Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
är det i alla fall att läsa dessa högstämda, varma, poetiska
inträdestal, i hvilka förtjenstfull vetenskapsmän, statsmän,
skalder räcka sin hyllningsgärd at sina hädangångne
företrädare i Akademien. Den senast utkomna, 33:dje, delen
af Sv. Akademiens handlingar innehåller hrr Carlssons och
Börjesons inträdestal, det förra skildrande Agardh, del
senare Brinkman, hvardera besvarade af Akademiens kansler,
Böttiger; vidare ett tal af Akademiens direktör Hamilton vid
högtidsdagen den 20 Mars 1861 — den hade blifvit
uppskjuten i anledning af enkedrottningen Desiderias frånfälle, —
de af Akademien prisbelönta dikterna, som tyckas vittna
mera om talang än snille, och Minne af öfverdirektören C.
B. Wadström, förf. af B. v. Beskow, hvilket, genom sin
skildring af Wadströms hängifna verksamhet för negrernas
befrielse, är af ett synnerligt intresse nu då uppmärksamheten
är så mycket rigtad på slafvarne i Amerika. — Till slut
linnas uppräknade Akademiens täflingsämnen för år 1861.
Om andra delen af Adlersparres Anteckningar om
bortgångne samtida behöfva vi ej säga mera än att den är
en värdig fortsättning på den första delen. Samma kärlek
röjd i behandlingen af ämnet, samma lätta, flytande stil,
samma vackra språk.
En bokhandelsnyhet, som säkerligen skall tillvinna sig
mångas uppmärksamhet, är Minnen från en sjuttonårig
vistelse i Nordvestra Amerika, af Gustaf Unonius. Förra
Delen. Det är en ung man som smått poetiserat och smått
försökt sig som „e\traordinarie". Stugan blir honom för
trång, ban tycker sig hämmad och nedtryckt af
fördomarne, af det myckna föråldrade och förlegade som vidlåder
den „gamla verlden". Han har vunnit en qvinnas hjerta.
Hon samtycker att följa honom till den nya verldens
ödemarker. Bröllop ståndar och snart resa de af, åtföljda af
par goda vänner. Ända hittills är förf. nog mycket
subjektiv i sin framställning, men man kan ej förtycka honom
det att ban uppehåller sig vid skildringen af afskedet, som
ban trodde, för alltid, från fädernesland och vänner. Komna
till Amerika gäller det för de unga svenska kolonisterna att
skapa sig ett hem. Efter många svårigheter lyckas det ock.
Skogen fälles, marken rödjes, snart står ett litet nybygge
färdigt. Beskrifningen af det friska lifvet i urnaturen, de
ihärdiga ansträngningarne för jordens kultiverande o. s. v.,
är ganska fängslande. En gång hemmastadd har Unonius
också mera tid att göra iakttagelser. Och så lär man
känna lifvet i den amerikanska vestern, kolonisationens
framsteg, indianerna, missionärerna, seder och bruk.
Medelpunkten för det bela är naturligtvis ändå de svenska
nybyggarne i sitt Nya Upsala. Skilnaden emellan
dessa,.Minnen" och de flesta resebeskrifningar beror just derpå att
de senare vanligen äro skrifna af personer som resa, för
att göra iakttagelser, medan Unonius lefvat — och det i
bela sjutton år — och arbetat i det land ban skildrar, och
hvars skiftande fenomener hans öppna blick uppfattat och
upptecknat. Såsom prof på författarens ganska lediga och
vackra stil anföra vi följande stycke från pag. 27:
„Ändtligen dagas det. Vi se land, vi se Amerika. Jag tycker
mig kunna förstå Columbi känsla, då han såg framför sig
det anade landet i vester. Snart äro vi omgifna af höga
stränder, mellan hvilka hundrade ångbåtar och andra fartyg
tränga sig fram till den nya verldens metropolis. På en
gång öppnar sig för oss en utsigt, som alltid måste
förefalla såsom en af de skönaste i verlden, äfven om man ej
i tre månader kryssat på hafvet och under denna tid som
oftast hängt hufvudet af ledsnad. Öfverallt mötes ögat af
leende, grönskande stränder, prydda af de täckastc villor
och byggnader. Der är en liten ö, på hvilken man byggt
en fästning, hvilken dock tyckes vara långt ifrån tillräcklig
att, i händelse af krig, försvara inloppet till den rika
handelsstaden. Men Förenta Staterna behöfva inga i större
skala anlagda fästningar: bela landet är ett citadell, starkt
genom sin frihet, ointagligt genom den nationella kraft och
verksamhet, som rörer och utvecklar sig derinom". —
Förf. anade väl ej, då han nedskref denna sista reflexion,
att det redan så snart skulle behöfvas citadeller och
fästningar i dessa fria stater.
