Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Familjen Baskervilles plågoande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de nesliga passioner, som ådragit vår familj lidanden,
icke åter måtte till vårt fördärv varda lössläppta
Vare det eder veterligt, att under det stora upproret
(vars historia den lärde Lord Clarenden skildrat och
som jag anbefaller eder att läsa) innehades
Baskervilles herresäte av Hugo av samma namn, och det kan
av ingen förnekas, att han var en vild, utsvävande och
gudlös man. Detta skulle visserligen hans grannar
hava förlåtit honom, ty helgon växte aldrig på träd
i dessa trakter, men han kännetecknades av ett grymt
och tygellöst sinnelag, som gjorde honom ökänd i
hela västra delen av landet. Det hände sig att denna
Hugo fattade kärlek — om en så mörk passion kan
få ett så ljust namn — för dottern till en lantman
som arrenderade jord nära Baskervilles gods. Men den
unga flickan, som var dygdig och hade gott rykte,
gjorde allt för att undvika honom, ty hon fruktade
hans onda namn. En Mikaelsmässa hände det likväl,
att Hugo, åtföljd av fem eller sex av sina lättfärdiga
och ondskefulla kamrater, smög sig ned till
arrendegården och rövade bort flickan, vars far och bröder
voro resta från hemmet, vilket godsherren hade sig
nogsamt bekant. Sedan de fört henne till herregården,
hölls flickan instängd i ett rum i övre våningen, under
det att Hugo och hans vänner slogo sig ned till ett
dryckeslag, såsom det varje afton var deras sed att
göra det. Den stackars tösen uppe i kammaren hade
så när gått från vettet, då ljudet av sånger, skrän och
vilda svordomar nådde hennes öra nedifrån salen, ty
det påstås, att de ord Hugo Baskerville begagnade när
han var drucken, kunnat komma hans egen tunga att
förtvina. Till sist blev hon så utom sig av fasa, att
hon gjorde vad den vigaste man skulle ryggat tillbaka
för, hon halade sig med tillhjälp av den murgröna,
som fordom täckte och än täcker husets södra vägg,
ned från takfoten och begav sig ut över heden mot det
nio eng. mil därifrån belägna hemmet.
En liten stund efteråt lämnade Hugo sina gäster
lör att bära upp mat och vin till fången - kanhända
hade han ock annat i tankarna — men han fann
buren tom och fågeln utflugen. Då ville det synas att
en ond ande farit i honom, ty han rusade ned för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
