Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
Liksom kommunen, så skall äfven provinsen enligt
det Minghettiska förslaget bilda ett helt, för sig.
Provincial-representationen skall icke, såsom t. ex. i Belgien, endast
vaka öfver att allt inom kommunen går rigtigt till, den skall
besluta om allt som rörer provinsens enskilta intressen.
Den kan besluta om dessa fullkomligt sjelfständigt utan
inblandning af centralstyrelsens representant, prefekten. Denne
har endast att vaka öfver att lagarne efterlefvas och att
intet företages som kan vara stridande mot nationens
intressen. I detta sistnämnda afseende sträcker sig hans
makt endast till alt annulera de fattade besluten; han eger
icke någon rätt att påbjuda hvilka åtgärder i stället böra
vidtagas.
Provinsen representeras af:
l:o ett råd af tjugufem till fyratio medlemmar valde
af kommunernas valmän;
2:o en deputation af sju rådets ledamöter, hvilka
väljas af sina kolleger och bära titeln af äldste. De utvälja
inom sig en president.
Provincial-rådet sammanträder hvarje år i September
månad. Utan prefektens tillstånd kan det icke vara
för-samladl längre än tjugu dagar. Deremot kan det kallas till
extra sammanträde af prefekten. Denne har äfven rätt att
bivista sessionerna och att foga anmärkningar till
protokollet, men eger ingen rösträtt. Provincial-rådet ölverlägger:
om förvaltningen af provinsens medel, om den högre och
special-undervisningen, om välgörenhetsanstalter,
hospita-ler, dårhus, hittebarnshus m. m., hvilka icke hero hvarken
af regeringen eller kommunerna, om större vägars
sträckning och vattendrags reglering, om skogarnes vård, om
beviljandet af understöd åt kommuner, om offentliga
byggnader o. s. v.
Provincial-deputationen representerar provincialrådet då
detta icke är samladt; det utför dess beslut, förbereder
dess arbeten och intager i nödfall provisoriskt dess plats,
tills det hunnit samlas. Den sammankallas till session af
dess president, hvilken i provinsen är ungefär detsamma
som gonfalonieren i kommunen, likvisst är dem emellan den
väsendtliga skillnaden att den förra icke såsom den senare
tillika är statens tjensteman.
Den höga grad af sjelfstyrelse som sålunda är
provinsen meddelad ökas ännu deraf att verkställandet af
pro-vincial-rådets beslut icke såsom i Belgien, Frankrike och för
närvarande äfven i Ilalien, tillkommer regeringens
representant utan provincial-deputationen och dess president.
Prefekten har till följe af den decentraliserande anda
som genomgår förslaget, erhållit en vida mera sjelfständig
verksamhet än fallet är i andra länder. Den öfvervakande
rätten i administrativa frågor, hvilken vanligen tillhör
mini-stèren är här belt och hållet öfverlemnad åt prefekten.
Naturligtvis kontrolleras dock hans åtgärder slutligen af
styrelsen.
Prefekten tillser att lagarne inom provinsen och dess
kommuner icke öfverlrädas. Han annullerar de af de
representativa församlingarnes beslut, hvilka äro origtiga i
for-melt hänseende, stridande mot lagarne eller som öfverskrida
de beslutandes befogenhet. Alla såväl kommunal- som
provincialråds beslut böra inom åtta dagar meddelas
prefekten. Har denne icke upphäft dem förut erhålla de laga
kraft, vid vanliga ärenden inom en, vid financiella inom två
månader. Några åtgärder måste äfven hafva hans bestämda
bifall och några måste ytterligare granskas af regionens
guvernör. Prefekten är skyldig att motivera sin vägran att
godkänna församlingarnes beslut. Dessa kunna bos
guvernören och sedan hos centralstyrelsen öfverklaga hans
åtgärder.
