Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
liålla löfte om ett sådant mille i det fria.
Prinsen-kardinalen Massimo, hvilken kände Serafines familj > blef ombedd
att taga vår sak i sin band och förskaffa den unga qvinnan
ett gynsamt tillfälle. Han lofvade mycket, men kom oss att
förlora en dyrbar tid genom oändliga uppskof. Kanske ville
ban genom denna evinnerliga långsamhet ådagalägga alt ban
verkligen, såsom ban föregaf, i rätt nedstigande led
härstammade från Fabius Maximus Cunctator. Den ärevördige
prelatens 1’örlader hafva, för att tydligen visa sitt tusende
år gamla ursprung, uppfunnit ett uttrycksfullt vapen: det
är spår af steg intryckta i ett azurfält och föreställande
den romerska generalens talrika marscher af och an,
hvarigenom ban uttröttade Hannibal och räddade fäderneslandet.
Vare sig härmed huru som helst, hans eminens trodde sig
befriad från att handla med den kraft och skyndsamhet som
för oss voro nödvändiga, och vi måste således försaka hans
protektion.
Ungefär vid samma tid reste Gregorius XVI till
Castel-Gundulfo, hans vanliga residens under hösten. En stråle
af hopp vaknade då hos min outtröttliga förespràkerska.
Utan alt förlora någon tid begaf hon sig med sin moder
till Albano, en liten stad belägen nära det påfliga
residenset. En gång installerad nära det påfliga slottet bemödade
sig Serafine på allt sält att studera påfvens lefnadsvanor,
och när hon var fullkomligt ense med sig om den plan hon
borde följa, redde hon sig att utföra den.
(Slut följer.)
Förgängelsen.
Kallt är ute. Yinden fridlös jagar
Öfver haf och öfver hiirjad jord.
Skogen suckar doft och vågen klagar —
Hör du sommarns drapa uti nord?
Skön, men flyktig som en dröm, han skänkte
Blommor, ljus och sång — och for med dem.
Mörkret segrande sin slöja sänkte
Åter kring förgänglighetens hem.
Solen badar ej som förr så ofta
Gyllne barmen i den blåa sjö.
Inga blommor uppå fälten dofta;
Hösten eger tårar blott och snö.
Ingen glädtig chorsång höres tränga
Mer ur gröna skogarnes gemak,
Och der lärkan jublade, der hänga
Molnen öfver öknen nu sitt tak.
Jord! du skiftande, du bleka, kalla,
Tidens lekboll! lik en sarkofag
Du mig syues: du skall sammanfalla
Skall förintas sjelf också en dag.
Och din oros röster skola tiga,
När de gömts i evighetens haf. —
Skall en annan se’n, en bättre stiga
Likt en vårens blomma på din graf?
Krönika.
Oktober liar räckt spiran ät November, hvilken troligen icke
kommer alt bandskas så mildt dermed som företrädaren. Ma den
för öfligt antaga en än sS bister uppsyn; sedan man su
exempellöst länge fåll njula af »atmosferiskt nöje» bar man allt skäl att
ulan »missnöje» underkasta sig en förändring.
Vid universitetet går allt sin gilla gång. Tider ha funnits då
Baclius-dyrkan der hade rätt många anhängare. De tiderna tillhöra
ett fjerran fordom. Studeritlifvet foreter numera bilden af en tyst
men allvarlig arbelsamhet: det är gudinnan Minerva, omgifven af
flitens genier, som nu är penaten i studentens boning. Sångarena,
sångarena, de måste dock som alltid offra sin skärf åt konsten
och nöjet. Ständigt afgå de äldre, ständigt träda unga i ledet och
kören liksom kåren är evigt ung. Och Pacius svänger sin
taktpinne ined samma ungdomliga lif och energi som förr. Man
repeterar för närvarande ifrigt musiken som skall ulföras på
Porthans-feslen, hvarvid man har att fägna sig äfven åt de unga damernas
medverkan.
