Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barometern.
MO 17. Fredagen den 27 December 1861.
Utkommer hvarje helgfri Fredag kl. 12. Utdelning och prenumeration sker i Helsingfors S Herrar Frenckell 8c Sons bokhandel; i Landsorten ä alla Postkontor.
Priset for den återstående tredjedelen af detta år är i Helsingfors f>0 kop., i landsorten 64 kop. Lösa numror säljas à 4 kopek.
Till våra läsare.
Med denna nummer slutar Barometern sin korta bana.
Innan vi nedlägga pennan anse vi oss förpligtade att
hembära allmänheten vår tacksägelse, för den välvilja
hvarmed den omfattat bladet, för det den i så liten mån låtit
oss känna de obehag som åtfölja den publicistiska banan.
Vi vilja icke tillräkna oss som en förtjenst att så varit. Vi
veta ganska väl att bladet ej kunnat motsvara de fordringar
man i vår lid har rätt att ställa på en tidning, men vi
våga åtminstone hoppas att man icke skall söka orsaken
härtill uti bristande vilja att göra vår skyldighet, utan
äfven till en del tillskrifver den de förhållanden hvilka råda
öfver pressen i vårt land.
Den dag skall väl randas då pressen äfven hos oss
intager sin rätta ställning. Först då när detta skett skall
den kunna fullgöra sin skyldighet att utan omsvep föra det
rättas talan. Det är emellertid en pligt att så vidt möjligt
är söka göra det. Hafva vi på något sätt kunnat fullgöra
den, har Barometern i någon, om än aldrig så ringa mån
kunnat verka för det godas och rättas seger, har den
kunnat tala frihetens, sanningens och rättvisans språk, så
behöfva vi icke ångra alt den sett dagen.
Återblick.
Det nu snart förflutna året har burit pregeln af en
förberedelsens period. Tidens stora idéer, hafva gäst i
sinnena, ropen på frihet hafva allt starkare hörts från de
förtrycktas läppar, förbittringen har allt mera stegrats men ännu
har den egentliga striden icke utbrutit. Året 1861 har icke
varit ett krigiskt i Europa, endast i Amerika har en strid
utbrutit till följe af orsaker, hvilka i grunden icke äro så
skiljaktiga från dem, hvilka hota att störa vår egen
verldsdels lugn.
Utsigterna för det nästa året äro dock långt ifrån
fredliga. Italien förbereder sig af alla krafter på den
stundande kampen, den länge qväfda harmen i de Österrikiska
staterna kan när sotn helst framkalla en öppen strid,
slutligen hotar den mellan England och Förenta Staterna
uppkomma tvisten att framkalla en ny, alldeles oförmodad strid,
hvars följder ännu ingen kan förutse.
Oin också den, hvars ideal är ett tidehvarf af frid och
lugn, ostördt af alla tvistigheter menniskorna emellan, icke
kan med tillfredsställelse blicka tillbaka på det förflutna året,
som till den närmaste framtidens lösning lemnat så många
hotande frågor, så måste det dock väcka glädje att de
principer, hvilka drifvit menniskorna att på många orter
förbereda sig lill en kamp mot det föråldrade, nu åter äro nog
utbredda för alt kunna hota att framkalla en strid. Det
är också glädjande att framåtskridandets idéer ingenstädes
lidit ett nederlag. På några ställen har man kunnat hindra
dem att gifva sig tillkänna i handling. Men man har icke
kunnat kufva dem. De gäsa fortfarande i menniskornas
bröst. Å andra ställen hafva de äfven segerrikt förmått
göra sig gällande.
Till dessa hörer i främsta rummet Italien.
Intet folk kan med så mycken tillfredsställelse blicka
tillbaka på det förflutna året som italienarne. Vid dess
början stod konung Frans ännu med sina trupper i Gaöta,
en fransk flotta skyddade honom från sjösidan, i hela
södra Italien rådde anarki och oordning, i Bom spunnos
ränker af alla slag, med ett ord utsigterna för den italienska
statens framtid voro ingalunda ljusa. Huru hafva ej
förhållandena der under årets lopp förändrat sig? Efter ett
hårdnackadt motstånd tvangs Gaëta att kapitulera och
konung Frans att afresa. De försök hans anhängare
sedermera gjort att återupprätta den legitima tronen hafva alla
misslyckats och södra Italien börjar nu åtnjuta lugn. De i
södern timade stridigheterna hafva icke heller hindrat de
sociala förbättringarne att i Italien ega rum. För första
gången har man nu i år fått se ett italienskt parlament,
der utom Bom och Venetien alla Italiens delar voro
representerade. Det var ett icke ringa bevis på sin stora tillit till
sitt folk detta ådagalade, då det tillerkände Viktor Emanuel
titeln af konung öfver Italien, och förklarade att Bom och
Venedig tillhörde den italienska staten och måste med denna
införlifvas. Det första italienska parlamentet hade icke
någon lätt uppgift, då det gällde att af de många olika
elementerna i Italien sammanbringa ett homogent helt, att
utrota allt det dåliga som förefanns tillfölje af de förra
regeringarnes depraverande inflytande. Äfven i detta fall kunna
italienarne med stolthet blicka tillbaka på det förflutna året.
Det italienska parlamentet har visat att det länge i träldom
försjunkna Italien har uppammat statsmän och talare,
hvilkas like man förgäfves skulle söka i månget land, som länge
åtnjutit frihetens välsignelser. Det arbete för landets
reorganisation, hvilket så väl hade blifvit påbegynt, hotades med
ett plötsligt afbrott, då den store ande som så skickligt
ledt den italienska politiken, hastigt bortrycktes af döden.
Men förtidigt jublade frihetens fiender. Cavours namn skall
stå omstråladt af ära såsom en af Italiens första patrioters,
men hans förlust var icke oersättlig. Den sak han
förfäktade var baserad på alltför starka grunder för att kunna
lida genom en endas bortgång. Italiens sociala utveckling
har fortfarande fortgått, statsmaskineriet börjar verka
regelbundet, lagens makt är erkänd, pressen är fri, välståndet
har stigit och landet står färdigt att fortsätta den kamp för
mensklighetens högsta intressen, det så segerrikt påbegynnt.
Mindre lyckligt lottade än Italienarne ha Ungrarne och
öfriga den österrikiska staten underlydande folkslag varit.
De hafva icke haft samma framgång som de förra; de
hafva icke kunnat förbättra sitt lands inre tillstånd, de stå
icke heller så väl rustade till strid. Men äfven dessa kunna
tänka på det flydda året utan ånger, och kunna med mera
skäl än förut hoppas på framtiden. Under årets lopp hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
