- Project Runeberg -  Baskervilles hund /
42

(1912) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Sir Henry Baskerville

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sådan otur, och vilken usel tillgång på droskor!
Watson, Watson, hedern bjuder dig att anteckna även detta
som ett hinder för min framgång.

— Vem var den där manen?

— Det har jag ingen aning om.

— Månne en spion?

— Det framgick alldeles tydligt av vad Baskerville
berättade, att han varit mycket noga bevakad alltsedan
han kom hit. Hur skulle det annars kunnat bli så
fort bekant, att han tagit in på hotell Northumberland ?
Om man följt honom i spåren första dagen höll jag
det för sannolikt, att man skulle göra det även den andra.
Du gav kanhända akt på, att jag två gånger, under
det att doktor Mortimer läste upp den där familjesägnen,
gick fram till fönstret.

— Ja, det minnes jag, att du gjorde.

— Jag såg efter, om det fanns någon som strök
omkring på gatan, men jag kunde ingen upptäcka. Vi
ha att göra med en slipad karl, Watson. Intrigen
ligger här mycket djupt, och ehuru jag inte ännu med
bestämdhet kan säga, om vi stå inför en välsinnad
eller en fientlig makt, vet jag dock, att det är en
makt, som drives av en bestämd avsikt. När de där
herrarne gingo ifrån oss, följde jag genast efter i hopp
att få sikte på deras osynlige ledsagare. Denne var
dock så slug, att han icke utsatte sig för risken att
visa sig till fots utan hade tagit en droska, så att han
kunde efter gottfinnande hålla sig efter eller åka förbi
dem och således undandraga sig deras uppmärksamhet.
Hans metod hade för övrigt den fördelen, att om de
togo en droska, var han färdig att följa dem. Den
hade dock tillika en bestämd olägenhet.

— Du menar att han givit sig i kuskens våld?

— Ja visst.

— Skada att vi inte lade märke till droskans
nummer!

— Min bäste Watson, nog bar jag mig otympligt
åt, men inte kan du väl på allvar tro, att jag ej lade
märke till numret? Det var 2,704. För tillfället kan
det dock inte vara oss till någon nytta.

— Jag inser inte, att du kunnat handla bättre än
du gjort.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:31:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baskerhund/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free