- Project Runeberg -  Baskervilles hund /
153

(1912) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. En återblick

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och skolan, som börjat väl, sjönk från klent anseende
till vanrykte. Paret Vandeleur fann det lämpligt att
ändra sitt namn till Stapleton, och han förflyttade sig
och sin återstående förmögenhet, sina framtidsplaner
och sin smak för entomologi till södra England.

— Nu komma vi till den del av hans liv, som
ådragit sig vårt speciella intresse. Mannen hade utan tvivel
anställt förfrågningar och funnit, att endast två
personers liv lågo mellan honom och ett värderikt arvgods.
Då han begav sig till Devonshire, voro antagligen hans
planer mycket svävande, men att han från början hade
ont i sinnet framgår av det faktum, att han utgav sin
hustru för att vara en hans syster. Tanken att begagna
henne som lockfågel var redan då för handen, ehuru
han kanhända inte hade klart för sig, hur han skulle
ordna detaljerna av sin plan. Han hade föresatt sig
att till sist komma åt egendomen, och för att vinna
det målet var han färdig att begagna varje verktyg,
utsätta sig för varje fara. Hans första åtgärd var att
bosätta sig så nära fädernegodset som möjligt och hans
andra att söka tillvinna sig sir Charles Baskervilles
och de andra grannarnas vänskap.

— Baroneten själv berättade honom om
spökhunden och beredde dymedelst vägen till sin död.
Stapleton — jag fortfar att kalla honom så — visste, att
den gamle hade något hjärtfel och att en häftig
sinnesrörelse kunde döda honom. Detta hade han fått
höra av doktor Mortimer. Han hade även hört, att
sir Charles var vidskeplig och att han lagt den gamla
hemska sägnen på sinnet. Fintlig som Stapleton var,
hittade han snart på ett sätt att göra sig av med
baroneten utan att det gärna bleve möjligt att upptäcka
den verklige mördaren.

— Sedan idéen var funnen, fortskred han med
mycken slughet till dess utförande. En vanlig bov skulle
ha nöjt sig med att använda en ilsken hund.
Användandet av konstlade medel för att giva djuret ett
diaboliskt utseende var ett snillrikt drag. Hunden köpte
han i London hos Ross & Mangles vid Fulham Road.
Det var den starkaste och vildaste de hade. Han förde
den med sig på norra devonlinien och gjorde en lång
vandring över heden för att kunna få den hem utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:31:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baskerhund/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free