Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
barns uppfostran. Och om man äfven antar att dessa fattiga
personer äro huru hedervärda som helst, så kan dock ingen
förutsätta hos dem de erforderliga egenskaperna för att
uppfostra åtminstone vanartiga barn, hvilket endast kan väntas af
sådana för ändamålet inrättade räddningsanstalter, hvaraf
flera finnas äfven i Sverige och der liksom annorstädes visat
sig vara särdeles välgörande. En i samma syfte grundad
anstalt finnes äfven i Finland å Nygårds hemman om l/a
mantal, nära Wiborg, skänkt af Öfverste von Hampher
enligt testamente af 1817. Inrättningen, som numera
kommer att omorganiseras, upptager fattiga barn emellan 2 och
15 års ålder, blott från Wiborgs län, till ett antal af
ursprungligen 26, numera 40 barn af båda könen*). Att en
så beskaffad anstalt icke kan upptaga alla barn, och
derigenom upphäfva behofvet af inackorderingen, följer af sakens
natur, den skulle äfven utgöra endast ett supplement till den
senare, der denna för barnens inrotade dåliga böjelser och
anlag icke ansåges lämplig. Och huru många så beskaffade
barn finnas icke bland dem som hemfalla under
fattigförsörjningen, månne icke större delen? Säkert är åtminstone
att denna stad innesluter barn så vanvårdade, alt man
svårligen skall finna dem värre bland Londons eller Paris’
halfvildar.
Sedan insändaren sålunda sökt att framhålla nyttan
och nödvändigheten af en räddningsanstalt för vanvårdade
och värnlösa barn inom hufvudstaden, förlagd å landet i
närheten till staden, för att kunna förses med nödiga
elementer för en uppsigts-komité, själavård etc., äfvensom för
nyttiga industriella arbeten, som kunna minska kostnaderna,
vore väl stället här alt omorda densammas ändamålsenliga
organisation, utan hvilket ingenting vore vunnet, men då
detta skulle föranleda till alltför stor vidlyftighet, vill
insändaren, för att om möjligt ge en idé om kostnaden för en
slik inrättning, här endast tillägga att totala
anläggningskostnaden för en i Sachsen nära Waldkirchen nyligen
inrättad räddningsanstalt uppgick till 6,630 thaler 3 neue
groschen och 9 pfenning eller 6,364 rubel 92 kopek silfver,
dervid likväl förmärkandes att en stor del byggnadsmaterial
af omkring boende innevånare anskaffades gratis, samt
årliga underhållskostnaden för senaste redovisningsår,
beräknad för 25 barn, till 1,031 thaler 2 n. g. och 7 p. eller
989 rubel 83 kopek. Efter denna beräkning skulle
sannerligen en sådan anstalt icke vara något storverk för en
fattigvård med nära aderton tusen rubels årlig inkomst, då deri
inberäknas hyran för fattighusets närvarande lokal.
Litteratur.
Konung Gustaf II Adolfs skrifter. Stockholm 1861.
Det är en egen känsla af vördnad, af pietet, som
bemäktigar sig en när man läser i denna bok. Den store
konungen framstår klarare lör ens blick när man ser dessa
mångfaldiga produkter af lians rastlösa, snillrika ande, af hans
ädla, varma hjerta. Det är ej mera en historie man har
framför sig, det, är honom sjelf, det är det rika inre lif,
ur hvilket de stora gerningar framgingo, som verlden än i
dag beundrar och alltid skall beundra.
Och de äro icke få dessa konung Gustaf Adolfs
skrifter. Så mycket än af dem torde gåll förloradt och så
mycket än i denna bok finnes blott i fragment eller utkast,
vittnar densamma dock om en stor produktivitet hos
författaren, desto förunderligare när man betänker huru kort
*) Huruvida sagde anslalt motsvarar silt ändamål kan vara
osäkert. Rtd:s anm.
