- Project Runeberg -  Egil Skalle-Grimssons saga. Från fornisländskan af A. U. Bååth /
48

(1883) [MARC] Translator: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ostrarfjärden drogo de öfver land upp till Vors och till sjön där,
den de måste fara öfver. De fingo sig ett lämpligt
roddarskepp och styrde öfver vattnet. Därifrån hade de
lång väg upp till gården, där konungen var på
gästabud. När de kommo fram, hade han nyss satt sig till
bords.

De träffade ute på gården en man, den de sporde,
hvad där ginge för sig inne. När han sagt dem det,
bad Grim honom kalla ut Ölve nufva.

Mannen gick in i hallen och hän till Ölve.

»Här ute», sade han, »äro tolf män komne, i fall de
skola kallas män; ty de äro till växt och åsyn mera
like tursar än mänskligt folk.»

Ölve steg strax upp och gick ut. Han trodde sig
veta, hvilke de komne voro.

Han hälsade glad sin frände Grim och bad honom
följa med in i hallen.

Grim sade till sine män:

»Här är det visst sed, att man kommer inför
kungen utan vapen. Sex af oss skola gå in, och de andre
sex skola stanna här ute och vakta våra vapen.»

Så trädde de in.

Ölve gick fram till konungen. Skalle-Grim stod
bakom honom.

»Nu är Grim kommen, Kväll-Ulfs son», tog Ölve
till orda. »Vi skola känna oss till freds konung, i
fall I gören honom hans färd hit god, såsom vi vänta
det. Mycket hedras af eder månge, som hafva därtill
mindre rätt än han, och de där ingalunda torde i de
fleste idrotter vara hans likar. Nog skolen I äfven
därför göra oss till viljes, konung, att detta ligger mig
starkt på sinne, i fall I nu fästen eder något vid slikt.»

Ölve talade länge och flinkt, ty han var en vältalig
man. Månge af hans vänner stego äfven fram till
konungen och lade goda ord till. Denne såg sig i kring och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:31:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bauegil/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free