Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
som öfverlefver dagens fjäril-lif: vi kunna ej afhålla oss från nöjet
alt med några ord ännu återkalla minnet af ofvannämnda fest. Att
anordningarne och resultaterna voro lyckade, torde ej behöfva
nämnes. Den konstnjutning musikens skönbeter erbjödo senterades
genom en spänd och liflig uppmärksamhet hos alla; men högre än
denna njutning var den känsla af stolthet och tillfredsställelse, som
fyllde mångens bröst vid tanken på, att äfven räknas till detta folk,
hvilket, ehuru endast en biperson på den stora verldstbeatern,
likväl, ofta redan, ej allenast nu visat sig mäktigt alt uppskatta sina
ärofulla minnen och sin tillvaro som ett folk.
Få äro de städer i Finland, som ej genom fester och
tillställningar på elt eller annat sätt bidragit för det gemensamma
ändamålet. Och så är då ändteligen den svåra, gordiska knuten
löst! På en dag och genom en kraftyttring äro alla bekymmer
för denna sak undanröjda; numera kan ingen skeptiker medlidsamt
rycka på axlarne öfver förtidiga, obetänksamma företag; nu återstår
ej stort annat, än alt monumentet blir färdigt och hitsändt. Om
man kastar en blick tillbaka och försätter sig t. ex. till
Litteratursällskapets möte den 2 Oktober, der modlösheten och villrådigheten
angående Porlhansstatyns framtid var allmän, ända tills en af
ledamöterna, prof. Snellman, framställde det nu så lyckligen genomförda
projektet — om man minnes detta och jemför resultaterna nu, kan
man ej annat än förvåna sig öfver en sä abnorm yttring af deri
ofta nog omtuggade »finska trögheten".
En öfversättning af den vid feslen afsjungna dikten »Pohjolan
Valkeneminen» är oss benäget meddelad och införes här i
sammanhang med ofvanstående.
Morgonens gryning i Polijola.
Lång var du, Pohjas natt!
Länge, mitt Suomi, de dunkla fjäten
Gick du i mörker; fröjd var förgälen,
Tung var den börda du släpade matt.
Lång var du, Pohjas natt!
Ljus genom natten dock far!
Tindrande stjernor ur mofaen blänka,
Glaus på diu dunkla bana de skänka;
Sjustjernau lik, osläcklig och klar —
Jusléns kärlek det var.
Pohja med rosor af
Morgonens glans ren himlen betäcker.
Se, det ljusnar och glansen uppväcker
Kalevas hjeltar ur deras graf:
Porthan gryningen gaf!
Lång var du, Pohjas natt!
Sommarens dag, som glansen dock tänder,
Outsläckliga strålar sänder
Och såsom dag, när din stund är satt,
Lyser du, Pohjas natt!
Helsingforslifvet har emellertid, ifall vår uppfattning möjligtvis
ej är alltför subjektiv — under de senaste dagarne företett en viss
oliflighet, liksom skulle man tarfva en liten hvila här på sina verk.
Theatern har väl med några småstycken försökt lifva publiken, men
delta är ej allt; inga intressantare samtalsämnen ha varit å bane
— åtminstone inga sådana, att de finge komma en krönikeskribent
tillgodo — och detta nedtynger vårt annars goda lynne; vi äro
nästan färdiga att återtaga vår djupsinniga reflexion om tiden: den
kunde tilläfventyrs gifva mången nyhetsälskare anledning till alldeles
öfverdrifna förhoppningar.
