Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Barrymore vid fönstret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärlek, och flera gånger har jag observerat, att han
sökt förekomma varje téte-à-téte dem emellan.
Apropos det, så blir det för mig mycket svårare att följa
dina föreskrifter och inte låta sir Henry gå ut ensam,
om till våra övriga svårigheter nu också sällar sig en
kärleksaffär. Min popularitet skulle lida ett betydligt
avbräck, om jag efter bokstaven utförde dina order.
Häromdagen — i torsdags för att vara riktigt
noggrann — var doktor Mortimer här på lunch. Han hade
anställt grävningar i en kummel i Long Down och
hittat en förhistorisk dödskalle, som väckt hans stora
förtjusning. Aldrig har jag sett någon som så helt
går upp i sin vurm. Stapletons kommo hit längre
fram på dagen, och den gode doktorn tog oss på sir
Henrys begäran med sig till idegransalléen för att visa
oss hur allt gått till den sorgligt minnesvärda kvällen.
Idegransalléen är en lång, dyster gång mellan tvenne
väggar av klippt häck, på ömse sidor kantad med en
smal gräsremsa. Vid alléens bortersta ända ligger
grinden, vid vilken den gamle mannen stått och rökt och
cigarraskan fallit. Den är av vitmålat trä och försedd
med klinka samt leder till den vida heden. Jag drog
mig till minnes den teori du uppställt rörande förloppet
och försökte tänka mig tilldragelsen så som den ägt
rum. Då den gamle stod där vid grinden, fick han se
någonting närma sig från heden, någonting som skrämde
honom till den grad, att han förlorade all besinning
och började att storspringa, tills han föll ned, död av
fasa och utmattning. Genom denna långa, dystra gång
hade han flytt — för vad? Månne för en av hedens
vallhundar? Eller för en spöklik hund, svart, tyst och
övernaturligt stor? Hade mänsklig ondska varit vid
verket här? Visste den bleke, vaksamme Barrymore
mera än han fann för gott att tala om? Allt var så
dunkelt och svävande, men så hägrar ju också alltid
brottets mörka skugga i bakgrunden.
Ännu en granne har jag träffat, sedan jag sist skrev,
nämligen herr Frankland på Lafter Hall, beläget
omkring fyra eng. mil söder om Baskerville. Han är en
äldre man, har rött ansikte och vitt hår samt är mycket
kolerisk. Han vurmar på den brittiska lagen och har
ödat en stor förmögenhet på processer. Han bråkar för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
