- Project Runeberg -  Egil Skalle-Grimssons saga. Från fornisländskan af A. U. Bååth /
66

(1883) [MARC] Translator: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vind, kommo i svår drift och vräktes länge om på sjön
men lyckades dock att fjärma sig som mest från Norge.

I hvast väder togo de en dag Hjaltland öster ifrån
och landade till sist vid Mosön. De lastade af och gingo
till en borg, som låg där, buro all laddningen dit, satte
upp skeppet och botade refvoma.

Kort före vintren kom från Orkenöarna ett skepp
till Hjaltland. Det förde den tidningen, att dit hade om
hösten kommit långskepp med konung Haralds sändemän,
de där hade att säga Sigurd jarl, det kungens vilje vore,
att han skulle låta dräpa Björn Brynjolfsson, hvar hälst
han kunde gripas. Slika budskickningar hade han
låtit gå till Söderöarna och alt till Dublin.

Björn sporde dessa nyheter och därjämte, att han
var gjord fredlös i Norge.

Så snart han kommit till Hjaltland, hade han hållit
bröllop med Tora. De sutto öfver vintren i Mosöborg.

Men så fort våren kom, och hafvet stillade sig,
satte han som brådast skeppet ut och seglade bort. De
ströko fram för väldig vind och nådde inom kort Island
söder ifrån. Vädret blåste då upp mot land; de drefvos
väster ut förbi det och så ut i hafvet igen. Till sist
kastade vinden om, och de närmade sig åter land.
Ingen af dem, som voro om bord, hade förut varit på
Island.

De seglade in i en underbart stor fjärd och följde
dess västra strand. De sågo intet annat än öde bankar
och otillgängliga kuster. Då kryssade de, så tvärt de
kunde, öfver mot öster, till dess en annan fjärd vidgade
sig. De styrde in i den och seglade fram, tils de nått
om alla skär och bränningar. Då lade de till vid ett
näs. Utanför låg en ö. I det djupa sundet där kastade
de ankar. En vik sköt upp väster om näset, och uppe
vid den stod fram en väldig klippa. Björn steg med
någre män ned i en båt. Han böd dem vakta sig för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:31:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bauegil/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free