Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
Något om laga försvar oeta dermed
sammanhängande omständigheter.
Om den dag »Agon gAng inträffar dA Finlands ständer
skola sammanträda för att göra vår lag till ett uttryck af
tidens sedliga medvetande och till annat än en
representant af en länge förfluten lids AskAdningssätt och idéer, sA
torde bland andra reformer äfven en grundlig omarbetning
af de nu gällande stadgandena om laga försvar, tjenstehjons
städsling och behandling m. m. företagas.
Det är sA mycket lättare att förutspå det sA skall ske
som dessa stadganden i flera afseenden utöfva ett
väsendtlig! inflytande. De beröra icke allenast medborgarens
materiella intressen, uti hvilka de på ett ganska kännbart sätt
ingripa, de äro äfven stridande mot de principer enligt
hvilkas anda nutidens lagstiftare förfarit.
Allmänt kändt är huru 1852 års förordning om laga
försvar, oaktadt, eller rättare sagdt just i följd af, sina
stränga föreskrifter i allmänhet icke blifvit tillämpad. Den
var för mycket stridande mot den allmänna opinionen för
att den icke skulle kringgås, och äfven af myndigheterna
har den alltmer uttolkats i en mildare och med nutidens
begrepp om rätt och orätt mera öfverensstämmande anda.
Den innebär likväl en stor våda då den öfverlemnar frågan
om en obrottslig medborgares frihet eller fängslande ofta
nog åt en domares mer eller mindre liberala uppfattning af
förordningens innehåll, eller åt en länsmans större eller
mindre beredvillighet att ställa sig guvernörs-embetets
föreskrifter till efterrättelse. Dessa ölägenheter af sagde
förordning äro redan i och för sig sjelfva nog stora; det är
derföre en föga glädjande företeelse då personer tinnas
hvilka skulle ytterligare vilja föröka desamma genom att
lätta omgångarne vid lösdrifvares införpassande, med ett ord,
lemna ett större spelrum åt det administrativa godtycket.
En sådan åsigt visade sig direktionen för Kuopio läns
arbetskompani hysa, då den uti sin berättelse, införd i
Finlands Allmänna Tidning den 17 Maj innevarande år,
beklagade de omgångar som försvårade lösdrifvares införpassande,
hvarigenom ett större antal af dessa undgå korrektionshusets
helsosamma inflytande. Vi funno oss föranlåtne att uti N:o
7 af detta blad uppträda mot de i berättelsen uttalade
åsigterna. Vår uppsats har nu erhållit ett genmäle,
underteck-nadt »Medlem af direktionen för Kuopio läns arbetskompani"
och infördt i Finlands Allm. Tidn. N:o 270.
Insändaren säger sig i likhet med detta blad vara
öfvertygad om otidsenligheten af nu gällande förordningar
om laga försvar, men vill emellertid i praxis tillsvidare
tillämpa dem, icke allenast så långt författningarne tillåta
det, utan också ett stycke vidare, derest sådant läte göra sig.
Hans efterföljande resonnemanger vittna äfven om att det
icke är så synnerligen bevändt med hans öfvertygelse om
förordningens olämplighet, utan att ban oaktadt den
öfvermodiga sjelfbelåtenhet med hvilken han talar om
direktionens, och således äfven sina egna, insigter i saken nog hade
behöft egna åt densamma litet mera eftertanke för att ha
den klart för sig. Han börjar nemligen med en lång litania
om en stor del af befolkningens i Kuopio län fallenhet för
lättja, sysslolöshet och ett kringstrykande tiggarlif, om huru
denna befolkning är likgiltig för framtiden, huru den
tillbringar vintern i overksamhet och om sommaren arbetar
endast mot en orimligt hög arbetslega, huru ängar blifvit
oslagna och åkrar oskördade emedan arbetslönen varit för
hög o. s. v. Mot allt detta vet ban intet annat medel än
att förädla den obesuttna befolkningen genom fruktan för
korrektionshuset.