För att dock på något sätt finna näring och läkedom för
själen, satte vi oss neder en afton att med rigtig grundlighet studera
den periodiska pressen. Den ena publicitetens organ efter den
andra undersöktes och lades åsido utan att ha lyckats tillvinna sig
någon synnerligare uppmärksamhet. De utländska bladen sågo så
bedröfliga ut, oaktadt eller just derigenom att det bedröfligaste af
en mild omtanke var uteslutet; de inhemska tyckles innehålla bra
litet — troligen blott en följd af vår ofvannämnda förargliga
sinnesstämning. Men slutligen föll ess Borgåbladel i hand. Vi hade ej
hunnit långt, förrän följande tirad, lik en elektrisk puff, tvang oss
alt spritta till och spärra upp de af Morfei tjusningsmakt redan
halft gripna ögonen. Den lydde sålunda: »Inom vår tidningspress
kommer från nästa år att inträffa åtskilliga förändringar.
Barometern och Papperslyktan äro bestämda att uppslukas af Helsingfors
Dagblad»–och detta Barometern oåtspordan! Uppgiften är en
blandning af hälften dikt och hälften sanning, ty endast det senare
bladet torde »uppslukas». Ingenting är väl vanskligare här i
verlden än lifvet, men det är dock obeskedligt af B:bladet alt sålunda
vilja dräpa oss, nästan i samma andedrag det tillkännager sina egna,
svällande lifskrafler. Barometern är ung och hoppas ännu få lefva
någon lid på jorden.
Öfverlygade som vi äro om osannfärdigbeten af denna
Bibladets terroristiska berättelse, gör det oss ett verkligt nöje att kunna
meddela våra läsare den intressanta nyheten, att »Helsingfors
Dagblad» i morgon, lördag, utsänder sitt profnummer.
Juridiska fakultetens medlemmar röra tidigt på sig i år.
Sistlidne måndag och onsdag aflades de vanliga preliminära
skrif-profven, och tentamina till jurisexamen äro redan påbörjade. — En
af universitetets lärare, professor Hjelt, afreser i dag i
vetenskapliga ändamål till Tyskland, der ban torde komma att uppehålla sig
omkr. fyra månader.
Mag. K. Chydenius, en af deltagarne i den vetenskapliga
vikingafärden till Spetsbergen, har kommit hit på ett kort besök och
återvänder i veckan till Stockholm, för att jemte de andra under
vintern ordna och utgifva resultaterna af sina forskningar.
Veckans nyaste litterära företeelse är den af prof. Lindelöf
med fransmannen abbé Moigno’s medverkan utarbetade boken:
Le-Qons de calcul des variations, tryckt i Paris på universitetets i
Helsingfors bekostnad.
Ett enskildt meddelande berättar att den nyss aflidne
kronofogden Wilchman testamenterat bela sin disponibla förmögenhet till
inrättande af en folkskola i Hollola socken. Vackrare minnen kan
penningen icke efterlemna, än donationer i sådan syftning.
Det hade sitt intresse för allmänheten alt, på en tid då
Por-thansmonumenlet så myckel upptagit sinnena, få se en
approximativ afbildning deraf i den af br Löfgrén på theatern
arrangerade tablå, hvarmed de båda senaste representationerna begynte.
Några för tillfället författade verser deklamerades derjemte af hr
österberg.
Hr von Schantz gaf i går sin första soirée i den restaurerade
salongen å hotel de Bussie. Programmet bjöd bland andra vackra
saker på den sedan brunnshus-soiréerna omtyckta »El Ole», vid
hvars sprittande toner man tycker sig se en yppig spaniorska
elastiskt framsväfva och tjusa.
Enligt hvad färska berättelser gifva vid handen, är jernvägen
från S:t Petersburg till gränsen nu i sin helhet öppnad, så att man
på 25 timmar kan komma från nämnde stad till Berlin.
Ett tillkännagifvande från öfverstyrelsen för lots- och
båk-inrältningen meddelar alt den under kriget genom försänkningar
stängda farleden mellan tvenne af de sveaborgska holmarne nu,
sedan sjökommunikationen för detta år är så godt som slut,
ändtligen åter kan begagnas.
Helsingfors, Finska Litteratur-Sällskapets tryckeri, 1861.
Imprimalur: L. Heimbürger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
