- Project Runeberg -  Baskervilles hund /
22

(1912) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Familjen Baskervilles plågoande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utspelades. Då den ägde rum, ansåg jag den mycket
obetydlig och fann sir Charles’ sinnesrörelse alldeles
oberättigad.

— Det var på mitt råd, som han ämnade resa till
London. Det var mig bekant, att han led av en
hjärtåkomma, och den ständiga ångest han levde i, om än
så ogrundad, inverkade mycket skadligt på hans hälsa.
Jag trodde att några månaders förströelse i
huvudstaden skulle göra honom till en annan människa. Herr
Stapleton, som var bådas vår vän och mycket bekymrad
över hans hälsotillstånd, delade min mening. I sista
minuten inträffade då den hemska katastrofen.

— Samma natt sir Charles dog, skickade
Barrymore, som upptäckt olyckan, en stallknekt vid namn
Perkins till häst efter mig, och som jag ännu icke
gått till vila, befann jag mig på Baskerville Hall inom
en timme efter den sorliga händelsen. Jag var i
tillfälle att kontrollera och bestyrka alla de fakta, som
fördes till protokoll vid undersökningen. Jag följde
fotspåren i idegransallén, jag såg platsen vid grinden, där
han stannat en stund, jag iakttog förändringen i
fotmärkenas form, jag observerade att det på den mjuka
sanden icke fanns några andra spår, förutom
Barrymores, och till sist undersökte jag den dödes kropp,
som icke blivit rörd före min ankomst. Sir Charles låg
på sitt ansikte med utsträckta armar, och hans
anletsdrag voro så förvridna av sinnesrörelse, att jag
knappast kunnat taga på min ed, att det var han. Något
yttre våld hade han bestämt ej lidit. Men i ett enda
fall avvek Barrymores vittnesmål vid undersökningen
från verkliga förhållandet. Han sade att inga spår varit
synliga på marken i den dödes närhet. Han hade
nämligen icke sett några. Det hade däremot jag gjort —
ett litet stycke därifrån, och de voro nytrampade och
tydliga.

— Såg ni verkligen fotspår?

— Ja, det gjorde jag.

— En mans eller en kvinnas?

Doktor Mortimer fick ett underligt uttryck i
ögonen och han sänkte rösten till en viskning, då han
svarade:

— Herr Holmes, fotspåren voro en ofantlig hunds!

*




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:19:40 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baskerhund/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free