- Project Runeberg -  Baskervilles hund /
21

(1912) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Familjen Baskervilles plågoande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

intressen utgjorde även ett föreningsband mellan oss. Han hade
samlat icke så obetydliga vetenskapliga insikter i
Sydafrika och vi tillbragte många förtjusande aftnar med
varandra under avhandlande av skiljaktigheterna mellan
bushmannens och hottentottens anatomi.

— Under de sista månaderna av sir Charles’
livstid blev det mig allt mer och mer klart, att hans
nervsystem var så spänt att man kunde befara, att
alltsammans skulle gå sönder. Den där familjesägnen, jag
nyss läste upp för er, hade han till den grad lagt
på sinnet, att ehuru han visserligen ofta promenerade
i sin egen park, kunde ingenting förmå honom att gå
ut på heden sedan det blivit mörkt. Hur orimligt det
än må synas er, herr Holmes, så var han fullt
övertygad om att ett hemskt olycksöde vilade över hans
familj, och säkert är, att vad han hade att berätta
om sina förfäder inte var särdeles uppmuntrande.
Föreställningen om en plågoandes närhet förföljde honom
beständigt, och mer än en gång frågade han mig, om
jag inte under mina resor och sjukbesök om nätterna
sett någonting besynnerligt eller hört hundskall. Denna
senare fråga upprepade han ofta, och hans röst darrade
då alltid av undertryckt rörelse.

— Jag minnes mycket väl en afton omkring tre
veckor före hans död, då jag kom åkande till
Baskerville Hall. Händelsevis stod han i den öppna
halldörren. Jag hade stigit ur giggen och befann mig mitt
framför honom, när jag fick se, att han stirrade över
min axel med ett uttryck av den förfärligaste fasa. Jag
vände mig hastigt om och hann nätt och jämt att
skymta ett föremål liknande en stor svart kalv, som
försvann borta vid uppfartsvägens början. Sir Charles
var till den grad förskrämd och ängslig, att jag nödgades
gå ned till det ställe där djuret visat sig och leta efter
det. Det var emellertid borta, och händelsen
efterlämnade ett ytterst obehagligt intryck hos honom. Jag
stannade kvar hela aftonen, och det var vid detta
tillfälle, som han för att förklara anledningen till sin
sinnesrörelse i min vård anförtrodde det dokument, som
jag läste upp för er för en stund sedan. Jag nämner
denna lilla tilldragelse, emedan den får en viss
betydelse i sammanhang med den tragedi, som sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:19:40 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baskerhund/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free