hans lefnadsbana var, och huru upptagen af politik och krig
och regeringsomsorger af lusende slag. Många af dessa
»skrifter" hafva visserligen uppstått genom, och böra
hänföras till, hans verksamhet som regent, och »gränsen mellan
konungens litterära och politiska verksamhet är stundom
svår att uppdraga", såsom ock utgifvaren i företalet
anmärker; men föreliggande volym af öfver 630 sidor visar
oss dock ett författarskap, det der ej bland regenter torde
finna mången rival. — Utgifvaren, hr C. G. Styffe, har
ordnat skrifterna under följande rubriker: I. Afhandlingar,
som utgöras af trenne uppsatser rörande krigsväsendet,
Konung Gustaf Adolfs egen historia, tyvärr afbruten med
inledningen, Utkast till berättelse om konung Gustaf Adolfs
besök vid Brandenburgska hofvet i Berlin i Maj 1620, och
Personalier öfver hertig Carl Filip; — II. Tal, till ett antal
af 22, bland hvilka af särskildt intresse för oss finnar är
talet till Ständerna i Finland vid öppnandet af mötet i
Helsingfors den 22 Jan. 1616; — III. Offentliga handlingar;
— IV. Bref, hvaraf här fmnas upptagna 140: i brefven till
Pfalzgrefven Johan Kasimir och Axel Oxenstjerna, som äro
de talrikaste, finner man konungen utveckla sina åsigter i
de mångfaldiga politiska, administrativa och andra frågor,
som jemnt och ständigt påkallade och sysselsatte hans
uppmärksamhet; med rörelse dröjer man vid brefven till Ebba
Brahe, rosen i hans hjertas vår, den kärälskade som det
mot de krönte ofta så stränga ödet dock ej skulle låta
honom ega; — och V. Skaldestycken, börjande med »En
wijsa huilken II. K. Maijst giordht haffuer den 15 Januarij
anno 1616, på Kymmenegårdh utij Finlandh" och slutande
med den bekanta vackra krigspsalmen: »Verzage nicht, du
Häuflein klein". Dertill kommer ännu ett bihang och
register. — Mycket i denna bok torde väl närmast blott
intressera historieforskaren, men vi tvifla ej att den skall
finna läsare äfven i vidare kretsar; sällan utgafs väl en bok
hvars författares namn vore så högt uppburet och älskadt
som detta. Emedan konungens skrifsätt och ortografi,
otympliga som de i våra ögon måste synas, äro med
noggrannhet bibehållna, går väl läsningen i början något trögt,
men man vänjer sig snart dervid, och då skall man finna
att der nog finnes äfven stilskönhet, vältalighet.
Om man efter förenämnda bok med dess språk från
17:de seklet läser Svenska Akademiens Handlingar för år
1860, så kommer man ovilkorligt alt tänka på svenska
språkets utveckling, och man måste tillstå att just Svenska
Akademien ined ifver och framgång arbetat derpå. Detta
är en af dess hufvudförtjenster; för språkets och »smakens"
utbildning har den verkat och kunnat verka, »snillet" hade
väl gjort sig gällande och brutit sig ban äfven om
Akademien icke existerat, — hvarmed vi dock ingalunda vilja
antyda någon origlighet i devisen: »snille och smak"; föi»
dess berättigande tala Akademiens annaler tillräckligt.
Emellertid har ifrandet för skön, smakfull stil ofta nog ledt till
ett öfverdrifvet uppskattande af formskönhetens betydelse
och derigenom till prunkande ordsvall och ihåliga, om ock
glittrande fraser, i den egentligen akademiska litteraturen,
äreminnena. Åsyftade Akademien, som man ju måste antaga,
utbildandet af en verkligen klassisk stil, så var detta höga
uppskattande af det rhetoriska, det formsköna, ett afsteg—•
om man, hvilket torde vara det rigtiga, definierar det
klassiska i litteraturen såsom det, der innehåll och form äro i
fullkomlig öfverensstämmelse, harmoni med hvarandra.
Verkligen klassiska äreminnen eller lefnadsteckningar äro t. ex.
Franzéns, der formen är enkel, ren, osökt och innehållet
framträder desto mera plastiskt, skönt. 1 allmänhet
halden svulstiga stilen i senare tid mer och mer gifvit vika,
ja, man kunde säga, nästan försvunnit. Och upplyftande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
