Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Baskerville Hall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och åtminstone jag var glad, då vi till sist fingo gå
in i det mera tidsenliga biljardrumet och röka en
cigarett.
— Det här är sannerligen inte något muntert ställe,
sade sir Henry. Jag förmodar att man vänjer sig vid
det, men ännu är jag inte i stycke med det hela
Det förundrar mig inte, att min farbror blev en smula
nervös, då han bodde ensam i ett sådant hus. Om
ni ingenting har däremot, tror jag, att vi gå tidigt till
sängs i afton, så torde allt taga sig gladare ut i morgon.
Innan jag gick och lade mig, drog jag undan
gardinerna och såg ut genom fönstret, som vette åt den
stora gräsplanen framför ingången. Bortom gräsplanen
syntes tvenne trädgrupper, som klagande vredo sig för
den växande stormen. Halvmånen tittade fram genom
remnorna i de framåtjagande molnen. Vid dess kalla
ljus såg jag bortom träden några brutna klippåsar och
den melankoliska hedens långa, låga kurva. Jag drog
åter för gardinen och tyckte, att mitt sista intryck var
i stil med de föregående intrycken.
Det sista var det ändå icke. Jag var visserligen trött
men spritt vaken och kastade mig oroligt av och an i
sängen, längtande efter den sömn som flydde mig.
Någonstädes i fjärran markerade en gäll klocka timmarnas
alla kvarter, men för övrigt rådde dödslik tystnad i huset.
Men plötsligt nåddes mitt öra mitt i natten av ett ljud
— klart, skärande, omisskänneligt. Det var en kvinnas
kvävdas nyftningar och så det oemotståndliga utbrottet
av en okuvlig sorg. Jag satte mig upp i sängen och
lyssnade. Ljudet var icke avlägset, bestämt kom det
inifrån byggningen. En halvtimme väntade jag under
stark spänning att få höra mer, men nu kunde jag intet
förnimma utom klockans slag och prasslet av murgrönan
mot väggen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
