- Project Runeberg -  Baskervilles hund /
109

(1912) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Utdrag ur doktor Watsons dagbok

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lantbrukarne och ståndspersonerna finnes det ingen med
de initialerna. Vänta litet, tillade han efter en paus.
Laura Lyons! Hennes initialer äro ju L. L., men
hon bor i Coombe Tracey.

— Och vem är hon? frågade jag.

— Hon är Franklands dotter.

— Vad för något? Är hon dotter till den gamle
knarren?

— Ja, just precis till honom. Hon gifte sig med
en artist vid namn Lyons, som kom till heden för
att söka motiv. Han visade sig vara en riktig
slyngel och var henne otrogen, men det är möjligt, att
felet inte uteslutande var å hans sida.

— Vad lever hon nu av?

— Jag tror att gubben Frankland gav henne ett
litet underhåll, men som han själv har trassliga
affärer, är det säkert helt obetydligt.

Han ville veta vad jag åsyftade med mina
förfrågningar, men jag lyckades slingra mig ifrån saken.

Mortimer hade stannat kvar till middagen och efter
densamma satt sig att spela écarté med baroneten.
Hovmästaren kom in till mig med kaffe i biblioteket, och
jag begagnade mig av tillfället för att göra honom några
frågor.

— Nåå, sade jag, har er älskvärda svåger begivit
sig av härifrån eller smyger han ännu omkring därute?

— Det vet jag inte, herr doktor, svarade han. Jag
hoppas innerligt, att han är borta, ty han har bara
gjort oss ledsamheter och bekymmer. Jag har inte hört
av honom, sedan jag för tre dagar sedan bar ut mat
till honom.

— Såg ni honom då?

— Nej, det gjorde jag inte, men maten var borta
när jag nästa gång gick åt det hållet.

— Då var han väl säkert där ?

— Ja, det kan så tyckas, så vida inte den andre
tagit den.

Jag satt med kaffekoppen halvvägs förd till
munnen och stirrade på Barrymore.

— Ni vet således, att där finnes en till?

— Ja, jag vet, att det finnes en till, som stryker
omkring på heden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:31:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baskerhund/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free