Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
S t ii d c r. Antalet dödsfall på 1,000 invånare. Fore utförandet I lifter utförandet at’ ofvannämnde förbättringar. Antalet
årligen räddade lif uppå 1,000.
Alnwick 35,2 28,3 6,9
Barnard Castle 33,3 25,9 7,4
ßervvick 28,5 21,2 7,3
Durham 26,o 22,7 3,3
Ely 26,0 17,o 9,0
Salisbury 32,2 27,o 5,2
Macclesfield 33,o 25,o 8,0
Elt Jin mera lärorikt exempel lemna oss de i
hvarandras närhet helägna städerna Newcastle vid Tyne och
Tynemouth, hvilka båda år 1848—49 svårt härjades af
choleran. Uti Newcastle afledo i densamma år 1853
omkring 2,000 personer, uti Tynemouth deremot, hvarest man
gjort mycket för afledningskanaler, fattighus m. m., blott 10,
ehuru en mängd inv. ifrån Newcastle hit logo sin tillflykt
och många städer uti grannskapet sorgligt förhärjades.
Ännu mera direkta bevis lemnar förändringen uti dödlighet
inom olika qvarter i samma stad, olika hus och anstalter.
Der, hvarest förbättringar blifvit gjorda och typhus, cholera
o. s. v. förut herrskat, voro dessa sjukdomar försvunna,
ja till och med då de som epidemier förödde
omkringliggande qvarter. Uti Londons förbättrade lodginghouses,
modellhus och arbetarebostäder hade dödligheten sjunkit under
medeltalet döda för bela staden. Under det
medeldödligheten efter ett öfverslag ifrån 3—5 år årligen utgjorde 23 på
1,000 uti bela London, afledo uti många dessa fordna
hufvudhärdar för sjuklighet och död blott 13 på 1,000. Af
barn, hvilka förut isynnerhet blifvit decimerade, afledo uti
dem 5—10, uti bela London deremot 46 på 1,000. Dylikt
var förhållandet i de andra städerna. Uti Wigan passerade
år 1853 icke mindre än 30,000 personer genom 34
registrerade lodginghouses utan alten enda dog, uti
Wolverhamp-ton kunde inom 200 sådana hus 511,000 personer lefva
och sofva, utan att ett enda typhusfall inträffade. — Dessa
tal berättiga dock ej till några absoluta slutsatser, ty
sjukdomarne hero af ett så oändligt antal momenter, att det är
svårt att hänföra de flesta konkreta fall till alla sina
orsaker. Må de dock gälla hvad de kunna 1 För den, som ej
förut fattat någon hårdnackad åsigt utan opartiskt granskar,
skola de säkert leda till öfvertygelse.
Till slut några ord om den ekonomiska sidan af saken.
Det har visat sig att omkostnaderna för de mest storartade
(»ch vidtomfattande hygieniska verk, sådana som den
artificiella vattentillförseln och afledningen, draineringen,
ingalunda blifva så öfver sig dryga, blott de utföras af skickliga
tekniker. De stego lör städer med 5,000—16,000 inv. i
medeltal till 10 à 15,000 till hvilkas afbetalning en
skatteförhöjning af 1—2 sh. på £ måste påläggas. Men
hvilka fördelar härflöto icke af denna tillökning i skatten!
Utom helsa, propreté och större trefnad måste en husegare,
som ined dessa saker försett sitt hus, alltid vinna en större
hyra än en annan, som ej kunde erbjuda slika fördelar.
