Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karometekn
\:0 15. Fredagen den 13 December 1861.
Utkommer hvarje helgfri Fredag kl. 12. Utdelning och prenumeration sker i Helsingfors 5 Herrar frenckell 8c Sons bokhandel; i Landsorten å alla Postkontor.
Priset för den återstående tredjedelen af detta år ar i Helsingfors fiO kop., i landsorten 64 kop. Lösa nuinror säljas à 4 kopek.
Öfversigt.
Frågan, huruvida tillfångatagandet af de tvenne
separatistiska komissarierna ombord på ett engelskt fartyg kan
föranleda en brytning,mellan England och Amerika, har varit
veckans mest framstående diskussionsämne. De amerikanska
juristerna betrakta sakerna från en helt annan synpunkt än
de engelska och förklara att befälhafvaren på San Jacinto
endast fullgjort sin pligt. Opinionen i Amerika synes icke
vara höjd för eftergifter. Den engelska regeringen har å
sin sida förbjudit utförseln af krigsförnödenheter, samt
afskickat trupper lill Kanada. Detta låter krigiskt, ehuru det
ännu är möjligt att man på ömse sidor ger med sig och
att saken erhåller en fredlig lösning.
Från den amerikanska krigstheatern erfar man att
Beaufort verkligen är i unionisternas händer, och, hvad som
är vigtigast, att stora partier bomull blifvit ditförda. Flere
nya sjöexpeditioner till södern förberedas åter.
Underrättelserna om diskussionerna vid italienska
parlamentet äro ännu något ofullständiga. Endast så mycket
har man fått veta, att ministèren ånyo förklarat alt Italien
måste hafva Bom och Venedig, antingen med godo eller ondo.
Valen lill preussiska deputerade kammaren äro nu
afslutade. Det liberala partiet har vid dessa erhållit en
afgjord öfvervigt.
De sista utskottsvalen i vårt land hafva nil egt rum.
Till bondeståndets representanter hafva utsetts:
I Tavastehus län, rusthållaren Matts Mattsson
Kar-tano från Hattula socken.
I Uleåborgs län, bonden Erik Niemelä från Kemi socken.
I Wasa län, nämndemannen Keto från Mustasaari och
possessionaten Hagman från Ilmola socken.
Af våra tidningar hafva både Suonietar och
Papperslyktan upptagit till diskussion frågan huruvida den kontroll
öfver elektorsvalens rigtighet, som pluraliteten af Nylands
läns elektorer för bondeståndet utöfvade, då de på grund
af guvernörens framställning förklarade tvenne af elektorerna
för oberättigade att deltaga i valet, varit på något sätt
befogad. Med klara skäl bevisa båda att elektorerna härtill
icke haft någon rätt och alt ingen elektor, som varit försedd
med oklanderlig fullmakt, hade bordt kunna ogillas. En ins.,
br G., har i Fiul. Allin. Tidning uppträdt i sanuna fråga,
och tyckes hylla samma åsigt som de båda nyssnämnde
tidningarne. Det är likvisst till följe af lians orediga
sammanställning svårt alt begripa hvad han egentligen menar.
Ett veckans evenemang inom pressen är att
Litteraturbladet utkommit. Detta innehålle r en artikel: „Hvilken
del af statsskulden det är, för hvars amortisation nya anslag
äro behöfliga", uti hvilken meddelas åtskilliga sifferuppgifter
rörande finska statsverkets tillstånd. Både dessa och de af
dem föranledda reflexioner vore egnade alt framkalla mycken
diskussion inom pressen. Artikeln bör väl begrundas, då
de som flyktigt genomläst densamma, torde deraf ha
qvarhållit helt andra intryck än de som underkastat densamma
en noggrann granskning. Vi äro lör tillfället hindrade att
vidare uppehålla oss vid uppsatsen, vi vilja endast besvara
några särskildt mot oss rigtade anmärkningar.
Litteraturbladet menar, liksom förut hr X. i Finl. Allm.
Tidn., att vår i N:o 1 af detta blad meddelade uppgift, om
den andel med hvilken den odlade jorden bidrager till
statens underhåll, vore origtig, emedan afkastningen från skog,
svedjemark o. s. v. icke fanns upptagen och denna dock
äfven tillfaller jordegaren. Vi ha likväl förut visat, att denna
afkastning icke hörer hit, då det icke varit fråga, om hvad
allt i landet gifver afkastning, utan om på hvad
beskattningen egentligen hvilar. Att en engång för alla bestämd skatt
hvilar på skogen, kan ingen tänkande påstå, ty om den
skall oföränderligen kunna utgå, måste det hvarifrån den
tages icke inom ett år kunna förstöras. Af vår uppsats
hade för öfrigt bordt framgå, att vi hufvudsakligen åsyftat
att visa huru den nuvarande principlösheten i beskattningen,
som icke kan sägas hvila på det som verkligen gifver
afkastning, åstadkommer den stora ojemnhet i
beskattningen, hvilken gör att en del af allmogen „endast med
yttersta ansträngning förmår afbörda sig de mångahanda
utskyl-derna och derjemte nödtorftigt uppehålla sitt och de sinas lif,
snart sagdt utan någon möjlighet att se sin ställning förbättrad".
Bladets påstående, att 51 kop. i utskylder pr tunnland,
då nettoafkastningen från samma areal är 1 r. 50 k., icke
skulle vara en inkomstskatt af 34 proc. hörer till de
besynnerligare. De grunder på hvilka det stödjer detsamma äro
icke heller rigtiga. Det säger: „Hvar beräknas
inkomstskatt på nettobehållning? Den engelska inkomstskatten
beräknas för bruttoinkomsten". Detta säger bladet, men
verkliga förbållandet är icke sådant. Den engelska
inkomstskatten beräknas efter ne/toinkomsten, d. v. s. från det
öfverskott som näringsidkaren m. m. har från en rörelse
och på hvilket ban skall lefva. Då en skräddare eller en
farmer betalar skatt för en inkomst af 200 pund, så betyder
det icke att de inalles under året inkasserat denna summa,
ulan alt de, sedan de aflönat sina arbetare och bestridt
öfriga för sin rörelse nödige kostnader, hafva 200 pund i
behåll. Således utgår inkomstskatten icke efter
bruttoinkomsten. Beräknad efter ofvanstående grund utgör derföre
den önska jordskatten, derest de siffror vi haft att lillgå
varit rigtiga, 34 proc. af inkomsten. L:bladets yttrande,
att det stora flertalet af jordegande allmogen lefver i ett
för densamma fordom okändt välstånd, måste derföre
emottagas med vissa dubier. Det är äfven slridande mol den
några rader längre fram förekommande framställningen af
svårigheten att utgöra skatterna. Hvar och en som haft
tillfälle att lefva i allmogens boningar i olika delar af landet,
skall äfven kunna intyga, alt den af bladet beprisade
väl-lefnaden är af temmeligen prekär art.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