Bland nyare svensk poesi finner man ett häfte med
titel: Den Helige Augustinus. Historisk dikt i tjugofyra
sånger, af C. J. Lenström. Vi taga oss friheten afråda enhvar
att låta af den ståtliga titeln förleda sig till att köpa boken
— åtminstone enhvar, som icke är vän af invita minerva
hopsvarfvade verser. Förf. är troligen samme C. J.
Lén-slröin som riktat svenska litteraturen med kompendiösa
fuskverk i litteraturhistorie och endast genom „Brage" och
„Poetiskt Album" inlagt någon förtjenst om densamma.
Bland inhemska litterära nyheter finner man sjette
tornen af Acta Societatis Scientiarum Fennicae, som
innehåller en mängd lärda afhandlingar, hvilka dock icke torde
finna läsare bland den större allmänheten; för denna
ha|den finska Vetenskaps-societeten sörjt genom sina „Bidrag",
hvilka erbjuda vetenskapliga uppsatser af intresse äfven för
den mindre lärda läsaren. — Ändra häftet af Juridiskt
Album, utgifvet af Robert Lagus, är det ett nöje att anmäla.
Det är väl värdt att äfven andra än jurister taga notis om
dess innehåll. Den tid torde i allmänhet vara öfverstånden,
då kännedomen om våra lagar och vårt samhällsskick icke
ansågs vara nödvändig för den medborgerliga bildningen,
då densamma betraktades såsom blott hörande
embets-mannakåren till. Och sådan vår juridiska litteratur hittills
varit, föll det sig icke heller så lätt att, utan att deraf göra
ett fackstudium, tillegna sig en helst medelmåttig lagkunskap.
Först i senare lid ha några arbeten utgifvits som bereda
allmänheten beqvämare tillfälle till juridiska studier. Sådana
äro prof. Palmens Juridiska Handbok och de af honom
utgifna Grundlagarne, hvilka hvardera redan äro vidt spridda
kring landet. De som en gång erkänna att en sann
ined-borgareanda bör vara baserad ej blott på känsla utan äfven
på insigt, skola alltid med glädje emottaga sådant som ger
denna insigt näring. Fortfar br Lagi Juridiska Album så
som man af detta häfte kan vänta sig, så skall äfven det
verka i denna rigtning, likasom utgifvaren då a andra sidan
skall se realiserad sin i första häftets företal yttrade önskan,
att det måtte ,,blifva en allmännare mötesplats för utbyte
ej blott af teorins tankar, utan äfven af meningar och
erfarenheter hos landets embetsmän o. s. v." Redan lill detta
häfte ha ju värderika bidrag influtit, vittnande om alt
företaget är onifattadt med intresse, att detsamma tillerkännes
betydelse.
Korrespondens från Sverige.
Stockholm den 18 Oktober 1861.
De senare dagarne hafva i Stockholm varit vittne till
hefliga meningsstrider inom pressen och allmänheten. Del
har gällt pro et contra Michaeli, den berömda sångerskan,
som ånyo erbjudit sig att engageras vid Kongl. Theatern.
Men direktionen har, efter mycket trassel och tvenne adresser
till allmänheten, drifvit saken derhän att sångerskan rest sin
väg, hvilket förtryter mer än en, som redan gjort sig
räkning på att under vintern få njuta af hennes herrliga sång.
I sammanhang med fru Michaelis uteblifna engagement
berättas inom de musikaliska och theatraliska kretsarne
följande dramatiska anekdot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