I England är skillnaden på hyror för i sanitärt hänseende
olika väl lottade lokaler betydlig. Hvilken förminskning uti
falligafgifter måste ej dessutom den kommun tillvinna sig,
som sörjer för sin arbetande klass’ sundhet, såsom
ofvannämnde tal visa alt det är möjligt. Många tusende
familjefäder, som annars dukat under för ohelsosamma inflytelser,
blifva i tillfälle att sjelfva sörja för de sina, många tusende,
som lefva för dagen af sina händers arbete, slippa alt
tillbringa en del af sin lefnad på sjuk- och fattighus, och
kommunerna befrias ifrån afgifterna derför. Jemför man städer,
uti hvilka genomgripande åtgärder för vattentillförsel,
afledning o. (I. äro utförda med andra, uti hvilka intet sådant
är gjordt, t. ex. Watford med Ware, Hastings med
Wey-mouth, så finner man alt vid lika antal inv. de årliga
ulskyl-derna i de förra ej äro större än i de senare, ehuru ända
till 10,000 £ lör nämnde åtgärder på engång kunnat bli
utgifna, och detta af orsak att uti de senare årligen måste
nedläggas lika stora summor på gamla dåliga inrättningar
och verk, för deras reparerande, rengörande, m. m.,
således för ändamål utan all blifvande följd, som i de förra på
upptagne låns amortisering. Man har beräknat att i
England och Skottland blott genom fattiga familjefäders och
arbetares förtidiga död de öfriga samhällsmedlemmarne
betungas med utskylder till ett belopp af 2 mill. £
En och annan har före oss uti vår periodiska press
vidrört hithörande frågor, förordat arbetarebostäder, varma
tvätthus, gatornas bestänkning med vatten om somrarne
m. in. m. m., men det har skett för döfva öron. Samma
öde skall troligen träffa äfven denna uppsats. På inånga
ställen i utlandet ha förhärjande farsoter, som decimerat
innevånarne både i stad och på landet, varit
nödvändiga för att förmå dem att vidtaga åtgärder för aflägsnande!
af sanitära skadligheter. Fara är att äfven hos oss — om
förhållandena förblifva såsom de nu äro — sådana
omisskund-samma förespråkare för allmän helsovård lörr eller senare
skola infinna sig för atl framställa sina dräpande skäl, och
då — sauve qui peul.
Korrespondens från Sverige.
Stockholm ilen G December IS6I.
Efter all under sex, sju dagars tid en mängd olika
rykten och förklaringar korsat hvarandra, tror man sig nu
hafva erhållit tillräckligt ljus i den sak, som uteslutande
under dessa dagar lagil allmänna uppmärksamheten i
anspråk. Jag menar den norska ministerkrisen. Utan
föregående förberedelse öfverraskades man i slutet af förra
veckan af underrättelsen alt norska statsministern br Sibbern
gjort ansökan om och erhållit afsked, och i samma andetag
erfar man alt konungen, midt i menföres- och jultiden,
skulle bege sig till Norge, hvilket ock egde rum i går på
morgonen, sedan medlemmarne af härvarande norska
stals-rådsafdelningen, hrr Lange och Bretteville, begifvit sig af
några dagar förut. Man trodde först att pluralileten af de
norska statsråden brutit ined Birch-Reichenwald och dennes
svåger Retil Motzfeldt, och alt ändamålet med konungens
plötsliga resa lill Christiania vore att åstadkomma en
försoning mellan partierna i Norge. Man visste nemligen att
statsrådet Birch-Reichenwald, anklagad för nepotism och
katnarillasyslem, är lika illa anskrifvcn hos en stor del
norrmän, som ban står, eller åtminstone stått, högt i
personlig ynnest hos monarken. Statsministern Sibbern, som
inträdde i norska kabinettet samtidigt med
Birch-Reichenwald, troddes lill följd af intima förbindelser med denne
gjort början till ministerkrisen. Om sjelfva den närmare
anledningen lill brytningen visste man dock till att börja
med intet. Man har nu, såsom sagdt, erhållit ljus i denna
punkt och på samma gång erfarit alt ställningen inom
norska statsrådet är alldeles motsatt den förmodade. Det är
Birch-Reichenwald som, i spetsen för samtlige sina
embets-brödcr, ställt sig gentemot Sibbern och orsakat hans afgång,
och anledningen härtill är ingen annan än den ofta omtalade
revisionen af unionsfördraget. Oaktadt den brist på god
vilja, som norska regeringen visade i våras då svenska
kabinettets chef, friherre De Geer, tillsammans med konungen
inträffade i Christiania, enkom för denna angelägenhets skull,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