Denna skildring af tillståndet i Kuopio län är i icke
ringa mån öfverdrifven och synes för det mesta uppgjord
på kammaren eller embetsverken utan en tillräckligt
noggrann undersökning af de faktiska förhållandena. Likvisst
kan ej nekas alt fattigdom, okunnighet, lättja m. m.
före-linnas i Kuopio län på sina ställen i temligen hög grad,
men tror ins. att det onda kan botas genom uppbyggandet
af korrektionshus och vidtagandet af administrativa åtgärder,
hvilka söka ingripa uti arbetsgifvares och arbetstagares fria
öfverenskommelse, så misstager han sig mycket. Han icke
allt nast misstager sig, han ställer sig äfven på en belt annan
grund än rättvisans, nemligen godtyckets. Det är numera
en inom de sociala vetenskaperna erkänd sanning att allt
utbyte af värden måste vara fritt om båda parterna skola
åtnjuta full rättvisa, och att några reglementeringar
härutinnan icke kunna försvaras. Den enda förmögenhet, det enda
värde arbetaren har att bortbyta är hans arbete och det
torde vara svårt att säga hvilka verkliga rättsprinciper ligga
till grund för de åtgärder, förordn, om laga försvar,
förbud mot tubbande m. m., som hindra honom att af sitt
kapital, sina arbetskrafter, draga den största möjliga inkomst.
Så långt den rättsliga delen af saken. Betraktar man åter
den praktiska delen deraf, huru okunnighet och lättja lättast
skola motverkas, så torde detta ej kunna ske genom
administrativa åtgärder, hvilka hafva till föremål att tvinga
arbetaren att nöja sig med en lägre dagspenning. Hvad är det
som i allmänhet sporrar menniskan till arbete och
ansträngning? Vi skulle tro hoppet att förbättra sina förhållanden,
att i lifvet åtnjuta större fördelar. Om så är, hvilket mot-
v rkar mera lättja och håglöshet, lättheten eller svårigheten
lör arbetaren alt erhålla en hög dagspenning? Uti svaret
på denna fråga ligger äfven svaret på frågan om
lämpligheten eller olämpligheten af att medelst administrativa
åtgärder reglementera arbetslönernas pris. Det är icke genom
tvång som någon folkklass här i verlden blifvit förädlad,
men väl genom frihet. I stället för att hindra den obesuttna
befolkningen att för sitt arbete erhålla en »orimligt hög"
betalning, må man tillse att denna kan blifva ännu högre än
den nu är och sagde klass skall icke försämras utan
förbättras. Må man tillse alt de orsaker som nu nedtrycka
jordbruket försvinna, så att det blifver möjligt för
jordbrukaren att utan förlust betala en större arbetslega, så att
odlingen tilltager och efterfrågan af armar må blifva större;
må man tillse att arbetaren kan ha hopp att genom sitt
arbete förvärfva sig en egen jordtäppa derifrån ingen
förjagar honom; må man tillse att ingen annan skördar
frukterna af hans svett och möda, att ban verkligen med
intresse kan arbeta, då skola också ordningssinne, flit och
laglydnad uppkomma, då skall välståndet uppblomstra — ett
resultat som tvångsåtgärder ännu aldrig åstadkommit.
Herr ins. försäkrar, att endast ortens utskum
inkommer till korrektionshuset, och vi vilja tro att så är. Men
man har ingen garanti alt icke äfven andra personer kunna
komma dit. Del är emot detta godtycke vi uppträdt, och
vi måste derföre anse direktionens klagan öfver
svårigheterna vid lösdrifvares införpassande fullkomligt obefogad,
och, derest den ledde till någon påföljd, vådlig fctr den
personliga friheten. En inrättning dit ortens utskum
införpas-sas är en välgerning, men| endast i den händelse att med
utskum inga andra än af Jagen för brott dömda personer
få förstås. Skulle det deremot öfverlemnas åt en direktions
mer eller mindre ofullkomliga »insigt" att bedöma hvilka
icke för brott af lagen dömda personer skola anses som
utskum, så gestaltar sig saken belt annorlunda. Anstalten
blir då ett| plågoris för orten, då den gifver anledning till
oupphörliga trakasserier med en hel folkklass, hvaraf dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
