- Project Runeberg -  Baskervilles hund /
89

(1912) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Ljuset på heden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

avhjälpt, så vida den unga damen själv ej har någonting
däremot, ty sällan har jag sett en man så betagen i en
kvinna som han i vår vackra granne, fröken
Stapleton. Detta oaktat tyckes dock icke allt härvidlag gå
så lätt och ledigt som man kunnat ha anledning vänta.
I dag till exempel råkade vår vän ut för en stötesten,
som gjort honom både ledsen och orolig.

Efter det nyss anförda samtalet om Barrymore satte
sir Henry, på sig hatten och gjorde sig färdig att gå ut.
Naturligtvis följde jag hans exempel.

— Jaså, kommer ni med, Watson? sade han och
gav mig en underlig blick.

— Det beror på, om ni ämnar er ut på heden,
sade jag.

— Ja, det gör jag.

— Då känner ni mina instruktioner. Jag vill inte
gärna synas ogrannlaga, men ni hörde hur allvarligt
Holmes ålade mig att inte lämna er, framför allt att
inte låta er ensam begiva er ut på heden.

Sir Henry lade småleende sin hand på min axel.

— Min käre vän, sade han, Holmes kunde inte
förutse vissa saker, som hänt mig, sedan jag kom hit.
Ni förstår väl vad jag menar? Jag är säker på, att
ni minst av allt skulle vilja vara mig till besvär. Jag
måste nu gå ensam.

Jag kände mig verkligen förlägen och visste
varken vad jag skulle säga eller göra, och innan jag
besinnat mig, hade han tagit sin käpp och gått.

Men sedan jag betänkt saken började mitt
samvete livligt förebrå mig, att jag under någon
förevändning släppt honom ur sikte. Jag tänkte mig, hur det
skulle kännas, om jag nödgades komma tillbaka till
dig och berätta, att någon olycka inträffat i följd av
min avvikelse från dina föreskrifter. Möjligen skulle
jag kunna hinna upp honom, och så begav jag mig
genast på väg åt det håll, där Merripit House ligger.

Jag skyndade framåt av alla krafter utan att se
skymten av sir Henry, förrän jag kom till det ställe
där gångstigen till heden viker av från landsvägen.
Rädd för att jag ändå möjligen gått vilse, steg jag
upp på en kulle, från vilken jag kunde få en
överblick över grannskapet — samma kulle vars ena sida

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:31:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baskerhund/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free