Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Baskerville Hall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Menar ni, att ni och er hustru vilja flytta?
— Inte förr än det faller sig lägligt för er, sir.
— Men er släkt har ju tjänat här i många
generationer, inte sant? Det skulle kosta på mig, att börja
mitt liv här med att skilja mig från gamla trotjänare.
Jag tyckte mig märka en viss rörelse i
hovmästarens bleka drag.
— Jag känner det också svårt, och det gör min
hustru med. Men om jag skulle vara uppriktig, så voro
vi båda mycket fästade vid sir Charles, och hans död
skakade upp oss och gjorde det smärtsamt för oss att
stanna här. Jag tror aldrig, att vi kunna få något lugn
på Baskerville Hall.
— Men vad ämnar ni då företaga er?
— Jag tror nog att vi skola kunna öppna någon
affär. Sir Charles’ ädelmod har satt oss i stånd därtill.
Och nu får jag kanske visa herrarna till sina rum?
Från den gamla hallen ledde tvenne trappor till
ett fyrkantigt med balustrad omgivet galleri, och från
denna senare medelpunkt sträckte sig genom hela
byggningens längd tvenne korridorer med dörrar till
sovrummen. Mitt rum låg i samma korridor som
Baskervilles och nästan alldeles bredvid detta. Dessa rum
föreföllo mycket modernare än husets midtelparti, och
de glada tapeterna och talrika ljusen skingrade till en
viss grad det dystra intryck vi fått vid ankomsten.
Men matsalen med dörr från hallen var ett
dunklets och dysterhetens hemvist. Den var ett långt rum,
i vilket ett trappsteg skillde den avdelning där familjen
satt från den, varest de underordnade intogo sina
måltider. I ena ändan fanns en musikläktare. Mörka bjälkar
gingo i kors över våra huvuden, och över bjälkarna
höjde sig ett rökigt tak. Belyst av flammande facklor
och genljudande av den munterhet, som fordom rådde
vid festliga lag, kunde det tagit sig annorlunda ut, men i
nu, då två svartklädda herrar sutto inom den ljuskrets,
som bestods av en med skärm försedd lampa, sänktes
rösten och man blev icke vidare uppspelt. En dunkel
rad av förfäder i varjehanda dräkter, från riddarens
på drottning Elisabets tid till bockskinnet under
förmyndareregeringen, stirrade ned på oss och imponerade
genom tystnadens vältalighet. Vi sade inte många ord,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
