- Project Runeberg -  Baskervilles hund /
52

(1912) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Tre brustna trådar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Tysken efterskickades men påstod sig ingenting veta
om saken, vilken var och förblev oklar. Ännu en
liten hemlighetsfull tilldragelse hade sällat sig till de
många, skenbart ändamålslösa av samma art, som snabbt
följt på varandra. Frånsett den hemska historien om
sir Charles’ död, hade en serie av oförklarliga händelser
dragit oss förbi under de senaste dagarna: först
mottagandet av det tryckta brevet, vidare den svartskäggige
spionen i droskan, vidare förlusten av den nya bruna
stöveln, vidare en av de gamla svarta och så den
brunas återfinnande. Holmes satt tyst vid min sida, då
vi åkte tillbaka till Baker Street, och av hans rynkade
ögonbryn och skarpa ansiktsuttryck förstod jag, att han
som jag försökte att uppkonstruera den ram, inom vilken
alla dessa skenbart osammanhängande episoder funne sin
plats. Hela eftermiddagen och till sent på aftonen satt
han och rökte och tänkte.

Strax före middagen avlämnades hos oss tvenne
telegram. Det första lydde:

»Har nyss fått veta, att Barrymore är på
Baskerville Hall.          Baskerville

Det andra: »Har enligt föreskrift besökt tjugutre
hotell, men ledsamt nog har jag ej fått reda på något
Times-blad med urklipp.          Cartwright

— Där brusto två trådar, Watson. Det finns
ingenting mera eggande än ett fall, där allt går emot
uträkning. Vi måste försöka att nosa upp ett annat spår.

— Ån återstår droskkusken, som körde för spionen.

— Alldeles riktigt. Jag har telegraferat till
droskverket efter hans namn och bostad. Det är inte
otroligt, att svaret redan är här.

Ringningen på klockan bådade emellertid något än
bättre än ett telegrafsvar, ty dörren öppnades och in
trädde en väderbiten figur, som antagligen var
mannen själv.

— Jag har fått bud från huvudkontoret, att en
herre, som bodde här, frågat efter n:o 2,704, sade han.
I sju år har jag kört min droska utan att ge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:31:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baskerhund/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free