fått företrädet framför andra trädbroar. Den
största bro efter detta system är byggd öfver Connecticut, vid
Springfield i Norra Amerika på Boslon-Buffalsbanan; dess hela längd är
1320 fot, dess spännvidder, hvar ocli en 180 — den kan anses,
som elt mönster af fullkomlighet i sitt slag, och vittnar genom en
redan 20-årig hå|lighet om systemets duglighet och förtjenster.

Dessa broar egna sig lika väl för alla kommunikationer.
Maximum af deras spännvidd är ej heller ett bestämdt tal; det är
beroende endast af bärväggens höjd och kan från 50 stiga till 300 fot.
Elfvar, som ej äro bredare, kunna således öfversättas med ett spann
— dock visar teorin, att bärkraften hos broar med en öppning
jemförelsevis är minst, derefter komma de med två och främst stå de
med flere än två. De resp. differenserna i deras fasthet förhålla
sig, som talen 6: 8: De reparationer, som tidens inverkan små-

*) Det vanliga antalet afbärväggar för en Uo\ve’sk lno nr två, tre och till
och med fyra; Ue sammanbindas ofvan och nedan afkorsvcrk ocli bjelkar,

ningom gör nödvändiga, kunna ock lättare verkställas vid de
Howe’ska broarna: fen skadad del, en sträfva, en bjelke o. s. v. kan
borttagas och ersättas af en ny, ulan alt trafiken alls behöfver
afbrytas. Kostnaderna vid ofvannämnde bro visa äfven, att den
ojem-förligen större delen faller på underbyggnaderna, då deremot sjelfva
bärarena, trots sin längd och höjd, blifvit vida billigare, nemligen
83,000 dollars på de förra, och endast 28,000 på de sednare. Hvaraf
man mycket följdriktigt kan sluta, att det Howe’ska systemet,
underbart nog, äfven egnar sig för — ekonomisering, enär två
bropelare mindre på elt spann af 400 fot, ej utgöra ett pius, att förakta!

Att nu detta system med sitt stora och säkra spann bäsl af
alla egnar sig för våra breda nordiska elfvar, är lätt att inse, då
ren erfarenheten gifver för handen, att ett större antal bropelare i
deras bädd är minst sagdt farligt, utan att man behöfver gå så
långt, som till teori och försigtighet, för att söka skäl för eller emot.
I andra länder, utan egentliga islossningar, med lugnare Höder,
un-dei sökas deras vallenmassa och öfriga hydrauliska förhållanden
ovanligt noggrant, innan man bestämmer sig för byggandet af en
bropelare, och vid begreppet af en sådan tänker man sig en bel
serie af svårigheter förenad; här uppe i norden, der dessa
vårflodens företeelser äro af en annorstädes oanad kraft och våldsamhet,
allas man med ett verkligen alltför finskt egensinne, att trotsa de
faror, dem man, följande nyare och tidsenligare idéer, ej skulle
behöfva utsätta sig för. De naturligaste broar under sådana
förhållanden vore hängbroar, men då dessa både till kostnader och
anläggning ej äro passande för Finland, så är väl ett sådant system, som
tillåter broöppningar af 150, 180 och 200 fot, och deröfver (om, ej
en möjlighet finnes, att öfversälla elfven med ett spann) de bäst
egnade, för att obehindradt låta is- och vattenmassor passera. Här
äro således de Howe’ska på sin plats; ty alla äldre, ännu
begagnade konstruktioner gifva, då man förutsätter gynnande
förhållanden, endast elt spann af 100 — till 130 fot*). Men då äro de ren
skäligen komplicerade, fordra virke af ovanliga dimensioner, alla
reparaturer äro förenade med svårigheter och kostsamma, utom
olägenheten af kolossala landfästen och underbyggnader, för att
motverka det horisontala trycket. Dessutom ligger ju äfven deruti en
vida större säkerhet för trafikens ostörda gång, att använda en
konstruktion, hvars styrka och soliditet ej är beroende af spännet, då
deremot de äldre ulan undantag utsättas för att blifva
öfveransträngda genom alltför vågade spännvidder. De genom den slora
skillnaden emellan de båda yttersta värmegraderna nppkommande
utvidgningar och sammandragningar bos trädet, kunna lätt,
aflijel-pas genom eftergifvande och tilldragande af skrufmutlrarna. Två
fördelar af vigt medför systemet ännu; ett uteslutande användande
af endast större och äfven derigenom dyrbarare virke kommer ej i
fråga — träd af normala ocli mindre dimensioner äro de lämpligaste
till bärväggens sammansättning. Äfven den vid de äldre broarne
ofta anmärkta olägenheten, att farbanan genom sprängverkets höjd
eller af andra skäl ligger ansenligt högre eller lägre än de
anslutande vägarnas niveau, undvikes vid denna konstruktion, då man
kan försätta densamma inuti eller öfver bärarn, allt efter
omständigheterna, ulan alt dess styrka derföre mer eller mindre tages i
anspråk. Uropelare och landfästen lida endast ett vertikalt tryck
— fordra derföre ej så kolossala dimensioner. Den anmärkning åter,
att vårt fuktiga klimat ej egnar sis för samma konstruktioner, som
Norra Amerikas torra luft, förfaller hell och hållet, då skäl ej tinnes
för handen, hvarföre andra broar, mer än Ho\ve’s, här skulle vara
befriade från förgängelse.

Att man äfven i Uleåborg, mer än fallet varit, skulle laga
dessa framstående fördelar af IIo\ve’ska systemet i betraktande och
decidera sig för detsamma, skull.3 man förutsätta som en naturlig
följd af slädens lifliga önskan alt få en god och stark bro;
oberäknadt att detsamma, framför alla andra konstruktioner, är egnadt
att åt elt sä storartadt och vigtigt byggnadsföretag gifva ett elegant
och monumentalt utseende. Dock — den ritning enligt besagde
system, som af ingeniörkapten Öhman blef härstädes framlemnad
lill pröfning, förkastades—på grund af det höga kostnadsförslager
Det nya och idéfulla uti saken var kanske ock en orsak dertill,
utorn den sägen, som går, att en lill barnslighet gränsande naivetet
förliknat det Howe’ska systemet vid en — hönsbur(ü), och
dymedelst ur såväl vetenskaplig som praktisk synpunkt bevisat dess
olämplighet och underhaltighet! Men, som man dock kan förvänta,
alt ögonskenliga fördelar, hvilka af en och annan af brist på
kännedom och insigter i sak icke kunna inses, ej på stöd af ett
ömkligt bon-mot kunna förkastas, så måste grunden dertill verkligen
sökas i dyrlieten hos den projekterade bron. Detta kostnadsförslag

*) Här kunna ej de förut nämnda Amerikanska konstruktionerna komma i
fråga, emedan de ren blifvit undanträngda afHowe’s system. Becker, Ganlhey, m. 11.
förflitlare upptaga visserligen förenade.lläng- och Sprängverkskonstruktion med spann
af t. o. m. 100 Mètre, men tillägga genast, att desamma i anseende till sina mänga
brister och fel ej numera användas. De llesta blefvo utdömda af jernvägarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:31:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/barom-1861/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free