Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Ljuset på heden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, jag prövar alla fönstren.
— Se så, Barrymore, sade sir Henry strängt, vi
ha föresatt oss, att sanningen skall fram, och ni spar
tid, om ni låter oss höra den med det första. Svara
strax! Inga lögner! Vad gjorde ni vid fönstret?
Karlen såg på oss, som om han känt sig alldeles
hjälplös, vred händerna och gav alla tecken till tvekan
och bestörtning.
— Jag gjorde inte något ont, det försäkrar jag.
Jag höll ljuset mot fönstret.
— Och varför höll ni ljuset mot fönstret?
— Fråga mig inte, sir Henry, fråga mig inte. Jag
försäkrar er på min heder, att hemligheten inte är
min. Om den bara angick mig, skulle jag visst inte
försöka att dölja den för er.
Plötsligt fick jag en idé, och gick och tog ljuset
på fönsterplattan, där hovmästaren ställ det ifrån sig.
— Han höll säkert upp det för att ge en signal,
sade jag. Låt oss se efter, om någon svarar. Jag
höll det på samma sätt som han gjort och spejade
ut i den mörka natten. Svagt utskiljde jag trädens
svarta massa och hedens ljusare vidd, ty månen stod
bakom molnen. Och så ropade jag till av förtjusning,
ty en liten gul ljusprick hade plötsligt genomträngt
det mörka täckelset och glänste nu tydligt i mitten
av den svarta fyrkant, som inramades av fönstret.
— Se där ha vi det! utbrast jag.
— Nej, nej, herr doktor, det är ingenting alls,
inföll hovmästaren. Jag försäkrar er —
— För ljuset över fönstret, Watson, ropade
baroneten. Se, nu rör sig det andra med. Nu, lömske
skurk, torde det inte bli så lätt att förneka, att det
var en signal. Sjung ut! Vem är er medbrottsling
därute, och vad är det för otyg ni ha för er?
Barrymores ansikte fick nu ett uttryck av öppet
trots.
— Det är min affär och inte er, sade han. Jag
talar ingenting om.
— Då lämnar ni ögonblickligen min tjänst.
— Som ni befaller. Är jag tvungen, så finns det
väl ingen annan råd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