Terminens studentkatalog upptager 387 studenter, af hvilka
35 tillhöra theologiska, 97 juridiska, 37 medicinska, 110
historisk-filologiska och 108 fysisk-mathemaliska fakulteten. De ordinarie
professorernas antal är, sedan professoren Woldstedt med döden
afgått, 2G; lediga äro professionerna i pedagogik och didaktik, i
historie, i geologi och mineralogi, och numera äfven i astronomi.
Finl. allm. tidn. för onsdagen åtföljdes af ett bihang med
titel: Hvad var Porthan. Några ord med anledning af festerna den U
November 1861. Aftryck ur Litteraturbladet. Denna uppsats skall
säkert vara välkommen för alla de många som endast ha en
dunkel föreställning om Porthans betydelse och verksamhet.
Werner Holmbergs minne den 24 Sept. 1861 heter en liten
broschyr som i veckan på konstföreningens förlag ulkommit. Den
skall bidraga att äfven hos dem, som icke fått skåda något af hans
pensels sköna skapelser, göra Werner Holmberg älskad och —
saknad.
Del första spektaklet, i måndags, gafs naturligtvis för
ul-såldt hus. »Lifvet en dröm« är ett stycke som måste intressera,
om ock ej så mäkligt som de skådespel ur fi vilka historiens ande
talar eller som idealiserade återspegla det verkliga lifvets djupaste
konflikter. Det hör, om vi så få säga, till den exceplionela
genren. Hvilande på en besynnerlig, men dock högt poetisk idé,
saknar det egentligen all intrig. Det hvälfver sig belt ocli hållet kring
sin enda hufvudperson Sigismund. De öfriga gruppera sig som
bipersoner kring honom, hvar i sin mon ingripande i hans öde
eller kommande de slumrande slrängarne i hans själ att vibrera.
Endast med hans karakler försiggår en utveckling. Det är för
honom lifvet synes en dröm, men eri dröm, som, äfven den, bär
lidande och lära i sitt sköte. Hr Österberg uppbar ganska väl sin
svåra roll: litet mera poesi kunde man möjligen önska se framlysa t. ex.
i monologen i första aklen. Bäst behagade ban oss i ögonblick af
kraft-uppbrusning och vid uppvaknandet i tredje akten. Mille Nehrmans
spel, isynnerhet i scenen med Astolf och Estrella, inger goda
förhoppningar. Hrr Högfeldt och Gustavson tyckas ha mycken routine,
och disponera en behaglig, uttrycksfull organ. — Det vore ej
underligt, om den nya truppen funnit emottagandet något kallt; den
hel-singforska publiken är af gammalt känd som sträng theaterkritiker,
men nog har den värma och intresse för sin theater och våra nya
skådespelare skola väl snart finna, att det ingalunda är ett
otacksamt göra, alt genom allvarliga bemödanden och sträfvandet till
sannt konstnärlig utbildning söka vinna dess erkännande och
sympatier. — I onsdags gafs stycket andra gången, för godt hus. I
dag utföres En papperslapp, franskt original.
Arkadia-theatern lärer lill vintern blifva så färdig alt den
kan upplåtas för dansnöjen, maskradbaler och dylikt. Äfven den
skall ha bevisat omöjligheten alt i vårt land på förhand beräkna
koslnaderna för byggnadsföretag.
Telegrammet’ till svenska tidningar förmäla alt äfven
universiteten i Moskwa och Kasan blifvit tillslutna.
I går tidigt på morgonen uppvaktade juridiska fakultetens
medlemmar sin dekanus, br professor Palmén, med tal och sång,
för att lyckönska honom till hans femtionde födelsedag och dervid
få uttrycka sin tacksamhet för lians långvariga förtjenstfull
verksamhet för fakulteten och den juridiska bildningen i landet.
Helsingfors, Finska Litteratur-Sällskapets tryckeri, 1861.
Imprimalur: L. lleimbürger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