Kommunal-rådens verksamhet kontrolleras af prefekten
och provincial-deputationen gemensamt. De enskilta
medborgare, hvilka anse sina rättigheter kränkta genom
kommunalstyrelsernas åtgärder, ega att vända sig till prefekten.
Sådant är i korthet innehållet af det storartade förslag
Minghetti framlagt lill italienska parlamentets afgörande. Det
skiljer sig i väsendtlig mån från de bemödanden man på
andra håll gör att samla all makt i händerna på
centralstyrelsen, hvilken allena önskas bli den nådens sol hvarifrån
allt godt skall utstråla på folket. 1 Italien bevaras
visserligen nationalenheten genom den öfverallt gällande
gemensamma lagen, de gemensamma finanserna, den gemensamma
representationen, armén o. s. v., men i de fall som ej
måste höra till centralstyrelsens område, blifver till följe af
Minghettis förslag flera ministrars verksamhet betydligt
inskränkt. Sä har inrikes-ministern icke mera att befatta sig
med den offentliga renligheten, theatrarne, hittebarns- och
dårhusen, välgörande stiftelser, skogarne m. m., han har
endast att befatta sig med regeringens embetsverk i
hufvudstaden och provinsen, den allmänna säkerheten och
fängelserna. Ministern för upplysningen upphör att reglera den
första undervisningen, som är anförtrodd åt kommunerna,
den högre undervisningen som ombesörjes af provinsen och
den högsta som är öfverlemnad åt regionen. Ministerns
lör de allmänna arbetena verksamhet blir äfven inskränkt,
så att endast jernvägar, telegrafer och hamnar komma under
hans tillsyn. Genom allt detta måste en mängd regeringens
embetsmän blifva öfverflödiga. En betydlig nedsättning af
statsbudgeten bör också kunna ega rum. Derjemte skall
derigenom detta krypande för makten, detta jägtande efter
tjenster och i allmänhet allt det korrumperande lycksökeri,
som är så vanligt i stater der centralisationen är högt
drifven, i betydlig mån upphöra.
Det är sannerligen icke den minst storartade sidan af
Minghettis förslag att han vill fråntaga regeringen alla medel
att göra sig populär i folkets ögon och att göra sig enskilta
förbundna. Den gamla goda tidens män kunna anse det
vara ett bevis pä svaghet att en regering inskränker sin
makt, och i vissa fall kan det äfven vara det, men här är
det ett bevis på styrka. Att den italienska styrelsen, då de
skilda elementerna helt nyss förenats till ett helt, vågar låta
dessa hvart och ett sköta sina egna angelägenheter, visar bäst
att föreningen icke uppkommit genom yttre tvång, utan
genom ett inre behof. Det skall alltid lända Italiens folk
till heder, att det, oaktadt seklers förtryck, kunnat vara
moget att vid befrielsens timma träda i utöfning af
menniskans naturligaste rättighet — den att styra sig sjelf.
Theatern.
Sedan den 28 Oktober, då Thalias tempeldörrar för
första gången under den nya regimen öppnades, ha tills
dato gifvits tretton representationer, öfverhufvud taget till
publikens belåtenhet, om ock stundom för glesa hus. Denna
sistnämnda omständighet visar, hvilken rik repertoire är af
nöden här i Helsingfors. Det skall vara ett ovanligt
fängslande och tjusande stycke, som förmår fylla salongen
äfven då det gifves för tredje, fjerde o. s. v. gången. För
ett större stycke, som ensamt upptager aftonens program,
är det nästan en omöjlighet att hålla sig uppe flera
representationer å rad. Endast små pjeser kunna med
framgång upptagas flera gånger, såsom man sett vara fallet
med „På Gröna lund", „Svaga sidan", krigisk i åminnelse,
och några andra: de uppföras då, när de blifvit „gamla",
vanligen tillsammans med något nytt stycke. Orsaken lill
denna nödvändighet att variera bör ej sökas hos någon öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
