- Project Runeberg -  Baskervilles hund /
108

(1912) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Utdrag ur doktor Watsons dagbok

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oss, tycker jag, att det inte vore fullt ärligt
handlat, om jag inte talade om för er allt det jag vet
om saken.

— Det är, bra, Barrymore, nu kan ni gå. Sedan
hovmästaren lämnat oss, sade sir Henry till mig: Nå,
Watson, vad tänker ni om denna nya upplysning?

— Jag tycker nästan, att den gör mörkret än
svartare än det var förut.

— Det är också min tanke, men om ni kunde få
tag på L. L., skulle mycket vara vunnet, och det är
redan en fördel att veta, att det finnes en kvinna
som känner verkliga förhållandet, om vi nu blott kunde
uppspåra henne. Vad anser ni, att vi böra göra?

— Genast meddela Holmes alltsammans och
därigenom räcka honom en nyckel till gåtan, som han
så länge sökt. Jag skulle mycket misstaga mig, om
det ej förmår honom att genast resa hit.

Jag gick upp på, mitt rum och nedskrev ett
referat av det nyss avslutade samtalet. Jag önskar, han
vore här!

Den 17:de oktober. I dag har regnet öst ned,
prasslat mot murgrönorna och skvalat genom rännorna.
Jag begav mig i väg till den svarta klippa, på vars
spets jag skådat den ensliga vaktaren, och från dess
skrovliga höjd blickade jag nu själv ut över de dystra
dynerna. Ingenstädes kunde jag dock upptäcka något
spår av enslingen, som framträtt på denna plats för två
aftnar sedan.

Då jag befann mig på återvägen, upphans jag av
doktor Mortimer. som i sin dog-cart» kom åkande
på en knagglig farled, som utgick från Foulmires
avlägsna lantgård. Han ville nödvändigt, att jag skulle
sätta mig upp och åka med honom.

— Hör ni, min bäste Mortimer, sade jag, då vi
skakade fram på den ojämna vägen, nog känner ni
väl de flesta av dem, som kunna räknas till
grannskapet? Kan ni då säga mig namnet på en kvinna vars
initialer äro L. L.?

Han funderade några minuter på saken.

— Nej, sade han. Det finnes nog några zigenare
och arbetare, som jag inte har reda på, men av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:31:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baskerhund/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free