Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
också all hjelp vara särdeles af nöden. Oaktadt alla Onier
Paschas hotande proklamationer ha insurgenterna i
Herzegovina icke blifvit kufvade. Tvertom ha de nyligen vunnit
en betydlig seger.
Pariser-tidningarne sysselsätta sig ifrigt med Italiens
bekymmer och specielt den romerska frågan. Patrie och
Constitutionel tyckas vara banérförarne, kring hvilka de öfriga
rangera sig. Patrie har i den romerska frågan lill lösen:
Italien fritt och påfvedömet oberoende; påfvens verldsliga
makt bör upprätthållas. Constitutionen devis är: Italien
fritt och påfvedömet oberoende; den verldsliga makten bör
öfvergifvas. Man torde ha skäl att förmoda, all frågan skall
rycka närmare sin lösning, när det italienska parlamentet,
d. 20 (icke 25, som i vår N:o 10 genom tryckfel
uppgifvits) November, sammanträder.
Fördraget mellan England, Frankrike och Spanien
angående expeditionen mot Mexiko har blifvit undertecknadt i
London.
Från Amerika ha inga nyheter inlupit. Men från
London förmäles att frågan om upphäfvandet af
Nordstaternas blokad af separatisternas hamnar nyligen diskuterats
i ministerkonseljen, samt att diskussionen ledt till det
beslut, att blokaden icke bör genombrytas.
Den vigtigaste och nästan enda politiska nyhet från
eget land är utgången af ridderskapets och adelns val,
till-följe hvaraf blifvit till ståndets deputerade vid utskottet
utsedde :
I första eller herre-klassen: grefvarne C. M. Creutz
och A. M. G. Armfelt samt friherrarne K. J. Carpelan och
IL G. Boije.
I andra eller riddare-klassen: sekreteraren i Wasa
hofrätt G. G. Aminoff, possessionaten, v. häradshöfdingen
A. F. Järnefelt, possessionaten J. A. von Essen och
possessionaten, v. häradshöfdingen J. B. Taube.
I tredje eller svenne-klassen: possessionaten,
öfverstelöjtnanten A. L. Munsterhielm, possessionaten, öfversten C.
G. M. von Kraemer, j. u. kand., f. d. senalskammarförvandten
E. G. Wasastjerna samt brukspatronen, v. häradshöfdingen
A. Türngrén.
Diverse.
Export af hornboskap. Såsom bevis på den lifliga utförsel
af hornboskap, som eger rum från Danmark till England, må
anföras, att från staden Tüuning exporterades den 6 November 1860
med ångfartyget „SvaIlo\v" 70 st. oxar och kor; den 8 med »City
af Norwich" ’267 st. oxar och kor samt 70 får; med „Trident" -483
st. oxar oeh kor och 511 st. får och med »Tiger" 309 st. oxar och
kor. Till den 10 Nov. utgjorde totalexporten under året från
konungariket 23,143 oxar och kor, saml 22,039 st. får.
Att göra elfenben mjukt. Elfenbenet lågges i cu upplösning
af fosforsyra, hvars specifika vigt är 1,130, och lemnas der tills det
erhållit ett genomskinligt utseende. Då uttages det, sköljes i vatten
och torkas med linnelappar. Det är då så mjukt som vanligt starkt
läder; det hårdnar i luften, men återtager sin mjukhet om det blötes
i varmt vatten. Så preparerad! elfenben kan med fördel användas
till sughorn för små barn m. m. Uppmjukningen härrör deraf alt
eu del af elfenbenets kalk genom fosforsyran upplöses. Svagare
fosforsyra har ingeu verkan.
— En af det norska universitetets största prydnader, professor
Hanstéen, har erhållit afsked, hvarvid honom tillagts en pension af
1,800 spd. och rättighet att bo qvar å observatoriet, derifrån han sä
länge utforskat stjernevcrldens mysterier.
— Ilr Markus Larssons taflor, f. n. uppställda på
konstexpositionen i Petersburg, skola, enligt en korrespondens till
Aftonbladet, ha tillvunnit sig bifall, och han sjelf blifvit kallad till leda
mot i konstakademien derstädes.
Jordbruksskolorna i Finland,
i.
Ett i ögonen fallande hinder för finska jordbrukets
utveckling är den ringa bildning den jordegande och
jordbrukande klassen i vårt land i allmänhet innehar. Mången
har tillochmed ansett detta hinder vara det förnämsta, och
menat att om man endast bibragte jordbrukaren kunskap i
sitt yrke, så vore allt hjelpt och att i sådant fall intet mera
skulle hindra jordbruket att göra de framsteg, som klimat
och naturförhållanden tillåta.
Vi äro dock långt ifrån att dela denna åsigt.
Bildning är visserligen nödvändig för jordbrukaren,
liksom för hvarochen som skall bringa någonting framåt.
Jordbrukaren, vi tala nu om den som skall afvika från
gammal slentrian och höja sitt yrke, behöfver den kanske
grundligare än någon annan, ty agronomin är en af de
svåraste vetenskaper, derföre att den i likhet med medicinen
icke är en vetenskap, utan utgör ett aggregat af en mängd
skilda. Men bildningen kan icke påtryckas någon, som icke
är i stånd att emottaga och tillgodogöra sig densamma,
hvaremot den utan vidare uppkommer der, hvarest den icke
af omständigheterna förqväfves. Det vore nog önskvärdt
att den finska jordbrukaren hade större skicklighet i sitt
yrke, men detta torde svårligen i högre grad blifva fallet
så länge de orsaker, som göra att de ekonomiska
fördelarne af hans arbete till en stor del tillfalla andra,
fortfarande qvarstå. Upphör deremot detta förhållande, så torde
också en stigande bildning vara alt emotse. Hvilka dessa
orsaker som hindra jordbrukaren alt skörda frukter af sin
möda äro, hafva vi redan förut sökt visa; vi skola derföre
icke nu uppehålla oss vid desamma. Vi hafva endast i
förbigående velat antyda, hvar man egentligen har alt söka
grunden till den så mycket öfverklagade bristen på
kunskaper bos Finlands jordbrukare.
Att sagde brist verkligen i hög grad förefinnes, är
onekligt, och lika onekligt är att den i väsendtlig mån
hämmar jordbrukets utveckling. Hvarje åtgärd, som, om också
endast lill någon del, förmår afhjelpa densamma, måste
derföre ha en välgörande verkan. Både staten och enskilte,
såsom t. ex. hushållningssällskaperna, hafva äfven försökt
alt med åsidosättande af den indirekt verkande, men enda
genomgripande, metoden, undanrödjande! af orsakerna till
den rådande okunnigheten, på direkt väg bibringa
jordbrukaren ett större förråd af den insigt i hans yrke, som för
honom är nödvändig. Jordbruksskolor hafva blifvit
inrättade, kringresande agronomer hafva antagits, plogkarlar
införskri fvits m. m. Huruvida dessa åtgärder motsvarat sitt
ändamål, derom ha åsigterna varit delade. Lifliga
diskussioner ha förevarit både inom och utom pressen angående
rätta sättet för jordbruksundervisningens ordnande. Detta
ämne är också nog vigtigt för alt förtjena all åt detsamma
egnad uppmärksamhet. Man får likvisst, då man räsonnerar
deröfver, icke förglömma att alla sådana bemödanden att på
direkt väg inplanta kunskaper äro endast pallialiver och att,
om det onda skall i grund häfvas, belt andra medel måsle
tillgripas. Har man delta i minnet så skall man också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
