Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barometern
N:o 14. Fredagen den 6 December 1861.
Utkommer hvarje helgfri Fredag kl. 12. Utdelning och prenumeration sker i Helsingfors ä Herrar Frenckell 8c Sons bokhandel; i Landsorten 8 alla Postkontor.
Priset för den återstående tredjedelen af detta §r Sr i Helsingfors 50 kop., i landsorten 64 kop. Lösa numror säljas à 4 kopek.
Öfversigt.
Den diskussion öfver romerska frågan, som egt rum
i italienska parlamentet, har tydligen visat omöjligheten af
att på underhandlingarnes våg åstadkomma ett enigt Italien
med Rom till hufvudstad. Endast då, när den nuvarande
italienska staten vunnit nog inre styrka lör att kunna med
vapenmakt förjaga hvarochen, som förhindrar dess
fullständiga utveckling, endast då skall det förenade Italien bli en
verklighet. Af de dokumenter, hvilka Ricasoli framlade för
parlamentet, inhemtar man resultatet af de underhandlingar
som med påfven blifvit förda angående afträdandet af hans
verldsliga makt. Den italienska regeringen hade erbjudit
honom att fullkomligt som förut få utöfva sin andliga
myndighet, att få residera i Rom, att der åtnjuta alla sin höga
rangs prerogativer o. s. v., men, enligt hvad man förut
kunde vänta, ansåg Petri efterträdare det vara under sin
värdighet att träda i underhandling med en regering som
kunde framställa sådana propositioner. Påfvedömet tyckes,
liksom allt som öfverlefvat sin tid, vara af ödet dömdt att
sjelft af bästa krafter arbeta på sin undergång. I stället
att lämpa sig efter tidens fordringar vill det bekämpa dem,
och söker sjelft framkalla en strid hvars slutliga utgång ’icke
är svår atl förutse, äfven om den några år låter vänta på
sig. Det är icke slumpen som bragt påfvestolen i silt
nuvarande trångmål: vår tids idéer hafva gjort det. Detta
begär efter frihet och ljus, som nu visar sig öfverallt, måste
äfven förmå åstadkomma en reform på det religiösa
området och kullkasta de bålverk som ännu skydda okunnighet
och mörker; dessa må sedan vara den romerska
påfvestolen, som förklarat Italiens delning mellan en mängd
små-despoter vara af Gudi anbefalld, eller konsistorium 1
Strengnäs, som afsatt en sjuttioårig kyrkoherde, hvilken enligt
skriftens bud forskade efter sanningen, men icke fann den
öfverensstämma med konsistorii bekännelseform.
Då på underhandlingarnes väg intet synes vara att
vänta, så fortsätter man oafbrutet rustningarne i Italien.
Regeringen har för parlamentet framlagt förslag till en lag,
som skulle bemyndiga den att Inqvartera militär i klostren,
emedan utrymme snart behöfves för 93,000 man nya
rekryter. Det italienska parlamentet har för öfrigt sysselsatt
sig med undervisningsväsendets förbättring, med antagandet
af en lag om fri spanmålshandel o. s. v. Diskussionen om
tillståndet i de södra delarne af riket är tills vidare
uppskjuten. Först när den egt rum kan man med säkerhet
veta huruvida reaktionen ännu har några lifskrafter eller ej.
Att fransmännen icke numera skänka den sitt skydd synes
deraf att de vid Allazzi tillfångatagit en trupp af 110
röfvare, som troligen skulle i Neapel förfäkta altarets och
tronens sak.
Den som väntat att en ny frihetens guldålder skulle
uppgå öfver Frankrike till följe af de senaste finansiella
reformerna, har ganska snart fått se sina illusioner försvinna.
Monitören förklarar nemligen att konstitutionen är någonting
som står öfver tidningarnes diskussion, och att dessa göra
bäst uti att icke tänka på någon förändring af densamma.
I Herzegovina hafva insurgenterna enligt turkisk
uppgift lidit ett betydande nederlag.
De vigtigaste nyheterna under sistförflutna vecka äro
de, som anlände från Amerika. Den der förda striden har
inträdt i ett nytt stadium och det tyckes verkligen som
Mac Clellans nyligen utsagda ord, att kriget skulle blifva
kort men förfärligt, ganska snart skulle besanna sig. Förenta
Staternas regering har nemligen förklarat alla negerslafvar,
som kunna fly från de södra staterna till dess område, för
fria. Ifrån denna åtgärd till ett öppet försök alt bringa
slafvarne till en resning mot sina herrar, är steget icke så
synnerligen långt. Vigten af det fattade beslutet ökas ännu
deraf att unionisternas trupper hota hjertat af de södra
provinserna. En flotta med landstigningstrupper afgick söderut,
bombarderade och intog Port Royal i närheten af
Charles-tovvn i Södra Carolina. Dagen derpå landsattes 15,000
man hvilka intogo staden Beaufort. Sistnämnda
underrättelse motsäges åter från andra håll. Det säkra är
emellertid att en unionistisk armé fått fast fot i södern och
hotar att bringa dess slafvar i resning. Följden deraf måste
icke allenast bli att separatisterna nödgas försvaga sin
position vid Potomac och kanske helt och hållet öfvergifva
densamma; den kan bli af vida större vigt derigenom, att om
en del af de bomullsproducerande staterna falla i
unionisternas händer, del åter blir en möjlighet att exportera
bomull, så att all anledning för någon europeisk stat att inblanda
sig i striden till de konfederades förmån upphör. Hafva
separatisterna förlorat hoppet om en brytning af blokaden, se de
sig derjemte angripna af sina egna slafvar, så torde
stridens utgång vara oåterkalleligen bestämd. Att det under
närvarande förhållanden vore af omätlig vigt för England, hvars
bomullsindustri redan lidit ofantligt tillfölje af brist på
råmaterial, att unionisternas senaste expedition skulle krönas
med framgång, framlyser deraf att i Charlestown och den
kringliggande trakten finnes bomull upplagd för ett värde
af femtio millioner dollars. Att denna skulle komma i
unionisternas händer och sedan till England är naturligtvis för
engelsmännen en lifsfråga.
Ett angrepp mot engelska flaggan hotar nu att skaffa
Förenta Staternas regering en ny svårighet på halsen.
Engelska postfartyget Trent, kommande från West-Indien och
förande ombord de separatistiske kommissarierna Sliddel
och Mason, möttes i Bahama kanalen af amerikanska
krigsångaren San Jacinto, som med skarpa skott tvang Trent att
lägga bi och derefter ombord på detsamma skickade nittio
man, hvilka oaktadt alla kaptenens protester i engelska
regeringens namn, bortförde de begge kommissarierna till San
Jacinto. Naturligtvis har denna händelse väckt ett oerhördt
uppseende i England. De engelska kronjurislerna hafva
förklarat San Jacintos angrepp för en skymf mot engelska flag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
