Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Ljuset på heden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgöres av stenbrottet. Då fick jag genast syn på
honom. Han var där framme på stigen, ungefär en
fjärdedels mil från mig, och vid hans sida såg jag en
dam, som inte kunde vara någon annat än fröken
Stapleton. Det var alldeles tydligt, att det redan kommit
till förklaring dem emellan, och att de stämt möte här.
De gingo långsamt framåt, fördjupade i sitt samtal, och
jag såg henne göra små livliga rörelser med händerna,
som om hon velat ge eftertryck åt vad hon sade,
under det att han hörde på mycket uppmärksamt och ett
par gånger skakade på huvudet, som om han avgjort
varit av annan mening än hon. Jag stod där bland
stenarna och såg på utan att rätt veta vad jag skulle
taga mig till. Att följa efter dem, hinna upp dem
och avbryta deras förtroliga samtal stred ju mot vanligt
folkvett, och dock var det min otvetydiga skyldighet
att ej ett ögonblick släppa honom ur sikte. Det var
just inte någon rolig uppgift att spionera på en vän,
men jag hade verkligen intet annat att göra än att
observera honom uppifrån kullen och att freda mitt
samvete med att jag efteråt skulle bekänna för honom
vad jag gjort. Sant är, att om någon fara plötsligt
hotat honom, så var jag för långt borta att kunna
vara till någon hjälp, men nog håller du väl ändå
med mig om, att min belägenhet var ganska kinkig
och att jag ej hade något val?
Vår vän sir Henry och den unga damen hade gjort
halt på stigen och stodo fördjupade i sitt samtal, när
jag på en gång märkte, att jag ej var enda vittnet
till deras möte. Någonting grönt, som fladdrade i luften,
ådrog sig min uppmärksamhet, och nästa ögonblick såg
jag, att detta fladdrande föremål bars på en käpp av
en man, som färdades på den knaggliga marken. Det
var Stapleton med sin insektshåv. Han var de unga
tu mycket närmare än jag och tycktes gå åt deras håll.
I detsamma drog sir Henry plötsligt den unga damen till
sig. Han hade lagt armen om livet på henne, och hon
vände bort ansiktet och tycktes vilja göra sig fri. Han
böjde sitt huvud mot hennes, och hon lyfte
avvärjande upp handen. I nästa ögonblick ryckte de sig ifrån
varandra och vände sig hastigt om. Stapleton var
anledningen till detta. Han kom hals över huvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
