Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Sir Henry Baskerville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi hörde de båda männens steg i trappan, och så
slog porten igen efter dem. I ett ögonblick hade Holmes
förvandlats från den indolente drömmaren till den
handlingskraftige mannen.
— Sätt fort på dig stövlar och hatt, Wattson, ropade [Watson]
han. Vi ha inte en minut att förlora. Han rusade
in i sitt toalettrum, tog av sig nattrocken och kom
två sekunder därefter ut igen, klädd i bonjour.
Tillsammans skyndade vi utför trappan och ut på gatan.
Doktor Mortimer och Baskerville voro ännu synliga
ett par hundra alnar framför oss i riktning mot Oxford
Street.
— Skall jag springa i fatt dem och be dem dröja?
— Nej, för ingen del, min kära Watson. Jag är
fullt belåten med ditt sällskap, om du kan stå ut med
mitt. De där herrarne gjorde nog klokt, som valde
att gå hellre än att åka denna vackra dag.
Han påskyndade sina steg tills vi med hälvten
minskat avståndet, som skilde oss från dem. Sedan höllo
vi oss omkring hundra alnar efter dem, först på Oxford
Street, sedan utför Regent Street. En gång stannade
våra vänner och tittade på ett bodfönster. Holmes följde
exemplet. Strax därpå gav han med ett litet utrop
sin tillfredsställelse till känna. Jag följde riktningen av
hans ivrigt spanande blick och fick se en tvåhjulig
droska, i vilken satt en man. Droskan hade stannat
på andra sidan gatan men satte sig åter i rörelse.
— Där ha vi mannen, Watson! Skynda dig! Vi
skola åtminstone riktigt noga se på honom, om vi inte
kunna göra mer.
I samma ögonblick märkte jag ett yvigt svart skägg
och ett par genomträngande ögon, vilka vändes mot
oss genom droskans sidofönster. I blinken flög
takluckan upp, någonting ropades åt kusken, och i vild
fart rullade droskan i väg utför Regent Street, Holmes
sig om efter en annan droska för vår räkning, men
ingen ledig sådan fanns i närheten. Då sökte han
springande bana sig fram genom gatutrafiken, men
försprånget var för stort och droskan redan ur sikte.
— Så där går det! sade Holmes bittert, då han
blek av förargelse och flämtande kom ut ur trängseln
mellan de talrika åkdonen. Kan man tänka sig en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
